”Kunskapen hos de gamla, coola damerna i Dala-Floda inspirerar mig”

”Kunskapen hos de gamla, coola damerna i Dala-Floda inspirerar mig”

Skogens sus och trädens tystnad är både hem och inspirationskälla för stadsarkitekten och handarbetaren Pernilla Wåhlin Norén. ”Jag tror man har ett landskap i kroppen. Eftersom jag är uppvuxen i Dalarna känner jag mig hemma med skogens rumsligheter, som dungar och gläntor”.


På familjens gård i Dala-Floda får hon förutom lugn, också idéer och drivkraft till sina projekt.

– Här blir jag inspirerad, speciellt av de gamla, coola damerna i hantverksföreningen som har sån stor kunskap om hemslöjd och ser själen i materialen, berättar Pernilla.

Pernilla växte upp i Borlänge och hade hantverket och hemslöjden i generna. Med en mormor som ständigt stickade och en farmor som jobbade som sömmerska på hattfabriken CTH i Borlänge, har hon levt nära handarbetande kvinnor. Därför är det inte konstigt att Pernilla själv började sticka när hon som sjuåring fick ett startkit i julklapp.

– Jag har alltid en tvåändsstickning i gång, men gör annat också.Ibland är det för att barnen behöver tröjor, andra gånger för att jag vill lära mig gamla tekniker som dalknyppling.

Modernt sätt att föra traditioner vidare

För många är Pernilla känd som en ambassadör för hantverk och byggnadskultur i Dalarna. Hon går kurser för att lära av den äldre generationen och sprider sin kunskap vidare genom bland annat sociala medier. På Instagram delar hon med sig av detaljrika, stickade skapelser och vackra naturbilder och på Youtube lägger hon upp filmklipp om olika hantverkstekniker. Är det ett sätt att bevara kulturen och föra Dalarnas hantverkstraditioner vidare?

– Ja, jag vill att andra ska lära sig och att det inte ska finnas några hinder för det. När man arbetar med händerna är det som att tänka med hela kroppen. Genom det formar vi världen och lär känna materialens olika egenskaper.

Längtan hem blev ett gårdsköp

För tio år sedan köpte Pernilla och hennes man gården i Dala-Floda, för att ha ett ben i Dalarna medan de fortfarande bodde i Stockholm. När skogslängtan till slut blev för stor, flyttade de till ett hus i Borlänge och restaurerar nu sakta den gamla gården enligt traditionella metoder.

Idag arbetar Pernilla arbetar som stadsarkitekt i Borlänge kommun och menar att platsens betydelse och känslan i materialen är viktigt i all form av arkitektur. Hon berättar hur hon ser arkitekturens roll i samhället:

– Den ska se till den långsiktiga hållbarheten och även se till samhällets behov. Det går dock väldigt fort i byggbranschen idag och då behövs någon som säkerställer kvaliteten. En bostad ska inte vara en marknadsvara, utan ett hem.

Hon nämner de slitstarka, handtimrade dalagårdarna som goda exempel på gamla tekniker – en kunskap som hon hoppas vi tar vara på i framtida husbyggen.

– Jag hoppas att byggnader ännu mer kommer knyta an till Dalarnas trätradition. Det är viktigt att utgå från råvaran på platsen och bygga av den. Det blir både bygget och livet hållbart och ekologiskt.

När Pernilla spår sin egen framtid är det självklart nya hantverk hon ser, men också andra handarbeten och ett nytt byggprojekt.

– Jag vill jobba ännu mer med träbyggnation, både byggnadstradition och utvecklingsprojekt. Sen hoppas jag också få mer tid till skrivande, avslutar Pernilla.

Om Pernilla Wåhlin Norén

Bor: I hus i Borlänge och på gård i Dala-Floda.

Gör: Jobbar som stadsarkitekt på Borlänge kommun, sitter i styrelsen för Svensk Form Dalarna, bloggar för tidningen Hemslöjd och skriver (har debuterat med boken Sorgens Princip).

