”Kunskapen hos de gamla, coola damerna i Dala-Floda inspirerar mig”

”Kunskapen hos de gamla, coola damerna i Dala-Floda inspirerar mig”

Skogens sus och trädens tystnad är både hem och inspirationskälla för stadsarkitekten och handarbetaren Pernilla Wåhlin Norén. ”Jag tror man har ett landskap i kroppen. Eftersom jag är uppvuxen i Dalarna känner jag mig hemma med skogens rumsligheter, som dungar och gläntor”.


På familjens gård i Dala-Floda får hon förutom lugn, också idéer och drivkraft till sina projekt.

– Här blir jag inspirerad, speciellt av de gamla, coola damerna i hantverksföreningen som har sån stor kunskap om hemslöjd och ser själen i materialen, berättar Pernilla.

Pernilla växte upp i Borlänge och hade hantverket och hemslöjden i generna. Med en mormor som ständigt stickade och en farmor som jobbade som sömmerska på hattfabriken CTH i Borlänge, har hon levt nära handarbetande kvinnor. Därför är det inte konstigt att Pernilla själv började sticka när hon som sjuåring fick ett startkit i julklapp.

– Jag har alltid en tvåändsstickning i gång, men gör annat också.Ibland är det för att barnen behöver tröjor, andra gånger för att jag vill lära mig gamla tekniker som dalknyppling.

Modernt sätt att föra traditioner vidare

För många är Pernilla känd som en ambassadör för hantverk och byggnadskultur i Dalarna. Hon går kurser för att lära av den äldre generationen och sprider sin kunskap vidare genom bland annat sociala medier. På Instagram delar hon med sig av detaljrika, stickade skapelser och vackra naturbilder och på Youtube lägger hon upp filmklipp om olika hantverkstekniker. Är det ett sätt att bevara kulturen och föra Dalarnas hantverkstraditioner vidare?

– Ja, jag vill att andra ska lära sig och att det inte ska finnas några hinder för det. När man arbetar med händerna är det som att tänka med hela kroppen. Genom det formar vi världen och lär känna materialens olika egenskaper.

Längtan hem blev ett gårdsköp

För tio år sedan köpte Pernilla och hennes man gården i Dala-Floda, för att ha ett ben i Dalarna medan de fortfarande bodde i Stockholm. När skogslängtan till slut blev för stor, flyttade de till ett hus i Borlänge och restaurerar nu sakta den gamla gården enligt traditionella metoder.

Idag arbetar Pernilla arbetar som stadsarkitekt i Borlänge kommun och menar att platsens betydelse och känslan i materialen är viktigt i all form av arkitektur. Hon berättar hur hon ser arkitekturens roll i samhället:

– Den ska se till den långsiktiga hållbarheten och även se till samhällets behov. Det går dock väldigt fort i byggbranschen idag och då behövs någon som säkerställer kvaliteten. En bostad ska inte vara en marknadsvara, utan ett hem.

Hon nämner de slitstarka, handtimrade dalagårdarna som goda exempel på gamla tekniker – en kunskap som hon hoppas vi tar vara på i framtida husbyggen.

– Jag hoppas att byggnader ännu mer kommer knyta an till Dalarnas trätradition. Det är viktigt att utgå från råvaran på platsen och bygga av den. Det blir både bygget och livet hållbart och ekologiskt.

När Pernilla spår sin egen framtid är det självklart nya hantverk hon ser, men också andra handarbeten och ett nytt byggprojekt.

– Jag vill jobba ännu mer med träbyggnation, både byggnadstradition och utvecklingsprojekt. Sen hoppas jag också få mer tid till skrivande, avslutar Pernilla.

Om Pernilla Wåhlin Norén

Bor: I hus i Borlänge och på gård i Dala-Floda.

Gör: Jobbar som stadsarkitekt på Borlänge kommun, sitter i styrelsen för Svensk Form Dalarna, bloggar för tidningen Hemslöjd och skriver (har debuterat med boken Sorgens Princip).

Pernillas 5 guldkorn i Dalarna:

  • Norrboda gammelstad,

     Rättvik: "Det är ett vackert exempel på Dalarnas byggnadstraditioner. En fantastisk miljö med rätvinkliga dalagårdar i ett organiskt vägnät."

