Sandra Christiansen har alltid älskat sagor och när hon hörde historien om jätten som kastade en sten på Norrbärkes kyrktorn var det något som sa klick, eller kanske möjligtvis bang. För där och då blev hennes tillvaro lite mer magisk och plötsligt öppnade sig dörrarna till en värld full av folktro, väsen, myter och legender. Läs om sagorna som vi aldrig blir för gamla för.
Uvbergsjätten ska ha bott på Uvberget i Norrbärke socken i Smedjebacken och när kyrkklockorna ringde blev han så arg att han slungade en sten ner på kyrktornet, som blev snett. Det var när Sandra Christiansen som liten läste berättelsen i skolans arbetshäfte som allt började.
– Sedan dess har intresset för folktro följt mig genom livet på ett eller annat sätt. Just Uvbergsjätten var speciell, för det var en saga som jag kunde koppla till platsen jag bodde på, vilket gjorde min värld lite mer magisk. Det är nog därför jag fastnat för folktro. Det är händelser, väsen och allt möjligt som gör världen lite mer spännande. Det blir man aldrig för gammal för, konstaterar hon.
Skogsrået populärt i Dalarna
Fast det är inte bara berättelserna som lockar, utan hela den folkmagiska traditionen som genomsyrar hennes hemlandskap.
– Det har funnits så många kloka gubbar och gummor runt om i Dalarna och det finns en enorm mytbildning kring dem. Alltifrån hur de ska ha skaffat sig sina förmågor och svartkonstböcker med hjälp av djävulen, till sådant de utfört som i det närmaste kan liknas vid magiska underverk. De hjälpte till när någon var sjuk eller hade problem, vilket ofta kunde inkludera läsningar och ramsor i Guds namn, för att skicka iväg det onda. Dualiteten i det de kloka gjorde och det som berättades om dem är spännande.
Likartade skildringar ur folktron förekommer ofta på flera ställen i landet, om än med viss variation. I Dalarna har skogsrået extra många berättelser kopplade till sig.
– I de flesta berättelser jag har läst är skogsrået en kvinna som vallar sin boskap i skogen, men flyttar sin väg när kyrkor börjar byggas upp och stör hennes frid. Ibland är hon lite lurig och kollrar bort folk i skogen, men hon är också snäll. Ibland är det hon som knackar på vid kolmilan för att varna om att det har börjat brinna.
Förklarar det obegripliga
Idag kan vi förklara det mesta med hjälp av vetenskap. Vi vet vad som ligger bakom väderomslag, hur vädret påverkar det som odlas, varför grödor eller djur drabbas av sjukdomar. Blir vi sjuka kan vi gå till doktorn.
– Förr i tiden hade vi inte samma kunskaper. Folktron var den förklaring man gav till annars obegripliga skeenden. Jag tror att det också skapade en sorts trygghet. I och med att man hade en förklaring till varför saker och ting hände så kunde man också skydda sig från olika väsen, hitta botemedel eller olika sätt att dra lyckan till sig.
Hur kommer det sig då att myterna lever vidare, och dessutom verkar väcka mer fascination än någonsin?
– Kanske har människor tröttnat på att allting alltid kan förklaras och det är lite spännande att kittlas av berättelser från förr. Eller så hänger det kanske ihop med att vi närmar oss naturen igen på ett annat sätt. Jag tänker på att vandringsleders popularitet ökat, det finns människor som vill driva självhushåll i större omfattning och att man handlar närodlat i rekoringar. Det nära, hembygden, blir på så sätt viktigare och steget till berättelser om väsen i naturen är kanske inte så långt då.
Magisk närvaro i skogen
Sandra själv driver podcasten ”Trollbunden – om folktro i Dalarna”, där hon samlar berättelser om klokt folk, svartkonstböcker, skröp och alla väsen.
– Det finns ju oerhört mycket material, men sällan samlat. Man får gräva i olika arkiv, prata med människor och läsa böcker. Jag har fler lyssnare än jag från början trodde att jag skulle ha och jag har nog inte riktigt förstått att folk är så pass intresserade av ämnet som de är. Förutom uppskattning hör människor också av sig för att dela med sig av sådant som de själva upplevt eller hört talas om. Det är jättekul.
En del i researcharbetet är att besöka olika mytomspunna platser.
– Det händer att jag befinner mig mitt ute i skogen, omgiven av träd åt alla håll och inga andra ljud än skogens egna. Varje gång tänker jag att det inte är svårt att förstå hur människor kunde uppleva en närvaro där ute. Hur man kunde sikta olika väsen eller vara med om olika upplevelser.
Hon hoppas och tror att folktrons berättelser lever vidare även framgent.
– Det kanske inte längre är en vanlig förklaringsmodell i vardagen när något händer, utan mer något underhållande och spännande. Folktrons berättelser är ju en del av vårt kulturarv, så oavsett varför intresset ökar är jag oerhört glad för det.
Känn folktrons vingslag
Många mytomspunna platser ligger mitt ute i dalaskogarna, med bara träden och själva berättelserna kvar. Vissa platser är dock mer spännande och här tipsar Sandra om fyra av dem:
- Guennas grotta, Älvdalen
Guenna är det älvdalska namnet för skogsrå och här ska hon ha bott med sin förtrollade boskap. I Älvdalen kan du också vandra i de häxanklagades fotspår. - Häxprocessernas minnessten, Mora
På Älvstranden i Tuvan finns ett minnesmärke över de som avrättades för häxeri under häxprocesserna 1669–1671. Att åka hit med lite blommor eller för att tända ett ljus kan vara en fin gest med tanke på att de blev oskyldigt dömda. - Styggens stuga, Fredriksberg
Det berättas om hur Styggen förbannade sin mark så att träden inte skulle kunna växa där och det växer inga träd på gården än idag. Inne i huset finns en gryta med ett brev inuti, där skribenten varnar för att dra Styggens förbannelse över sig. Hen ska själv ha drabbats av otur efter att ha stulit grytan och bestämde sig efter ett antal år att lämna tillbaka den. Där står den grytan än idag. - Finngammelgården i Skattlösberg
Där finns en del trolldomsredskap utställda, bland annat efter en av våra kloka gubbar, Vittjärns-Kalle.
Sandra Christiansen
Bor: Ludvika, kommer från Smedjebacken.
Aktuell: Driver podcasten Trollbunden.
Instagram: @folktro
