Orsa

Lagom till påsklovsveckan bjuder Orsa Grönklitt in till säsongsavslutning. Då är det full fart i både skidbackarna och längdspåren – plus en hel del andra spännande aktiviteter på anläggningen och i Rovdjursparken. Event- och försäljningskoordinator Pernilla Thalin berättar mer! Hur är påsken i Orsa Grönklitt? – Det är fantastiskt fint att vara här, med härlig stämning och massa olika saker att göra. Traditionella påskaktiviteter blandas med påskrace, besök i Rovdjursparken och längdskidåkning. Ofta är det väldigt fint väder, så man kan gräva en solgrop, ta med en grill och sitta och grilla korv, dricka varm choklad och mysa hela familjen. På påskdagen är det Grönklitt Hill Climb – vad är det? – Det är en längdtävling som börjar på skidstadion innan man åker längdskidor uppför slalombacken och går i mål vid Toppstugan. Det är en ganska jobbig tävling, men det är deltagare i alla åldrar som är med. Förra året var det några föräldrar som hade med ryggsäck och hade vätskepaus med barnet på vägen upp. En del är utklädda också! Har björnarna i Rovdjursparken vaknat? – Ja, ett par björnar har vaknat i och med att det har varit rätt så varmt, så man kan se brunbjörnar som klivit ut sina iden. Det är kul att se dem busa runt i snön. I Rovdjursparken blir det också påskaktiviteter, som att leta påskägg.

En orörd skare. En krispig vintermorgon där stillheten dröjer sig kvar. Skidor som krasar mot snön när du glider fram. Följ med Kristina Lillpers ut på äventyr – bokstavligt talat rakt ut i naturen. Kristina Lillpers är agronomen och gymnasieläraren som brinner för att förmedla allt det fantastiska som finns i naturen. Som flyttade tillbaka hem till Orsa och lät intresset blomma ut i verksamheten Njut i Orsanaturen, där hon guidar nyfikna besökare ut i naturen runt omkring hemorten. På somrarna till fots och på cykel. Vintertid är det skidor som gäller. – Min mission är att prata om hur det fungerar och hänger ihop. Inte bara om naturen, utan även om landsbygden. En kombination av mina intressen. Dels av friluftsliv och motion, dels med att lära ut och ta hand om människor. En favorit är turerna till Koppången, som hon anordnar under mars och april. Morgonen startar redan vid sjutiden och färden går då ut på skaren som lagt sig över myrarna och markerna. – Man får se hur naturen vaknar och vi är bland de första som kommer. Det är ett så stort område att vi kan vara för oss själva lite grand. Där är vildmarkskänsla, man kan få se djurspår och höra fåglar. Det är väldigt speciell natur, med mycket gamla träd, lavar och mossor, berättar Kristina. Dessutom adderar själva skidåkningen ytterligare till upplevelsen. – Det är som att vara i fjällen men utan toppar. Om man tänker myr tänker man platt och tråkigt, men här lutar det. Man brukar kunna stå och glida. Det är sådan här njutningsskidåkning. Man åker i ett lugnt tempo, ser sig omkring och stannar och fotar. Det unika med Kristinas turer är också det personliga. Hon har genom åren samlat på sig stora kunskaper om vad såväl naturen som historierna i Orsa med omnejd har att förtälja. – Jag har små grupper och känner till omgivningen. Det blir personligt och alltid det lilla extra. Jag försöker anpassa efter varje grupp och varje gäst. Som när vi åker skidor rakt ut i naturen, på platser där det inte är så många människor. Vi åker bara så långt det passar gruppen, grillar lite korv och fikar. Det är alltifrån sportlovsturer med barnfamiljer till lite längre turer för den som vill veta mer om natur och historia. Ofta är det besökare som sett alla de vanliga sevärdheterna i bygden och nu vill ha något nytt. – Vi åker inte i färdiga spår eller följer leder. Jag hittar på andra ställen och kan berätta historien om platserna vi besöker. Det var här min farfar körde timmer. Att jag kan berätta utifrån familjens historia gör det lite mer personligt. Sådant som man inte kan gå på en kurs och lära sig, på så sätt är det här annorlunda.