Pernillas 5 guldkorn i Dalarna:

  • Norrboda gammelstad,

     Rättvik: "Det är ett vackert exempel på Dalarnas byggnadstraditioner. En fantastisk miljö med rätvinkliga dalagårdar i ett organiskt vägnät."

  • Dala Floda: "Wålstedts gård, lantbruk och spinneri och värdshuset är fina exempel."
  • Galleri Svarta Gran i Borlänge: "Ett litet galleri i Borlänge som bland annat delar ut utmärkelsen Årets Granskott."
  • Kraftstationerna vid Dalälven: "Forshuvudforsen och Bullerforsen har vacker arkitektur."
  • Evenemanget Formveckan som Svensk Form Dalarna ordnar: "Vi vill samla och visa upp den kreativitet som finns i Dalarna."
Hemmatäljarna som skapar Sverigeikoner

Hemmatäljarna som skapar Sverigeikoner

Varje steg i tillverkningen från träbit till färdigmålad dalahäst är ett hantverk i sig. John Eriksson utgör en viktig del i den kedjan. Han är en av de täljare som sitter i sina hem och arbetar med Sveriges mesta ikon. Med täljkniven i hand och radion i snickerboa på förser han dalahästarna sina mjuka följsamma former. Träflisorna bildar en allt tätare ring kring stolen där John Eriksson sitter och täljer. Händerna rör sig vant över den ofärgade trähästen, greppet om den sylvassa täljkniven är stadigt. De kantiga vinklarna blir allt färre och fram växer istället de mjuka former som känns när man stryker handen över de färdigmålade dalahästarna. – Det går att sitta ute och tälja ibland, i trädgården eller på badstranden. Jag har suttit i båten på Siljan och täljt också. Rodde ut till en kobbe och satte mig, säger John och låter för en kort stund kniven vila. Han är en av de ungefär 50–60 täljare som arbetar för Nils Olsson Dalahästar. De som året runt sitter i sina hem och mejslar fram de välkända Sverigeikonerna. Täljarna hämtar säckar med tillsågade ämnen i fabriken i Nusnäs, runt 130 blivande hästar i varje. Sen går de hem och börjar tälja. Vissa täljer fler, andra färre. Vissa sitter hela dagarna och har täljningen som sin största inkomstkälla. Andra täljer mer sporadiskt, sätter sig när andan faller på. John berättar skrattande historien om mannen som hämtade en säck hästar för några år sedan, men som fortfarande inte levererat tillbaka. – För mig blir det någon timme då och då. Jag skulle inte kunna sitta från morgon till kväll och bara tälja. Tillslut måste jag ha ett break. Då tar jag bilen och åker en sväng, sen kan jag fortsätta igen. Han är pensionär efter över 40 år vid Vägverket. Sonen täljde dalahästar och tyckte att fadern också borde testa.   – Så jag tog hem några hästar, provade och sen fortsatte det. Jag har min lilla rastkoja som jag gjort om till snickerboa här på gården. Det är inte så stort, men här finns allt jag behöver efter mitt eget huvud och behov. En liten bandsåg, borrmaskin, en snickarbänk, mina verktyg. Det tar honom ungefär 20–25 minuter att tälja en häst. Enligt honom själv är det rätt långsamt, men tillägger att det också märks på resultatet att han tar sig tiden. För han är noggrann med kniven, när han försiktigt skalar bort flisa efter flisa från det ofärgade hästämnet. – Det är ingen brådska för mig. Plus att jag är rädd om mina dragspelsfingrar. För vid sidan av täljningen, jakten och hundarna är det dragspelandet som gäller. Han är med i Orsa Dragspelsklubb, som har mycket att göra sommartid, med midsommarfiranden, spelningar och Orsayror. – Hos mig står radion på från morgon till kväll. Det får inte vara tyst och jag lyssnar på allt möjligt. Oftast blir det Siljansradion, men det blir också mycket cd-skivor med dragspelsmusik för att lära mig nya låtar. Sommartid sitter han även i fabriken i Nusnäs och täljer, så att besökare kan se alla steg i tillverkningen. Annars är sommaren lågsäsong för hemmatäljarna – då har många annat för sig. Semestertider. På hösten drar det sedan igång ordentligt igen. Bandsågen i fabriken går på högvarv för att ta fram ämnen till alla som då är redo att sätta sig med trähästarna. Samtidigt är det är svårt med återväxten. De flesta som täljer i dag är pensionärer likt John. ”Ungdomarna” i gänget är i medelåldern och det blir allt svårare att få tag i folk, vilket han tycker är synd. – Det är en avkoppling och kul att se vad man kan åstadkomma. Sen är det ju roligt att tälja, plus att det blir ett extra tillskott i kassan. Dalahästen är ju verkligen en kändis och har blivit en riktig Sverigesymbol. Det är kul att få vara med på ett hörn och kunna bidra i det sammanhanget. Läs mer: Dalahästen och dalahästtillverkningen