  • Dala Floda: "Wålstedts gård, lantbruk och spinneri och värdshuset är fina exempel."
  • Galleri Svarta Gran i Borlänge: "Ett litet galleri i Borlänge som bland annat delar ut utmärkelsen Årets Granskott."
  • Kraftstationerna vid Dalälven: "Forshuvudforsen och Bullerforsen har vacker arkitektur."
  • Evenemanget Formveckan som Svensk Form Dalarna ordnar: "Vi vill samla och visa upp den kreativitet som finns i Dalarna."
Husbilscamping

Med husbil i Dalarna

Sommar är lika med husbilssemester – och få platser bjuder på så många spännande, intressanta, välsmakande och inspirerande besöksmål som Dalarna. Ge dig ut på vägarna och upptäck maten, kulturen och naturen som gör Dalarna till ett av våra mest älskade och uppskattade besöksmål. Här är nära mellan stoppen och det finns gott om rymliga ställplatser. Så ställ husbilen för en stunds lugn och ro eller för att verkligen ta dig tiden att upptäcka allt som finns i omgivningarna. När du känner dig redo att resa vidare är den enda utmaningen att välja vilket av alla guldkorn som ska utgöra nästa stopp. På Dalarnas Museum i Falun finns världens största samling av dalahästar. Ta husbilen längs Dalarnas kulturvägar och gör Kulturresan På husbilssemester i Dalarna är det inte bara stoppen som utgör höjdpunkter – minst lika stora upplevelser är vägarna mellan besöksmålen. Här finns många turistvägar och kulturvägar med unik natur och intressanta kulturhistoriska platser längs vägen. Kopparleden mellan Falun och Idre, Silverringen i Säter och Husbyringen i Hedemora är några förslag. Den ultimata resan genom Dalarnas kulturutbud går från Avesta i söder till Älvdalen i norr, via den så kallade Kulturresan. Följ rutten som tar dig till nio kulturhistoriska besöksmål, där intressanta världar öppnar sig och historiens vingslag blandas med modernare vindar. Besöksmålen är Avesta Art, Zornmuseet, Carl Larsson-gården, Falu Gruva, Munthes Hildasholm, Ornässtugan, Porfyrmuseet, Dalarnas museum och Nils Olsson Dalahästar. Packa Kulturpasset för att samla stämplar och få fina erbjudanden på varje resmål. Längs vägen finns också ett antal lämpliga ställplatser för husbilar. Till exempel finns en ställplats alldeles vid Falu Gruva, där det bara är att öppna dörren och kliva rakt ut i det klassiska världsarvet. Ställ husbilen vid Kulinariet och smaka på Dalarna I Stora Skedvi finns Kulinariet, en minst sagt god mötesplats. Här finns den perfekta ställplatsen för dig som är intresserad av goda smaker, närproducerade råvaror, mathantverk och vällagad mat – ständigt med den lokala maten i fokus. Smaka på nygräddat bröd från Skedvi Bröd, botanisera bland läckerheterna i saluhallen Visthusboden och ät lunch i den trivsamma och avslappnade miljön på Restaurang Kulinariet. Runt om i Dalarna finns dessutom många fler goda mat- och smakupplevelser. Närverket Taste of Dalarna samlar ett flertal guldkorn som alla är väl värda ett besök. Smakrika ostar från Murboannas utanför Borlänge, gourmetmiddag med utsikt på Fryksås Hotell och Gestgifveri, ekologiskt nytänkande smaker på Dala-Floda värdshus eller en gemytlig fika på Café Wahlman i Hedemora. Låt smaklökarna upptäcka allt Dalarna har att erbjuda. De flesta aktörer i Taste of Dalarna har dessutom goda möjligheter till parkering för husbilen. Det finns flera natursköna cykelturer i Dalarna, med såväl kulturella som välsmakande stopp längs vägen. Upptäck naturen på cykel En cykelutflykt ger dig möjlighet att se och upptäcka