Under årets Vinterfest ger mezzosopranen Anne Sofie von Otter en konsert i Våmhus kyrka, där hon tillsammans med musikerna Thomas Dunford och Jean Rondeau bjuder på alltifrån Henry Purcell till Björk. Du har medverkat i Vinterfest tidigare – Hur känns det att komma tillbaka? ”Det var faktiskt jag som via min agentur kontaktade Vinterfests konstnärlige ledare Vikingur Ólafsson. Jag har hört honom spela i Hamburg och tyckte det var fantastiskt, plus att det är härligt att komma till Mora i februari. Det drog helt enkelt i Moratarmen. Jag hoppas att det kommer vara vintervackert, jag har upplevt både och. Barmark och regn samt strålande, gnistrande snölandskap. Jag försöker hinna med ett par promenader. Ett besök i hemslöjdsaffären är också obligatoriskt och jag får alltid med mig något hem, som de vackraste vita stickade vantar och en glad röd stickad mössa. Och så det mysiga konditoriet förstås.” Ditt framträdande på årets Vinterfest heter ”Barock är pop” – Vad döljer sig bakom den rubriken? ”Vi har ju barockmusik från England och Frankrike på programmet, men i andra delen övergår vi till Pärt och pop, som Paul Simon. Det finns så väldigt många gemensamma nämnare mellan barockmusiken och vår tids musik. Och luta och cembalo, eller liten orgel, gör sig fantastiskt väl i popmusik – gå dit och lyssna ska ni se!” Har du sett några andra lockande programpunkter under årets Vinterfest? ”Jag tittade på hela programmet för 2019 och tänkte just att någon gång i framtiden ska jag komma och bara lyssna, äta gott, vandra och åka skidor. Det finns mängder av musik och musiker jag skulle vilja höra!” Vad mer har du på gång framöver, under vår och sommar? ”Jag har varit större delen av hösten i Berlin där vi nyligen haft premiär på Bernsteins Candide, en hybrid mellan musikal, opera och operett. I mars är jag i USA och sjunger med barockorkester. Sen är det konserter av olika slag, bland annat med Bengt Forsberg runt om i Europa. I sommar är jag i Salzburg med Offenbachs operett Orpheus i under-jorden.” Anne Sofie von Otter om Dalarna: ”Dalarna är jättevackert. När jag reser till fjällen på sommaren ser jag förstås till att göra ett ordentligt stopp i Dalarna, mina utländska resekamrater tycker också det är så fint. En gång stannade vi länge i Mora för att besöka Zornmuseet och Zorngården. Fantasieggande!” ”Från i somras minns jag en kalasgod lunch på Solgårdskrogen vid Nittsjö där jag sen handlade oemotståndligt fina skålar i gula och gröna färger. Andra år har vi smörjt kråset vid Siljan. Jag har vandrat vid Koppången, ett måste för den som sjungit den sången runt om i världen.” ”Besök i Orsa inför en Kalle Moraeus-inspelning var också magiskt. En sväng genom orten ner till sjön sent på kvällen i juni då det var som vackrast och ljusast, bara jag och några lokalbor ute och rörde oss. Barnen lekte och cyklade, jag turistade. Det var speciellt.”