Bonden, Bananen och livet på gården

Bonden, Bananen och livet på gården

På gården i Övre Glamsarvet utanför Falun växer det så det knakar. Både i Sara May Kahls grönsaksodlingar och i det hållbarhetsengagemang som lagt grunden för Instagramduon ”Bonden och Bananen”. Här är ingen dag den andra lik, livet följer årstidernas växlingar och det finns ingen sommarsemester i sikte. Precis som Sara May vill ha det. Sara May Kahl sticker ut huvudet ur det lilla växthuset och vinkar glatt. Blå snickarbyxor och pigga ögon. Parson russel terriern Ali, som av någon outgrundlig anledning fått smeknamnet Bananen, springer nosande omkring bland hönshus, odlingsbäddar och plantlådor. Fast smeknamn borde kanske snarare bli artistnamn, för ”Bonden och Bananen” har blivit en uppmärksammad duo i sociala medier. Via Instagramkontot @bondenochbananen pratar Sara May om hållbarhet, miljöfrågor, odling och livet på landet. – Att jag skriver i vi-form gör att det inte blir lika mycket fokus på mig, samtidigt som Bananen får ta de tunga ämnena och kommunicera det under hashtaggen #bananenfunderar. Plus att det blir väldigt roligt att se allt ur en hunds perspektiv, att hon betraktar människorna och hur vi håller på. Engagemanget för hållbarhet är stort och en del i varför Sara May lever det liv hon gör här på den gamla bergsmansgården. Att hon driver upp och odlar sina egna grönsaker och plantor. Självhushåller. Säljer lokalodlade råvaror i den lilla försäljningsboden nere vid vägen. – Jag tror att det jag gör har en mening. Att lokal mat verkligen är något vi behöver i framtiden. Min lilla odling kanske inte gör stor skillnad, men hur och att jag gör något kanske kan det. Det är så många som pratar men inte gör. Att jag dessutom pratar i sociala medier blir ytterligare en styrka. Så dels finns grönsaksproduktionen, dels inspirations- och informationsdelen. Vad gäller själva produktionsdelen var det inget Sara May såg framför sig när hon växte upp på gården hon i dag äger och driver tillsammans med sambon Erik. Som tonåring drog hon iväg ut i världen, för hon skulle absolut inte bo på landet. Hon jobbade lite här och var, pluggade, utbildade sig till snickare. Sen kom det sig att ett av husen på gården blev tomt. Då kom tankarna på att flytta hem. – Det var nog huset som gjorde att jag tog steget. Sen har jag odlat åt mig själv sen jag flyttade tillbaka. När jag gick en permakulturkurs inventerade vi vilka tillgångar gården hade. Då insåg jag att det inte är mycket jag saknar för att börja odla i större skala. Kanske hade jag behövt en utbildning i småskaligt jordbruk också, men alla sådana fanns i Skåne. Jag visste att det var här jag ville odla, så jag körde igång och har lärt mig under tiden. I maj 2017 bestämde hon sig. Hon skulle skala upp verksamheten och odla för att sälja. – Det är egentligen väldigt sent på året, så då sådde jag bara alla frön jag hade hemma. Sen byggde jag ett litet skåp som jag sålde grönsakerna i. Första året fick bli ett test om någon skulle komma och handla – och det gick bra! Förra året kom jag igång i ännu större skala och nu växer det hela tiden. Kronärtskockor, flera sorters lök, rödbetor, morötter, vitlök, palsternacka, majs, bönor, ärtor, squash, grönkål, jordärtskockor, pumpor, gurkor, tomater, chili och olika blommor. Hon odlar mest kulturarvssorter och lokala grödor, som gråsockerärten "Lokförare Bergfälts Jätteärt", potatislöken '"Leksandslök" och kålroten "Vinttjärn". Listan över det Sara May trollar fram ur gårdens jordar kan göras lång. Hon rör sig vant fram och tillbaka i det kvava växthuset där tomatplantorna slingrar sig upp mot taket. Visar sedan de små gröna plantorna som står noggrant uppradade i kruka efter kruka i solen utanför. Skrattande konstaterar hon att hon till nästa år behöver skaffa en bättre etiketteringsmaskin. Att skriva de hundratals små lappar som talar om vad som är basilika, oregano eller dill tog lite väl lång tid. Det är mycket att hålla reda på och inget kommer gratis. Förra sommarens extrema torka var en ordentlig utmaning. Likaså har uppstarten av företagsdelen krävt stora investeringar, såväl tidsmässiga som ekonomiska. – Det är jättemycket jobb och man ligger alltid efter med allt. Men jag lärt mig den hårda vägen att prioritera. Man kan inte göra mer än man kan, utan bara ta det mest akuta och ändå försöka njuta och vara i det man gör. Man kan inte gå runt och stressa, för då är det kört. Jobbet är en livsstil där arbete och fritid flyter ihop. Aldrig riktigt ledig, men samtidigt får hon göra precis det hon vill. – Jag får vara ute och följa naturen hela året. Charmen är att dagarna är helt olika. Ibland jobbar jag väldigt intensivt, men om någon kommer på besök tar jag mig tiden att umgås. Och om det är en jättevarm dag blir det inte så produktivt som andra dagar, då får man ta det lite lugnare. Sommaren är högsäsong och arbetet är intensivt. Tanken på semester kan för en betraktare verka långt borta. Sara May tar det med ro. – Det är många som påpekar att jag ju inte har någon semester, att jag inte kan åka bort på sommaren. Men jag vill inte åka bort! Det folk åker bort till är ju natur, bad och att vara på landet. Och det är precis det jag har här. Visst skulle jag kunna åka bort på vintern – men vill det inte då heller.

