Vem tände bålen? Det är frågan som författaren Annika Andebark söker svar på. Resan till svaret har varit lång och pågår fortfarande. Längs vägen har hon tagit del av många människors livsöden, skrivit en bok om trolldomsprocesserna, och hittat hem i Älvdalen.
Det var i Älvdalen som det stora Blåkullabullret, den åtta år långa hysteriska häxjakten, började. Men innan historierna från 1600-talets norra Dalarna börjar, inleds den här berättelsen i Skåne på 2000-talet. Annika berättar om de senaste åren i sitt liv:
– Jag gick in i väggen, fick en utmattningsdepression och skulle få elchocksbehandlingar. Men eftersom jag alltid drömt om att bli författare, åkte jag istället på ett skrivretreat i Älvdalen. Jag hade ingen aning om var det låg, men åkte upp för en vecka i avskildhet.
På retreaten ledde en meditationsstund till ett bibliotek som ledde till ett 400 år gammalt protokoll. Det var då det stora intresset för trolldomsprocesserna väcktes – och många frågor dök upp.
– Efter det började jag åka upp till Älvdalen tre-fyra gånger om året för att ta reda på så mycket som möjligt om vad som egentligen hände, berättar Annika.
Gertrud i Älvdalen startade de svenska häxprocesserna
Startskottet för trolldomsprocesserna i Sverige var en liten flicka vid namn Gertrud. Hon kom från Härjedalen, men hade flyttat till sina släktingar i Älvdalen. En dag var hon ute och vallade getter med pojken Mats. Det sägs att de blev osams och Mats berättar senare för sin pappa att Gertrud på något övernaturligt sätt hade gått över älven för att hämta några bortsprungna djur. De mystiska ryktena spreds snabbt i byarna.
Gertrud förhördes av pastorn, men nekade till att Djävulen skulle ha varit inblandad. Först vid det tredje förhöret, åtta månader senare, erkände Gertrud att hon har varit i Blåkulla, tjuvmjölkat kor, blivit smord av röd salva och åkt genom skorstenen till Satan. Hon angav även grannpigan som ”trollkona”. Den svenska häxjakten var därmed igång.
Annikas fråga om vem som tände bålen handlar om hur denna hemska del av historien kunde tillåtas ske. Hur kunde maktens män låta avrätta över 300 personer i Sverige för förbund med Satan? Hur kunde hysterin spridas? Vad fick barn att ange sina föräldrar?
“En trollkona skall du icke låta leva” står det i Andra Moseboken 22:18. På slutet av 1600-talet dömde svenska domstolar fortfarande efter Bibeln. Annika, som är advokat i grunden, har granskat 1600-talets vittnesmål ur ett juridiskt perspektiv, som enligt henne själv ingen tidigare förmodas ha gjort:
– Jag har läst de gamla dokumenten som inför en brottsplatsförhandling och gjort analyser av vittnesförhör. I Gertruds fall ser jag att hon verkar säga det överheten vill höra, säger Annika.
Under Annikas sökande efter information har hon fokuserat på att leva sig in i dåtidens miljöer för att förstå personerna som levde på slutet av 1600-talet. Hon har besökt många platser med anknytning till häxprocesserna, bland annat kyrkor och fäbodar kring byarna i norra Dalarna. På köpet har hon upptäckt den vackra naturen, med bär och svamp i skogarna och dimslöjor över grusvägarna.
– Jag brukar plocka kantareller och gå längs älven, för det är så vackert där. Det finns även en fäbod som jag gärna besöker. Jag bor alltid på Tre Björnar och blir så väl omhändertagen.
Snart återvänder Annika återigen till Älvdalens natursköna omgivning. I maj 2019 anordnas en hel helg om trolldomsprocesserna i Älvdalen, med bland annat föredrag av Annika, byavandring i Åsen där Gertrud sägs ha gått på vatten, historisk middag med historiska smaker från Älvdalen och mycket mer.
– Arbetet med böckerna och att ta reda på all fakta har varit min väg tillbaka. Att komma till Älvdalen är som att komma hem.
Fakta: De svenska häxprocesserna
- De svenska häxprocesserna pågick mellan åren 1668 och 1676.
- Vissa pojkar kallades “visgossar” och var specialiserade på att peka ut häxor.
- Den synd häxorna anklagades för var en blandning av två olika brott – magisk skadegörelse och kätteri.
- De dömda straffades med halshuggning och brändes sedan på bål, troligtvis i Märbräck i Dalarna.
Läs mer om Annika Andebark på andebark.se