När isen lägger sig tjock på Dalasjöarna finns inga anledningar att städa undan fiskeutrustningen. Tvärt om! Det är nu det är dags att ge sig ut på vattnen, njuta av härliga vinterdagar och hålla tummarna för att det nappar. Vi har samlat tipsen på fiskarna och fiskevattnen som behövs för vinterfiske i Dalarna. Det är kanske lätt att tro att sommaren är fiskets årshögtid, men det är långt ifrån verkligheten enligt storfiskaren och fiskeguiden Olle Wixner på Guide Fathers, som erbjuder året runt-upplevelser inom just fiske. Hösten är absolut favoritårstiden, men vinterfisket är på snabb fram-marsch och intresset växer. Vintertid gäller det dock att tänka lite extra på förberedelser och säkerhet.  – Kontrollera isen så att den är tjock och bär. Ta med isdubbar ifall du druttar i en vak. Sen är det alltid skönt att klä sig varmt, för det blir kallt på sjön. Mitt tips är att besöka en fiskebutik, här i Orsa har vi till exempel Orsa Fiskecenter, för att köpa maggot och bete – och samtidigt få aktuella tips på var man kan fiska just nu. Gå in och prata med personalen som jobbar där, de har koll på området.  Att pimpla och angla efter fiskar som abborre, gädda, regnbåge eller lake är populärt inom vinterfisket. En fiskedag ute på isen i solen eller en skotertur till en avlägsen skogssjö är inte bara ett härligt äventyr. Kanske är det en välkommen paus från slalombacken eller skidspåren. Olles tre bästa fiskar och fiskeplatser Abborre och gädda på Orsasjön. Det är en riktig höjdare och en klassiker som är bra på Orsasjön vintertid. Fiska helst med ismeter, en modernare och mer utvecklad form av angling. Du har en mört på kroken och så kommer en gädda och tar mörten. Du får gäddan på spö istället för på angeldon.  Regnbåge i Rädsjön eller Lintjärn. Det här fisket funkar hela vintern. Rädsjön och Lintjärn är två put and take-vatten i Orsaområdet som går att fiska i under hela vintern.   Lake på Venjanssjön. Lake pimplas bäst i februari och är ett vanligt fiske på Venjanssjön, men finns i de flesta stora sjöarna i Dalarna. Kör med ett stort blänke och sätt en mört eller en bit av en sill på en krok ungefär 10 centimeter under blänket.  Fiskekort Du kan köpa fiskekort och få mer information om platser och fiskevatten hos våra Turistinformationer eller på visitdalarna.se. 

Har du vandrat på stigar och följt orange markering eller sett en stjärna på ett träd i ett naturreservat, så är det troligtvis en naturbevakare som målat dit den. Per Ax tillhör en liten skara naturbevakare i Sverige. Per känner skogen och med kunskap följer vördnad. Han vaknar, tar på sig de grova skorna och fodrade kläder, hoppar in i bilen och kör flera mil ut i skogen på slingriga grusvägar. Där, i orörd natur, startar arbetsdagen för Per Ax, naturbevakare på Miljökontoret i Mora och Orsa.  - Det bästa med hösten är att få studera årstidsväxlingen i naturen, de starka färgerna på myrarna och att det är fritt från mygg och knott.  Per tar hand om ett 40-tal naturreservat. Återkommande sysslor är att underhålla leder, märka upp stigar, slå ängar (så kallad slåtter) och till exempel att bevaka naturvårdsbränning, i syfte att gynna den biologiska mångfalden. Bland vilda djur En av Pers favoritplatser är Stopåns naturreservat, drygt fyra mil norr om Orsa. Grusvägen fram till reservatet är bred och vittnar om att skogen avverkas i området. I naturreservatet är det dock inte tillåtet att bruka skogen, så har inte gjorts på hundra år. Naturen har därför en helt annan karaktär än i övriga Siljansbygden.   - Ska du få vildmarkskänslan är det hit du ska åka! Det skiljer fyra grader i temperatur jämfört med centrala Orsa på grund av höjdskillnaden och djurarterna som lever här, exempelvis ripa, tjäder, kungsörn, lavskrika och tretåig hackspett, återfinns vanligtvis längre norrut i Sverige, berättar Per.  