Borlänge Science Festival – Tekniken intar staden

Borlänge Science Festival – Tekniken intar staden

Den 26–29 september anordnas Borlänge Science Festival på flera platser runt om i staden. Bland annat för att locka unga till tekniska utbildningar och samtidigt förändra bilden av såväl industrin som av Borlänge. Angelica Ekholm, näringslivschef på Borlänge kommun, berättar mer. Hur kommer det sig att ni anordnar en Science Festival? – Flera anledningar. Dels bidrar problemet med framtida kompetensförsörjning i vår region. Många unga väljer bort tekniska utbildningar och vi känner att vi behöver sprida intresset för vetenskap och teknik på ett bättre sätt. Dels vill vi också förändra bilden av Borlänge. Vi har ett gammalt arv av att vara industristad, men industrin har förändrats. Idag är den högt digitaliserad och automatiserad och Borlänge är inte längre en trött gammal industristad, vi är en teknik- och vetenskapsstad med till exempel Högskolan Dalarna, Dalarna Science Park och 2047 Science Center. Vad kommer hända under festivalen? – Den bygger på att vi plockar ut teknik och vetenskap i staden – till platser som köpcentrum, torg och bibliotek. På så sätt får vi ut teknik och vetenskap till fler och festivalen kommer att vara gratis för alla besökare. Vi siktar på att ha aktiviteter för alla åldrar, alltifrån små barn med väldigt enkla experiment till vuxna med föreläsningar av bland andra Fredrik Löfgren som pratar om robotikens utveckling och framtid. SSAB öppnar upp och visar sin verksamhet, på Kupolen kan man prova VR-glasögon och Tekniska museet har sin Maker Tour-buss med aktiviteter på olika platser de olika dagarna. Sedan har 2047 Science Center Forskarfredag med massor av aktiviteter under fredagen och lördagen. Vilka aktiviteter ser du själv fram emot? – Jag fram emot torsdagens invigning i Bullerforsen. Den kommer bli riktigt spektakulär, där vi kommer återupprepa den halo, det ljusfenomen, som syntes i Borlänge i december förra året och som blev en stor nyhet både i Sverige och i världen. Jag tror att det blir både kul och spännande att lyssna på Fredrik Löfgren och även att testa VR-glasögonen på Kupolen. Det är helt enkelt väldigt mycket som händer och det kommer bli dagar när man får testa mycket. Vad hoppas du att festivalen ska ge? – Målet är framför allt att inspirera unga till teknik och vetenskap. I förlängningen hoppas vi att det är fler som söker sig till den här typen av utbildningar och jobb. Jag hoppas också att vi ska få många besökare till Borlänge under festivaldagarna. Jag vill att folk ska känna att Borlänge är en stad där det händer mycket. Där det finns mycket energi, en vilja och ett driv – att det är en plats att trivas på.   Borlänge Science Festival anordnas 26–29 september 2019. Läs mer: Borlänge Science Festival