mycket av landskapet med dess guldkorn. Utforska någon av Dalarnas många cykelleder och pausa för lunch på en gårdskrog. Dalhallarundan i Rättvik går till exempel förbi den välkända utomhusarenan för konserter och fabriken Nittsjö Keramik. Cykla genom den idylliska trästaden Säter på Ljusternrundan, delar av Ekomuseum Bergslagen på turen Norra Barken runt eller upplev naturen kring de tre sjöarna Väsman, Björken och Bysjön under Ludvikaturen. Har du inte egen cykel med i husbilen är det möjligt att hyra cykel på flera platser runt om i Dalarna – sedan är det bara att trampa iväg. Läs mer: Cykla i Dalarna Upptäck Dalarnas fjällvärld under en längre eller kortare vandring. Kortare vandringar med stora upplevelser Ställ husbilen och ta på vandringskängorna – passa på att utforska Dalarnas nära och lättillgängliga natur till fots. Det finns många fina vandringsleder, perfekta för kortare dagsutflykter. Flertalet ligger relativt stadsnära, med goda möjligheter till parkering – utan att för den delen göra avkall på den genuina naturupplevelsen. Gyllbergen och Frostbrunnsdalen i Borlänge samt Lugnet i Falun är exempel på några områden som har turer av varierande längd. Stadsnära vandring när den är som bäst finns längs Älvpromenaden i Avesta. Starta vid Verket i Koppardalen Avesta – här finns både parkering, information om och karta över leden. Följ sedan Dalälven och vandra i egen takt längs med älvkanten mot närliggande orten Krylbo innan du vänder tillbaka till starten i Avesta igen. Alldeles utanför centrala Säter sträcker sig Säterdalen, ett halvmilslångt ravinsystem, med slingrande vandringsled. Med utgångspunkt från Folkparken kan kortare turer göras. Är det fjällen som lockar är ett både välbesökt och lättillgängligt fjäll i närheten av Idre Nipfjället, med bergstoppen Städjan som klassiskt blickfång. Parkeringen uppe på fjällheden söder om Nipfjället är en bra utgångspunkt. Härifrån kan du göra en dagstur till Städjans topp, eller bara ta en kort promenad upp till Lillnipen. Även leder i Fulufjällets nationalpark utanför Särna rekommenderas. Parkera vid Naturum Fulufjället och vandra ca 2,5 km till ett av Sveriges högsta vattenfall Njupeskär. Läs mer: Vandra i Dalarna Från Söderås utanför Rättvik bjuds en milsvid utsikt över Siljan. Dalarnas bästa rastplatser – med godaste matsäcken Se till att stanna ofta för att verkligen ta in allt du passerar – det finns många härliga vyer som väntar där ute. Spjutmo rastplats längs väg 70 utanför Älvdalen har flera gånger utsetts till Sveriges vackraste rastplats, för sitt natursköna läge bredvid Spjutmosjön. En annan höjdare är Siljansfors Skogsmuseum, där det förutom restaurang och café även går att besöka friluftsmuseet med kolmila och eldpallkoja i naturlig miljö. Likaså är vyn från Söderås utanför Rättvik svårslagen. Passa då också på att stanna till i Hantverksbyn i Rättvik när du ändå är i krokarna. Hos Leksands Knäckebröd utanför Leksand, med den populära och uppskattade Bageributiken, är det läge att fylla på brödförrådet. Handla knäckebröd av andra sortering och säkra matsäcken med lokala delikatesser inför den fortsatta färden. Det finns för övrigt många goda stopp där matsäcken kan fyllas på – eller för den delen utgöra destinationer i sig. Snitths Hantverksbageri i Furudal, Solgårdskrogen i Nittsjö eller Sahlins struts gårdscafé i Borlänge utgör alla välsmakande kartnålar i dalageografin. Läs mer om campingplatser och ställplatser i Dalarna