Per arbetar under perioder själv på reservaten. Men ensam är han aldrig, det finns gott om djur i naturen. - Flera gånger har jag sett björn och en gång kom jag riktigt nära. Jag skulle markera gränsen för ett naturreservat och gick med kompassen i handen. Kom över ett krön, lyfte blicken från kompassen och där stod björnen. Jag började prata högt. Då drog björnen. Jag fick hög puls men jag var aldrig rädd, konstaterar Per som också påpekar att antalet björnar har minskat i skogarna under de senaste tre åren. Stora områden av orörd natur Stopåns naturreservat ingår i ett stort sammanhängande kluster av naturreservat. De angränsande reservaten är Anjosvarden, Våmhuskölen och Norra Mora Vildmark. Dessa naturreservat utgör sammantaget ett vidsträckt och väglöst område med stora möjligheter till rika naturupplevelser. - Den äventyrslystne kan fortsätta följa ån norrut även om stigen tar slut. Du kan räkna med nästan 1,5 mils vandring genom myrmark innan du når en väg. Passerar du vägen har du ytterligare lika lång sträcka med orörd natur att vandra i, berättar Per med något äventyrligt i blicken. Det som förhöjer intrycket av vild natur i Stopåns naturreservat är de två vattenfallen som nås efter 800 m respektive efter 1 km vandring. Stigen slingrar sig längs med den brusande ån, genom en kanjon med gammal och ståtlig granskog. - Det är faktiskt gran, trots att det vid första anblick kan förväxlas med tall. Granarna är upp till 400 år gamla och har rejält tjocka stammar, berättar Per och visar ett träd där den tretåiga hackspetten har ätit på stammen. Per bär på dröm -  att naturreservatet Koppången ska bli nationalpark, det vill säga få en mer kraftfull skyddsform, och locka till sig besökare från hela världen. - Visst att det blir mer liv och rörelse i naturen men det kan det vara värt. Det handlar om vår överlevnad här i bygden. Om människor får upp ögonen för naturen så kanske de blir mer rädda om den. Tips från Per när du besöker Stopåns naturreservat:  - Ta god tid på dig, gör det till en dagsutflykt och fika vid något av fallen. - Ta på dig täta skor, området består av myrmark och du blir lätt blöt. - Ta på dig varma kläder. Det råder ett kallare klimat här än i övriga Siljansbygden. - Ha alltid en kompass i fickan – det är aldrig fel på kompassens riktning. - GPS och mobil fungerar inte i området. - Hämta karta över området på Tourist Center. - Memorera landskapet. Hur ser det ut där du går? En sten, en höjd eller ett speciellt träd som du passerar. - Myrorna bygger stacken med sluttning mot söder, bra tips om du vill navigera dig i skogen utan varken kompass eller GPS. - Titta upp bland de stora granarna och studera fåglarna. Möjligheten finns att du ser Kungsörn. - Se skylt till vänster innan du når parkeringen, stigen leder till en slogbod där du kan äta matsäck, tillaga mat eller övernatta. Ved ska finnas vid slogboden. Namn: Per Ax Ålder: 34 år Intressen: Friluftsliv, långfärdsskridskor, turskidåkning, folkdans och folkmusik Sysselsättning: Naturbevakare på Miljökontoret Mora och Orsa  Inom reservatet är det inte tillåtet att...  - skada växande eller döda – stående eller omkullfallna – träd, stubbar och buskar.  - framföra motordrivet fordon i terrängen, vilket gäller både barmark och snötäckt mark.  - elda annat än på av länsstyrelsen iordningställda platser.  Utan Länsstyrelsens tillstånd är det heller inte tillåtet att: - gräva upp växter, plocka mossor, lavar och vedlevande svampar eller samla in djur (t.ex. insekter).  Tips på en kortare vandring i Orsa  Enåns dalgång - Kommunalt naturvårdsområde samt blivande naturreservat. Starta vid Orsa hembygdsgård vid Orsas södra infart. Följ den 2 km långa ravinen med lämningar efter de skvaltkvarnar som en gång var i bruk längs sträckan. Leden kommer fram vid Slättbergsbadet. Unik flora med flera rara växter. Stigen slingrar sig på båda sidorna om ån, genom gammal granskog, via gamla ängar och lövskog. Stigen går bitvis i branta sluttningar och i lite ojämn terräng. Längs stigen finns spänger, räcken, en rastplats med bord samt en slogbod. Längd: 3,5 kmTidsåtgång: 2 timmarSvårighetsgrad: MedelLedmarkeringsfärg: OrangeLedfakta: Spännande vandringsled längs Enåns dalgång. Naturen har återtagit det som tidigare brukats hårt av människan och här finns nu fina naturupplevelser.