Cruising runt Siljan – Stoppen för retroresan

Cruising runt Siljan – Stoppen för retroresan

På plats i Rättvik under Classic Car Week vecka 31 och vill se mer än veteranbilarnas epicentrum Rättvik? Eller bara allmänt sugen på att glida fram längs vägarna i naturskönt nostalgiska Siljansbygden? Här ger vi förslag på en cruisingutflykt med ett antal hållplatser som garanterat kommer bli nya pärlor på sommarkartan. Varje utflykt kräver förstås sin matsäck. Ta först sikte på Furudal och Snitths Hantverksbageri, som garanterat har något för alla fikakorgar. Här bakas allt med svenska, lokala och ekologiska varor i ”mjöligaste” mån. Välj bland de bröd, bullar och bakverk som Karsti och hennes kollegor bakat just i dag. Hockeybullen är en klassiker! Ta därefter vägen över Skattungbyn mot Orsa. Susa fram genom de djupa dalaskogarna som då och då öppnar upp sig i vida utsikter över blånande berg. Hälsa på hos nyöppnade Orsa Station, kanske för en fika eller lunch, innan ni drar vidare. Fortsätt mot och genom Mora, för ca två mil söderöver ligger Siljansfors Skogsmuseum. Friluftsmuseet visar historien om arbetet med skog, flottning, sågning och järnbruk. Här är det möjligt att ta en kortare vandringstur och samtidigt lära sig mer om skogsbruket från järnbrukstiden och framåt. Det finns ett antal mysiga vandringsslingor och naturstigar i området samt ställplatser för husbil eller husvagn, restaurang och café. Dags att röra sig vidare! Vänd tillbaka mot Mora, men sväng av från E45 mot Sollerön. Alldeles vid vägen, strax innan Sollerö centrum, ligger butiken där de sötaste bären väntar. Sollerö Jordgubbar levererar färska jordgubbar och hallon under hela sommaren, så se till att fylla lagren innan turen runt Siljan fortsätter. Fortsätt fram längs vägarna, höj volymen på radion och låt favoritlåtarna gå på repeat. Passera genom de mysiga byarna Siljansnäs och Västanvik, kanske dyker det upp någon loppisskylt som ger möjlighet till spontana avstickare. I Leksand – välj turistvägen mot Tällberg för ännu fler hänförande vyer. Åk längs med Siljan genom Tällberg och efterföljande Laknäs, de här omgivningarna gör ingen besviken. Snart väntar Rättvik igen och dagens utflykt är nästan till ända. Bara ett stopp till! Det finns ju så mycket att se och i Vikarbyn väntar retrofantastens paradis: Spader Madame Vintage. I ladan på gården trängs kläder, prylar och möbler från 1940, 50-, 60- och 70-talen. Ovanvåningen är härligt belamrad med retro- och vintagekläder medan de gamla spiltorna fyllts med möbler och kreativt återbruk av gamla saker. Äntligen middagsdags och självklart ska dagen toppas med en rejäl middag, även den i sann nostalgisk anda. Diner 45 i centrala Rättvik är ett klassiskt 50-talsdiner som serverar burgare, ribs, pulled pork och fantasifullt maffiga milkshakes – allt lagat från grunden med bästa råvaror. Såväl menyn som inredningen är inspirerad av Amerika och enligt ägarna själva är allt tillrett med kärlek och en gnutta chili.