Tusse samlar kraft i Dalarna

Tusse samlar kraft i Dalarna

Genom sin medverkan i tv-programmet Talang och senare som vinnare av musiktävlingen Idol har Tousin Chiza blivit ”Tusse” med hela svenska folket. I sommar delar han scenen med förebilden Lionel Richie på Dalhalla. Redan som litet barn i Konga-Kinshasa sjöng Tusse med i kyrkans gospellåtar och upplevde glädjen att sjunga tillsammans med andra. Väl i Sverige fortsatte intresset för musiken.   - När jag kom till Sverige 2009 ville jag gärna sjunga mycket i skolan på musiklektionerna. Vid varje skolavslutning fick jag uppträda, det var det jag såg mest fram emot under hela skolterminen och jag fick bra mottagande, berättar Tusse. Lokala musiktävlingar avverkades och hela tiden växte drömmen om att en dag få söka till den tv-sända musiktävlingen Idol. - Jag såg tv-programmet redan som 8-åring. Det har alltid varit en dröm att medverka i Idol och jag sökte så fort jag var gammal nog för att söka. Och drömmen kom att bli verklighet. Tusse ansökte och blev antagen. Snabbt blev han en favorit bland både tv-tittare och jury för sin talang och för sin personliga charm. Idolresan tog honom hela vägen till final och slutligen till vinsten men upplevelsen var inte smärtfri. - Det var upp och ner. De första veckorna var guld och gröna skogar. Många tittare, jag såg alla möjligheter. Med tiden blev det samma sak varje vecka, det gick per automatik och jag kunde inte påverka så mycket. Jag vara bara 17 år och bodde ensam, ingen familj på plats, det blev ensamt. Jag minns att jag längtade hem. Var det värt det? - Hundra procent ja! Men hade jag fått välja hade jag nog väntat till efter studenten att söka till Idol, säger Tusse som idag läser sista året på musiklinjen på Rytmus i Borlänge. Möte med Lionel Richie I sommar väntar nästa stora musikaliska upplevelse när Tusse värmer upp publiken inför Lionel Richies spelning på Dalhalla. - Det är helt makalöst! Har besökt Dalhalla flera gånger och förundrats över hur vackert det är och hur härligt det skulle vara att få spela där en dag, och nu får jag äntligen lämna publikplatsen och ta plats på scenen tillsammans med mitt band. Att få spela samma kväll som Lionel Richie är helt sjukt! En artist som jag sett upp till så länge, som jag har lyssnat på så mycket. Det vore häftigt att få sjunga tillsammans med honom på någon av hans klassiska låtar. Utöver artisteriet delar Tusse och Lionel Richie erfarenheten av Idol då världsstjärnan sitter i juryn i den amerikanska versionen av programmet. Ett möjligt samtalsämne tro? - Vi har Idol gemensamt och jag kommer berätta hur mycket jag uppskattar att jag får chansen att spela på samma scen och hur mycket han influerat mig. Förutom Dalhallaspelningen planerar Tusse i sommar att arbeta vidare med sin musik och att njuta av sommaren i Dalarna. - Jag bor i Kullbjörken, utanför Tällberg. Det är fantastiskt vackert och nära till sjön Siljan. Från min balkong kan jag se Rättvik. Dit åker jag gärna för att äta Rättviksglass eller så tar jag en tur på cykeln uppför alla backarna till Tällberg. Fakta Namn: Tousin ”Tusse” ChizaFödd: 2002 i Kongo-KinshasaBor: TällbergGör: SångareMeriter: Vann musiktävlingen Idol 2019Aktuell: Support för Lionel Richie på Dalhalla 1 juli 2020