När höstvindarna viner utanför de timrade knutarna är det dags att krypa in i caféet för en fika. En annan dag fångas de sista varma solstrålarna bäst med en kaffekopp i hand mot husväggen. Ett besök hos Orsa Kaffestuga värmer i alla väder. Lugnet efter sommarsäsongen har lagt sig, även om ett par eftersläntrande utländska besökare fortfarande dyker upp. Nu när hösten står i full blom börjar istället stammisarna att ta större plats på Orsa Kaffestuga, så vid ett besök är det inte omöjligt att få samsas med någon lokalbo som är inne för att få sin dagliga fika. – Nu när det börjar bli höst ute är det många som köper te och sätter sig ner och myser, säger Helen Olpers på Orsa Kaffestuga. Även om det kanske är just kurandet inomhus som lockar mest ska de soliga höstdagarna inte underskattas. Att då ta med kaffekoppen ut i den lilla trädgården framför caféet och låta solstrålarna värma ansiktet är livskvalitet på hög nivå. Utbudet i diskarna är lika stort och lockande året om, där matiga smörgåsar trängs med både klassiska och mer moderna bakverk. För den som är ute efter något extra värmande har Helen en solklar egen favorit att tipsa om. – Jag tycker man ska prova någon av de varma smörgåsarna. Speciellt den med älgkött och pepparrot passar bra såhär års. Kaffe eller te till såklart, eller varför inte varm choklad. Det är ju också lite höstigt. På fikafronten är det klurigare att peka ut bara ett hustips – det finns ju så mycket gott att välja mellan. Först faller valet på biskvierna – ”de är väldigt goda” – men de trumfas sedan av glasswienerbröden. Framför allt för att det verkar vara en ännu ganska oupptäckt specialitet. – Det känns som att det inte är så många som vet vad det är. I somras var det många besökare, både från utlandet och från Sverige, som aldrig hade sett sådana förut och därför absolut fick lov att testa. Så det skulle jag rekommendera att prova. En utflykt till Orsa med sikte på smörgås och wienerbröd i den anrika kaffestugan är med andra ord väl värt att ta sikte på. Det är helt enkelt höstmys när det är som bäst. Helens tre guldkorn i Orsa Orsa Saluhall ”De har många goda ostar från Hansjö och mycket annat gott plock och chark, korvar och kallskuret. Det finns så himla mycket där och mycket som är från Dalarna. Jag brukar för det mesta köpa en supergod fårkorv.” Hällorna ”Klipphällarna ligger mellan Storstupet och Helvetesfallet. Sommartid är det fint att bada här och nu på hösten är ju naturen i sig vacker. Jag var där första gången i somras. Jag tror inte så många vet om det – förrän nu då.” Stopån ”Ett stort vattenfall norr om Orsa. Det ligger i ett naturreservat, så det är gammal skog, mossa och grönt, en lite fuktig känsla. Det är så mysigt. Det var lätt att gå dit också. Jag var där med mina barn på 3 och 7 år.”

Från fäbod till sommarviste för gourmander och vinterparadis för livsnjutare. På Fryksås Hotell och Gestgifveri är det lätt att trivas och njuta av allt från längdturer på skidor och cykling på branta sluttningar till avsmakningsmenyer med vilda inslag och bastubad med vidunderlig utsikt. Fryksås vackra södersluttning 500 meter över havet var en gång i tiden ett fördelaktigt läge för fäbodbruk. Hit vandrade gårdsfolk med sina djur för att odla och låta djuren beta under sommarmånaderna. Vem vet, kanske fanns det också lite tid över att njuta av den storslagna utsikten över bergen, skogarna och Orsasjön. Det kan i alla fall vi som besöker Fryksås nuförtiden göra. Dessutom kan vi bo bekvämt och äta bra på Fryksås Hotell och Gestgifveri som ligger mitt i det gamla fäbodstället. – Även om här är fullt med folk ibland så är det ändå tyst och lugnt, säger Ulla Karlsson, krögare och hotellägare på Fryksås Hotell och Gestgifveri, samtidigt som hon blickar ut mot de blånande bergen och Orsasjön långt där nedanför sluttningarna. Hon har drivit hotellet sedan 2011 och tröttnar aldrig på utsikten som ständigt fyller hennes mobil med bilder. Vyn skänker lugn och tar genast ner pulsen, även de dagar när det är fullbelagt och bråda tider på hotellet. Fryksås ligger vid vägs ände och väl här känner man som besökare genast för att stanna kvar och njuta så länge som möjligt. Därför är det för väl att Fryksås Hotell och Gestgifveri erbjuder såväl bekvämt boende som härliga menyer med många lokala inslag. Här serveras välkomponerade rätter signerade köksmästare Scott Ferguson och hans team och restaurangen