Folkmusikmagi i Bingsjö

Folkmusikmagi i Bingsjö

Den första onsdagen i juli varje år får spelmännens melodier hela Bingsjö att vibrera. Tiotusentals besökare strömmar hit för att uppleva den folkmusikmagi som fyller sommardagarna och de ljusa nätterna. Bingsjöstämman har skapat levande musikscener sedan 1969 och är idag en av den svenska folkmusikens mittpunkter. I 50 år har spelmän, dansare och besökare fått den lilla byn i Rättviks finnmark att gunga av Pekkos Per, Hjort Anders, Päkkos Gustaf och alla de andra Bingsjöspelmännens polskor och valser. En av de mest flitiga besökarna är Stig Jacobs, som har varit på varje Bingsjöstämma sedan 1969. – Jag älskar den här musiken och har gjort det så länge jag minns, berättar Stig. Han minns också den allra första Bingsjöstämman. Egentligen skulle det bara vara en orgelkonsert i Bingsjö kapell. Några spelmän ville spela efter konserten, helt ovetandes om vilken tradition de just hade skapat. Bingsjöstämman var född, för spelmännen fortsatte spela och har gjort det i ett halvt sekel nu. Stig var 27 år när den första stämman i Bingsjö hölls. – Första året åkte vi bil till Bingsjö och parkerade alldeles intill dansladan. Det var bara ett par hundra personer som var där då. Det var öppet hemma hos själva Päkkos Gustav så där fick vi komma in och lyssna lite. Den legendariske spelmannen Päkkos Gustav kom från Bingsjö och spelade fiol sedan 12 års ålder. Vid 80 fick han medalj den kungliga belöningsmedaljen som tack för sitt musikaliska bidrag – men något ännu viktigare han gjorde var att öppna upp sitt hem för folkmusiken. Än idag är den naturliga samlingsplatsen för Bingsjöstämman på Päkkosgårdens åkrar.    Genom åren har Stig och hans vänner skapat traditioner som de gärna håller fast vid. – De senaste 40 åren har vi alltid cyklat till Bingsjöstämman. Det är ungefär fyra mil hemifrån Västberg. Då tar vi med tält och instrument och går runt och spelar och försöker haka på lite här och där. Förutom musiken som ligger Stig varmt om hjärtat, pratar han även gott om dansen i Bingsjö. Det finns flera olika dansbanor där både erfarna som nybörjare kan svänga sig om. Stig dansar, både polska, schottis och andra danser som faller honom in, och spelar även fiol i Rättviks spelmanslag. Han kommer dock inte från någon spelmansfamilj men har inställningen att alla kan spela och dansa bra ändå. Stig delar gärna med sig av sina bästa tips till förstagångsbesökaren på Bingsjöstämman: – Ta en bit mat, gå runt och häng på i både dans och spelmusik. Sen är det är bara att gå runt och njuta, tipsar Stig. Läs mer: Musik vid Siljan och Bingsjöstämman