Hållbart nätverk bakom Stationsgatan 6 i Leksand

Hållbart nätverk bakom Stationsgatan 6 i Leksand

Vem har sagt att det är enkelt att vara småföretagare? Men det kan vara roligt och på rätt plats i rätt tid kan storverk skapas när kreativa krafter samlas och samverkar. Så har skett i Leksand där en butikslänga med hantverk i allt från kalligrafi och keramik till kaffe och koftor har vuxit fram intill järnvägsspåret. Vi börjar i norra änden av det gamla järnvägsmagasinet på Stationsgatan 6 i Leksand. Bakom en källardörr finns keramikverkstaden Faktoritre med fabriksförsäljning och kursverksamhet. Här snurrar Pär Knutz drejskivan och på en bricka intill står muggar som Ylva Skarp beställt till sin butik några dörrar bort. – Här på Stationsgatan samarbetar vi och ger varandra idéer. Häromdagen ville Linn på Crona Craft ha ljusstakar till sin butik. Då drejade jag några, berättar Pär och visar upp en skålformad, ljushållare färdig för ugnen. Nästa stopp blir Crona Craft. Linn Sund öppnade butiken efter att ha drivit Leksands hemslöjd i flera år och i hennes nya butik finns ett handplockat utbud av kläder, smycken, presentartiklar och inredning. Allt är tillverkat eller designat i Sverige. – Varje sak här är något mer än bara en produkt. Den här vackra koftan från Nygårdsanna är stickad av restgarn i olika färger, berättar Linn. Hon tror starkt att det kluster med små butiker som formats på Stationsgatan, där kreativitet, driv och samlade erfarenheter tas tillvara, har många fördelar i dagens bistra klimat inom detaljhandeln. – Alla verksamheter här är unika och genom att vara små och personliga kan vi sticka ut i havet av butiker. Näthandel är inget hot utan en möjlighet. Alla butiksägare här har flera ben i sina verksamheter och kan inte hålla öppet varje dag. För oss är nätet ett viktigt komplement, säger Linn som också är formgivare. En annan som måste tillbringa mer tid i sin ateljé än bakom disk är Ylva Skarp. Annars skulle det inte bli några nya alster i hennes butik. – Det är en ständig balansgång att vara konstnär och samtidigt ha ett bärande företag. För mig innebar flytten hit en nystart. Här sitter vi inte fast i någon tradition, vi kan vara nytänkande och samtidigt lyhörda inför kunder och marknad. Jag har inte öppet varje dag men vill någon hämta en beställning klockan 22 en tisdag så går det att ordna, förklarar Ylva. Som butiksinnehavare brottas även hon med aktuella frågor kring konsumtion och hållbarhet. – Vi måste ju leva på något. Jag måste sälja saker och människor har behov att omge sig av fina ting. Jag tror att vi kan forma hälsosamma konsumtionsmönster om fler väljer att köpa svensktillverkat, hantverk och kvalitet, sådant som kostar lite mer än massproducerat och som håller länge. Den som kommer hit och handlar får dessutom en upplevelse och långt mer än bara en vara i handen, säger Ylva. Men ingen av de nya butikerna på Stationsgatan 6 skulle existera utan fastighetsägaren Sven Erik Andersson. Han har tålmodigt tagit till sig nya idéer och renoverat efter sina nya hyresgästers önskemål. Just nu färdigställer han en lokal som ska rymma Secondaire, en butik med second hand-kläder av kvalitet i regi Ylva Skarp och Derya Akol. –Vi vill locka dem som vanligtvis inte köper second hand och målet är att det inte ens ska märkas att det är en second hand-butik. Vi gör ett hårt urval och kommer inte att öppna förrän vi är helt nöjda, berättar Derya medan vi vandrar några steg till Kaffemagasinet. Här serverar Vivi-Ann Bärlin fräscha luncher och rustika bakverk och det mesta är gjort på ekologiska råvaror. Vivi-Ann var tillsammans med Ylva Skarp först ut att flytta in i det gamla magasinet. – Vi såg potentialen i de 100 år gamla oisolerade träväggarna och sedan satte Sven Erik igång att renovera, berättar Vivi-Ann som här förverkligat sin dröm om ett personligt och mysigt kafé. Kaffemagasinet är också den självklara platsen för Stationsgatans kreativa entreprenörer att samlas för ett torsdagsmöte. Gemensamma event ska planeras och nya idéer skissas upp, bland annat ska grusplanen utanför huset bli mer välkomnande. – Vi har ett otroligt härligt gäng här och jag tror att det roliga och trevliga smittar av sig på våra kunder och besökare, säger Linn samtidigt som hon lyfter sin kaffekopp. Självklart är den tillverkad på keramikverkstan intill. En öppensinnad hyresvärd och en handfull entreprenörer – med större kreativt än ekonomiskt kapital – har gjort det gamla järnvägsmagasinet på Stationsgatan 6 i Leksand till ett nytt besöksmål. Från vänster: Linn Sund, Vivi-Ann Bärlin, Sandra Lindeström, Derya Akol, Ylva Skarp och Pär Knutz. Stationsgatan 6 i Leksand Kaffemagasinet som har öppet för lunch och fika tisdag-lördag. Studio Skarp har öppet fredag-lördag kl. 12.00-16.00, eller enligt överenskommelse. Crona Craft, se aktuella öppettider på facebook. Även nätbutik. Keramikverkstad Faktoritre med workshops och kurser. Second hand-butiken Secondaire öppnar under vintern 19/20. På adressen finns också företaget Solfilm och yogastudion Hälsopunkten Yoga.