passar lika bra för långlunch som för en helkväll med avsmakningsmeny. Rätter med viltkött är kökets specialitet och inte sällan finns en eller två rätter med björn på menyn. Vad sägs till exempel om Wallenbergare på björnfärs eller mjöd- och blåbärsmarinerad björnytterfilé med fryksåspotatis, gräddkokta murklor, fönsterlav och granskott? – Vi är också i det närmsta självförsörjande här på svamp och bär eftersom trattkantareller, blåbär, lingon och hjortron finns i skogarna här, berättar Ulla Karlsson. Hon jagade själv en hel del tidigare men nu har hon lagt bössan på hyllan och hinner hon med en tur i skogen så blir det tillsammans med hennes man Hasse som är ”galen i att plocka svamp”. Restaurang med vilda smaker På Fryksås kan den som föredrar vegansk eller vegetarisk mat också njuta av meny om fem eller sju rätter och här finns en diger vinkällare som Ulla i framtiden drömmer om att kunna öppna för besökare. Men det är ett projekt som hela tiden fått flyttas fram för sedan hon tog över hotellet har fokus varit på att renovera hotellrum och få de viktigaste ytorna upp till standard. Idag kan hotellet stolt erbjuda 45 bäddar i prydliga rum med olika inredning och här finns också tre ”fäbodsviter” i egna små stugor inredda med vackra tapeter, mysiga kaminer och egen bastu med utsikt över Orsasjön. Dagens hotell ligger delvis i den byggnad som entreprenören Anders Frelin 1932 lät öppna som turistgård med namnet Fryksåsgården. Det var några år efter att turistnäringen i Fryksås fått sig en blygsam start på 1910-talet då en handarbetslärarinna från Strängnäs öppnade en servering som växte till ett litet pensionat. Det är inte svårt att tänka sig att många av de tidiga gästerna blev stammisar direkt, för Fryksås är bestämt en plats som besökare gärna återvänder till. Menyerna på Fryksås har fokus på vilda smaker på Dalavis och nyzeeländske kökschefen Scott Ferguson kryddar upp med influenser utifrån. – Jag träffar många gäster som varit här som barn och som nu kommer med sina egna familjer, berättar Ulla Karlsson, som ser det som den stora charmen med sitt arbete att hinna prata med sina gäster och träffa de som återkommer, en del år efter år. – Om jag ”bara” drev restaurang skulle jag inte få så nära och trevlig kontakt med gästerna, förklarar hon. Från att på trettiotalet endast ha dragit besökare sommartid är Fryksås numera tillgängligt året om och även snöfattiga vintrar finns här fina skidspår. Julen firas ordentligt på Fryksås Hotell och Gestgifveri och julbordet och slädturer blir oförglömliga minnen hos nya generationer besökare. Orsa Grönklitts skidanläggning med 23 nedfarter och 100 kilometer längdspår nås bilvägen eller genom det två kilometer långa skidspåret rakt igenom skogen mellan Fryksås och Grönklitt. Även på sommaren kommer många aktiva gäster till Fryksås och Ulla Karlsson har sett en stor ökning av cyklande gäster de senaste åren. Tänk dig – det finns väl ingen bättre belöning än ett dygn på Fryksås med skön hotellsäng, egen bastu med utsikt och en vällagad avsmakningsmeny efter en cykeltur vägen upp till det vackra gamla fäbodstället. Det skulle vilken vallpiga som helst skriva under på!

Spana på vargar och sibiriska tigrar från liften  Redan 1965 började den första liften att rulla i Grönklitt och grunden lades till det som i dag är Siljansbygdens eget skidparadis. Såväl skidåkare från närområdet som långväga gäster har fastnat för den barnvänliga skidorten i Orsa.   Det många barnfamiljer uppskattar är närheten till allt, att barnen snabbt kan gå från barnområdet till resten av skidsystemet med nedfarter i alla väderstreck. Västsidans pister lämpar sig synnerligen bra för nybörjare. Här finns barnfavoriten Blåbärsskogen med talande och sjungande figurer med Blåbäret Bärra, anläggningens maskot, i spetsen.  På aktivitetssidan står Grönklitt för en världsunik upplevelse för besökarna.   - Det finns ingen annan skidort som kan erbjuda rovdjur. Hos oss har man lyxen att åka fyrstolslift över varghägn och se sibiriska tigrar. Vissa glömmer faktiskt att kliva av liften för att de kollar på djuren, säger Daniel Mäkinen på Grönklittsgruppen.   Sedan några år driver Dalasmaker restaurangerna på plats. Mest utmärkande är Toppstugan, som bjuder på smakfull inredning och milsvid utsikt över Siljan och dalafjällen. På 561 meters höjd serveras dagtid en genomtänkt lunchmeny med smaker och råvaror från trakten.