Dala Wärdshus: Hantverk, mat och boende där riksvägarna möts

Dala Wärdshus: Hantverk, mat och boende där riksvägarna möts

Precis i korsningen mellan riksvägarna 69 och 70 utanför Rättvik ligger Dala Wärdshus. Fast låt dig inte luras av namnet – platsen rymmer mycket mer än en uppskattad restaurang. Charmiga timmerstugor ser till att besökare sover gott och i den välfyllda hemslöjdsbutiken finns hantverk av alla de slag. Sommartid lever dessutom butiken upp ytterligare när ett antal hantverkare gör gästspel och flyttar ut sitt skapande i strålkastarljuset. Att ha hantverkare som sitter och jobbar i hemslöjdsbutiken Hantverksbyn är en sedan länge återkommande sommartradition. Det märks inte minst när Lena Jäderbrink, vd och ägare, berättar om vilka som kommer – eller snarare återkommer – i sommar. – Doris ”Dote” Cederbrink har varit här i säkert 25 år. Hon har en skinnverkstad och gör alltifrån väskor till västar och tennarmband. Hon brukar komma från Umeå några dagar före midsommar och sen bor hon här till efter Classic Car Week som är vecka 31. Annika Korall syr naturkläder i lin och Anne-Lie Svensson målar kurbits och blommor på kläder. Också de båda har varit här tidigare.   I Hantverksbyns butik finns bland annat produkter från Käck & Hedbys, Jobs Handtryck, Spegels från Rättvik och dalahästar från Nusnäs, När sedan hantverkarna tar plats, så att besökarna kan se hur föremålen faktiskt blir till, tycker Lena adderar till upplevelsen. Det gör också Hantverksbyn till mer av ett besöksmål. – När hantverkarna kommer på sommaren blir det ytterligare en dimension, som väver ihop allt vi har här – maten, boendet och shoppingen. Så att man verkligen får en helhetsupplevelse. Den här helhetsupplevelsen lockar många besökare, både nya och återkommande. Inte minst märks det på den ofta välfyllda parkeringen och besökarna som flödar ut och in i de olika byggnaderna. – Folk brukar säga att det är fint här och att det passar så bra att stanna till på vägen till och från någonstans. Vi har en stor parkering som är väldigt bra lämpad för bussar, husvagnar och husbilar. Att vi dessutom ligger precis i korsningen vid riksvägarna gör att det inte är så snirkligt att hitta hit. Lena började som anställd på Dala Wärdshus 2007, sedan ”blev hon kvar” och gör nu sin tolfte sommar på plats. – Det är inte bara ett jobb, det är en livsstil som man lever med det året runt. Hela tiden finns saker och utveckla och nya saker att hitta på. Det tar aldrig slut och just det här att träffa gäster och kunder och människor hela tiden gör att jag fortsätter.

Stråkkonserter i natursköna omgivningar med Gyldfeldt Quartett

Stråkkonserter i natursköna omgivningar med Gyldfeldt Quartett

Stråkkvartetten Gyldfeldt Quartett från tyska Leipzig besöker flera platser i Siljan i sommar och bjuder på ett varierat program. Vi säger hallå där till August Gyldfeldt Magnusson, violinist i kvartetten. Sommar är Dalarna för honom och nu ser han fram emot att både få njuta av sommaren här och spela på såväl nya som bekanta konsertplatser. Vad kommer ni bjuda besökarna på under konserterna? – De kommer att förhoppningsvis få uppleva en spännande resa genom ett varierat program med musik av komponister som inte så ofta sätts ihop. De fyra konserterna är sammansatta på olika vis, men under konsertveckan spelar vi bland annat Mozart, Schubert, Beethoven och Bach. Hur är det att spela i Dalarna? – Det kommer bli en fin upplevelse i den idylliska naturen. Konserten på Mora Folkhögskola tillägnar vi fiolbyggaren Per Klinga, en god vän till familjen som tyvärr gick bort i vintras. Den konserten spelas också in av Sveriges Radio P2. Att få spela på Munthes Hildasholm är en fantastisk möjlighet, med det vackra huset vid älven och den fina trädgården. I Orsa har vi inte spelat tidigare, så det ser vi fram emot och kanske blir det en runda till Orsayran också. Hur ser din relation till Dalarna ut? – Min mamma med familj flyttade från Borlänge till Mora och växte upp med mycket musik. Hon studerade sedan musik i Oslo och är solopiccolist i Det Norske Operaorkesteret. Familjen köpte ett hus i Färnäs och vi har sedan dess varit där varje sommar och jul genom åren sedan jag och min syster var små. Dalarna är ett ställe för mig att längta efter att åka till när jag behöver ro från jobb och skola. Vad är sommar i Dalarna för dig? – Det är som att vara hemma, känns det som, även om jag är uppväxt i Oslo. När vi är här på sommaren brukar vi bada i Siljan och på vintern åker vi skridskor eller skidor. Midsommar är ett måste och vi bor bara tjugo steg från majstången. Fika på Kaffestugan och Zorn bör man också uppleva. Emellanåt spelar familjen konserter i Mora, både vinter och sommar. Hur ser framtiden ut för dig? – Jag tar min kandidatexamen i juli och har sedan fast jobb i orkestern Staatskapelle Weimar i Tyskland från hösten. Jag vill också definitivt fortsätta att spela i min kvartett. Här spelar Gyldfeldt Quartett sommaren 2019 8 juli Mora Folkhögskola, Mora, kl 19 9 juli Hildasholm, Leksand, kl 19 11 juli Orsa kyrka, Orsa, kl 20 13 juli Stora Tuna kyrka, Borlänge kl 19