En fullspäckad lördag i Älvdalen

En fullspäckad lördag i Älvdalen

På väg till dalafjällen? Då är sannolikheten stor att resvägen går längs riksväg 70 och därmed via Älvdalen. Gör ett stopp och upptäck orten som bjuder på såväl sten- som musikhistoria, trevliga restauranger och spännande vildmark. Kanske lyckas Älvdalen till och med övertyga om en extra övernattning? Älvdalen är världskända för sin sten. Det är förstås inte vilken sten som helst, utan den karaktäristiskt röda älvdalsporfyren. På Porfyrmuseet finns unika samlingar av konstverk, urnor och föremål i porfyrsten. I samma museum går det dessutom att uppleva en mäktig dos musikhistoria. Här finns nämligen en stor samling av Hagström-gitarrer, alla tillverkade av världskända Albin Hagström som hade sin bas i just Älvdalen. Vintertid har museet öppet på lördagar och som besökare vandrar du på egen hand runt bland utställningarna och beundrar hantverket, de maffiga porfyrföremålen och de häftiga gitarrerna. Fråga gärna personalen om de har någon spännande historia eller anekdot på lager – att höra berättelserna om människorna som tillverkade föremålen ger besöket ytterligare ett lager. På Porfyr- och Hagströmsmuseet i Älvdalen går det att ta del av de maffiga stenföremålen av älvdalsporfyr, liksom flera av de dragspel och gitarrer som tillverkades av AB Albin Hagström. Sedan kanske lunchsuget sätter in och då ligger Hotell Älvdalen på lämpligt avstånd på andra sidan parkeringen. Här serveras lunchbuffé alla dagar i veckan och även middag kvällstid. Är det istället sötsuget som gjort sig påmint finns nyöppnade caféet CaKe. Här får du dessutom fika och vintagebutik i ett, så passa på att leta efter härliga fynd. Är det vildmarken och naturen som lockar efter många mil i bil levererar Älvdalen flera gånger om. Här finns alla möjligheter att upptäcka och utforska de djupa dalaskogarna, under såväl kortare stopp som längre turer. Naturreservatet Hykjeberg utanför Älvdalen är en trevlig och lagom lång ”topptur” på 2 km tur och retur. Stigen brukar vara gångbar även vintertid, men se upp med eventuell halka. På toppen väntar sedan milsvida och magiska vyer över landskapet. I de djupa dalaskogarna på Navardalens Vildmarksstation finns ingen el eller moderna bekvämligheter. Här spenderas kvällarna bäst framför en sprakande brasa, med tystnaden nära inpå, under en stjärnklar himmel. Lockar den verkliga vildmarken finns STF Navardalens Vildmarksstation. Förutom lugn, ro och absolut ingen el är det här marker där älg, björn och lo har sin hemvist. Stanna till för en vandring i den omväxlande naturen och avsluta med matsäck framför en sprakande eld. Annars kanske ett vinterbad i sjön med efterföljande bastu hägrar. Efter en dag i Älvdalen har byn förhoppningsvis charmat både den som söker kultur och den som är mer sugen på äventyr. Då är det bara att stanna lite längre och upptäcka ännu mer! I centrum finns till exempel STF Vandrarhem Tre Björnar – en perfekt utgångspunkt för ännu flera Älvdalsupplevelser, innan resan går vidare mot de där dalafjällen som med största sannolikhet står kvar även imorgon.   Läs mer om Älvdalen och vad som finns att göra här

