Efter ett års pandemiförsening kan Himlaspelets jubileum äntligen firas. Nu kan publiken slå sig ner i Sveasalen i Leksand för att njuta av Rune Lindströms klassiska allegori. Återigen får vi följa med bonddrängen Mats Ersson på hans äventyrliga resa, kantad av sorg, död, fest, sång, dans och inte minst livets stora utmanande frågor. Regissör Birgit Carlstén berättar mer.
Hej Birgit! Vad är grejen med Himlaspelet?
– Det handlar om budskapet och livsvandringen, det finns både allvar och njutning. Alla delar finns där och alla kan ta med sig sin del. Många i publiken säger att de upptäcker något nytt varje år, någon detalj eller replik. Det finns så många livsuppehållande repliker i spelet! Många vill ha den här livsinjektionen varje år.
Vad gör att du själv återkommer år efter år?
– Den speciella Himlaspelsandan som automatiskt uppstår bland oss som jobbar med spelet. Det är jättehårt arbete och vi har alldeles för kort repetitionstid, men alla är lyckliga! Det är helt fantastiska dagar. Alla vill vara med och alla ställer upp. Vi är en blandning av amatörer och proffs och det funkar så himla bra, alla lär av varandra. Sen tror jag att Rune Lindström omedvetet har skapat en anda som lever kvar.
Vilket är ditt eget första minne av spelet?
– Jag var fem år när jag och min syster fick välja mellan att få varsin femkrona, som var dåtidens biljettpris, eller att följa med och se spelet. Vi följde faktiskt med. Så vi satt i gräset i Gropen. Ibland var det väldigt spännande, medan vissa scener var åh, så långsamma.
Har du någon favoritscen?
– Glättigheten och roandet under Salomos gästabud. Sen är scenen mellan Marit och vår Herre uppe i himlen väldigt fin. När Marit tittar ner på jorden och ser hur Mats har gått vilse och Gud säger att han ska gå ner på jorden för de vilsegångnas skull. Det vore väldigt fint om någon kunde ta hand om alla vilsegångna idag också.
Är Himlaspelet fortfarande aktuellt?
– Absolut! Det handlar ju om livsvandring, i vissa fall om tro. Även om vi är sekulariserade finns mycket att hämta för den stressade nutidsmänniskan som mest tittar ner i skärmen. Vi är så fruktansvärt uppkopplade, upptagna och hinner inte med de här livstankarna som är så viktiga. Det handlar också om ensamhet och främlingskap.
Vad säger publiken?
– De som bara har hört talas om Himlaspelet kanske tror att det är mossigt, men jag vill verkligen uppmana folk att göra ett försök och titta, sen kan man bilda sig en uppfattning. Och alla återvändare är förstås jättevälkomna och alla nyfikna ännu mycket mer. För nyfikenheten är nog det som är bäst i den här tillvaron, att den finns kvar och inte tappas bort. Med hjälp av den hittar man både tro och hopp och allt möjligt.
Fakta: Himlaspelet
- Rune Lindströms klassiska spel om bonddrängen Mats Erssons vandring till Herren Gud. Hans trolovade Marit har bränts på bål som häxa och nu vill han kräva förklaring och rättelse.
- Resan tar Mats genom sex scener – tavlor – med motiv inspirerade av uråldrig bondtro och Gamla Testamentet.
- Framfördes första gången år 1941, med Lindström själv i huvudrollen som Mats.
- Spelades på utomhusscen i Gropen åren 1951–2005.
- Årets uppsättning spelas i Sveasalen i Leksand, 6–9 juli 2022. Birgit Carlstén står för regin och på scen syns bland andra Pelle Forsmark som ny Mats, Dan Ekborg, Glenn Edell, Freija Carlstén och Anders Wejryd.