En älvtur med S/S Engelbrekt

En älvtur med S/S Engelbrekt

Upplev mat, musik och en ljudlös båtfärd längs Österdalälven. Vi säger hallå där till Mats Wallgren på ångfartyget S/S Engelbrekt, som i sommar kastar loss och bjuder in till stämningsfulla och välsmakande älvturer längs Österdalälven. Vad gör du ombord? – Jag är maskinist, så jag kör ångmaskinen. Kaptenen styr ju, men sen ger han order om det ska gå höger eller vänster, full fart eller halv fart – så det är viktigt att kommunikationen mellan kaptenen och maskinisten är bra. Sen finns en eldare också som ser till att det är tryck i pannan. För man eldar upp och kokar vatten så man får ånga som sen driver maskinen. Så det handlar om att reglera ånga för att få rätt hastighet på propellern. Vad är unikt med S/S Engelbrekt? – Det ett av världens äldsta passagerarfartyg. Hon är byggd 1866 i Göteborg och transporterades sedan i delar upp till Mora för att sättas ihop där. Sen gick hon i trafik mellan Mora och Insjön fram till 1952. Därefter blev det några olika vändor ägarmässigt innan hon totalrenoverades under 90-talet, då hon fick tillbaka sin ångpanna och ångmaskin. Att det är en ångbåt är ju också unikt och det som gör turen helt ljudlös. Ni utgår från hamnen i Leksand – vad får man se under en tur? – Vi åker nedströms Österdalälven genom Insjön och ner till Ålkilen, där vi rundar Morkarlön innan vi åker tillbaka. Mellan Leksand och Insjön får man se Leksandsbyarna passera som ett pärlband från sjösidan. Charmen är närheten till stränderna, älven är ganska smal så du får en nära upplevelse. På ena sidan är det många sommarhus och på den motsatta sidan är det mer vild natur. Vad serveras under en ”Älvtur med middag”? – Under resans gång bjuder vi på en trerätters middag tillagad av Rältagården, som har sin verksamhet utanför Leksand. Vi har olika menyer för nästan varje tur och här senast hade vi till exempel Prinsessans broccolisoppa med nybakat surdegsbröd, Rältagårdens lågtempererade nötkött och sen chokladmousse med hallonkompott till efterrätt. Naturscenerna i kombination med en så fin måltid är något som brukar imponera på gästerna. Ni har även New Orleans-inspirerade turer med musik? – Ja, under turerna ”Down by the river” kommer spelmannen Pelle Lindström tillsammans med två musiker. De här är femte året vi kör det temat och turerna blir snabbt fullbokade. Folk ringer redan efter jul och vill boka. Det är ingen hemlighet att Pelle är väldigt populär och vi serverar dessutom en speciell New Orleansbaserad meny under kvällen. Så kombinationen är helt magisk – att glida fram helt ljudlöst utmed älven, musiken och maten. Jag tror vi skulle kunna köra hur många som helst, det är ju fullt på varenda tur. Kryssningar avgår från Kajen i Leksand samt vissa turer från Mora. Läs mer och boka på steamship.nu.