Vandra med renar i Grövelsjön

Vandra med renar i Grövelsjön

Det är en strålande solig vårvinterdag när Peter Andersson samlar ihop flocken utanför den lilla butiken Renbiten i Grövelsjön. Just idag är det inte renar som ska hållas efter, utan ett gäng förväntansfulla barn och vuxna som ska ge sig ut på vandring tillsammans med de ståtliga djuren. Peter och Helena Andersson driver Renbiten, ett samiskt familjeföretag i Sveriges sydligaste sameby. Här kombinerar de renskötsel med egen förädling, butik och café plus flera olika samiska upplevelser tillsammans med bland annat deras tama renar. Det är en sådan vandring vi är ute på i dag. En tvåtimmarstur där vi ska få vandra med renar till en kåta i skogen, provsmaka samiska delikatesser och komma nära både renen och naturen. Såväl barn som vuxna fäller ner solglasögonen och slår följe med Peter som tar täten. Efter några hundra meter längs landsvägen är det upptrampad skogsstig som gäller, över en hängbro där isvattnet forsar och sedan skymtar de första renarna. Barnen ropar till och väntar ivrigt på att Peter ska öppna hängen för att locka till sig de två djur som ska få följa med på tur just idag. Efter att ha lockats med lite lav sätter renarna fart och vi följer med. Mot kåtan och fikat! Den ena renen hålls i ett rep och barnen turas om att hålla i. Renkompisen rör sig lugnt runt oss, det märks att de är rofyllda djur som är vana vid att vara kring människor. Peter stannar till, plockar en bit lav från en trädgren samtidigt som han lägger handen på stammen. – Om ni vill kan ni mata renarna med hänglav. Men ni måste fråga träden om lov först, om det är okej att ni plockar lav från dem. Det är viktigt att visa träden och naturen respekt på det viset, förklarar han. Efter ytterligare några hundra meters stigvandring är vi framme vid den lilla kåtan. Varma renfällar läggs ut på marken och vi slår oss ner och njuter av den varma solen. Peter gräver en eldgrop och snart sprakar elden för fullt. Ur ryggsäcken trollar han fram den ena samiska läckerheten efter den andra. Smakbitar av rökt renhjärta och rentunga, chorizo på ren och rökt renkött skickas runt. Alla smakar, hummar och mummar – det smakar härligt vilt. Sedan är det dags för gurpi, kallrökta köttfärsknyten inlindade i renens nätfett. När det är dags att äta är det bara att plocka fram stekpannan eller trä den på en pinne att ha över elden. – Det här är samisk snabbmat! Det går fort att steka och man blir väldigt mätt. Man äter det som hamburgare i bröd, till mos eller gratäng. Men framför allt är det väldigt bra utemat och friluftsmat, berättar Peter medan köttet fräser i stekpannan. Knappt hinner gurpin landa i magsäcken innan det är dags för nästa samiska provsmakning, kvannemuffins. Kvanne är en ört som är vanlig i samisk matlagning. Den plockas, torkas och används sedan i mat och bakverk. Medan påsen med muffins går runt har kaffet börjat bubbla. Kaffenerven börjar plötsligt göra sig hörd bland gruppens vuxna och kåsor hålls ivrigt fram. Peter skrattar lite och skakar på huvudet. – Kokkaffe är en hel procedur, det tar tid. Efter att det kokat ska det vila, sumpen ska sjunka. Sen ska det dra, både i kannan och i koppen. Fast det går ingen som helst nöd på oss här. Fåglarna kvittrar på håll och solen värmer gott i ansiktet där vi sitter på våra fällar. Renarna traskar omkring och barnen tittar fascinerat på. När en av dem entusiastiskt börjar prata om att det ju vore perfekt med en ren som husdjur, ser mamma smått livrädd ut. När det sedan börjar bli dags att packa ihop för den korta vandringen tillbaka till startpunkten är det en nöjd och glad flock – med både människor och renar – som traskar fram genom skogen. Fulla av nya intryck och kunskaper efter en dag i samisk anda.  

Porträttet är Zornmuseets största och dyraste förvärv på decennier

Porträttet är Zornmuseets största och dyraste förvärv på decennier

”Lite slump och lite tur”. Så beskriver Zornmuseets museidirektör Johan Cederlund den budgivning som ledde fram till att museet i juni 2019 kunde ställa ytterligare ett Zornverk till sina samlingar. En unik och stor händelse i museets historia. Porträttet av den amerikanska societetsdamen Virginia Walter Bacon finns till beskådan på museet i Mora. Zornmuseet och dess personal har stenkoll på konstmarknaden när det kommer till Zorn och allt som köps, säljs och byter ägare. Det är också vanligt att auktionsbyråer kontaktar museet för att få hjälp inför en auktion, för att de ska titta på och bedöma verk. Att de själva nu kunnat ropa in en Zornmålning är både stort och unikt. – Först tänkte jag att vi inte skulle ha någon chans att ropa in porträttet, men sen fick vi en privat donation som la en grundplåt till att kunna få det. Då såg jag att vi kanske skulle kunna ha en chans. Bara en halvtimme innan auktionen började fick jag ihop en summa som jag trodde kunde räcka. Så det var lite slump och lite tur, på marginalen som alltid, säger Johan Cederlund. Efter ett utropspris på 2,5–3 miljoner kronor landade det klubbade priset till slut på 2,2 miljoner kronor. En Zorn på uppgång Porträttet av Virginia Purdy Bacon beställdes ursprungligen av modellens bror Clarence Barker, som tidigare själv låtit sig avbildas av Zorn. – Virginia vistades i Paris på 1890-talet och där fick Zorn måla av henne. Han hade några år tidigare målat hennes bror i England och nu var det hennes tur. Hon var konstintresserad och så småningom kom han också att måla ett till porträtt av henne som idag hänger på Metropolitan Museum of Art i New York. När den då 31-årige Anders Zorn målade porträttet bodde han själv i Paris och hade två år tidigare slagit igenom på Världsutställningen i samma stad. Han var på uppgång, hade skapat sig ett namn som porträttmålare och börjat etablera sig på den internationella konstscenen. Zornmuseet i Mora hör till Sveriges mest omtyckta konstmuseer. Här visas alltid ett urval av Zorns akvareller, oljemålningar, skulpturer och etsningar. Porträttet fyller en viktig lucka Med porträttet av Mrs Walter Bacon kan Johan Cederlund nöjt konstatera att museets samlingar är mer kompletta. – Det är naturligtvis väldigt roligt att vi nu har porträttet i våra samlingar och jag tycker verkligen att det fyller en lucka. Många av Zorns amerikanska porträtt finns i USA och det kostar mycket pengar för oss att låna in dem. Vi har inte ägt något sådant sedan tidigare, så nu när vi har ett här i Mora som vi kan visa, blir förvärvet mycket viktigt för oss. Att på det här sättet kunna vara med i en auktion och köpa in en tavla till de egna samlingarna är en stor händelse för Zornmuseet. – Vi har inga egna pengar för att köpa in verk, utan det krävs donatorer som kan hjälpa till. Porträttet av Mrs Walter Bacon är det dyraste jag har köpt in under mina år här, ja det dyraste som köpts in på decennier. Visst har vi fått vissa verk donerade, som Zorns fina målning från Stockholm, för några år sedan, men då har det varit fråga om en ren gåva. Museidirektörens eget drömverk Även om Johan Cederlund med det nya porträttet nu kan blicka ut över en mer komplett samling är han ändå på det klara med vad som vore den ultimata värvningen. – ”Midsommardans” är drömverket, tavlan av dansande människor med solen som går upp i bakgrunden. Det visar en midsommardans i Morkarlby i Mora och det är ett verk jag tycker jag ska vara i Mora. Det finns i två exemplar där ett hänger på Nationalmuseum och det andra finns i privat ägo. Jag känner ägaren och brukar säga att nu måste det hamna på museet. Om porträttet och Mrs Virginia Walter Bacon Porträttet med titeln ”Mrs Walter Bacon” målades 1891 och beställdes ursprungligen av modellens bror Clarence, som tidigare själv låtit sig avbildas av Zorn. Virginia och Clarence var barnbarn till den berömde magnaten och miljardären Cornelius Vanderbilt – en av Amerikas rikaste män. Virginia föddes i New York men flyttade tillsammans med sin familj i unga år till Bordeaux där hon år 1882 gifte sig med Walter Rathbone Bacon, en framstående affärsman som utvecklade spårvagnstrafik över stora delar av Europa. År 1897 målade Zorn ytterligare ett porträtt av Virginia, denna gång i helfigur. Detta porträtt hänger på The Metropolitan Museum of Art i New York, dit det skänktes av modellen 1915. Två år senare skrev tidskriften American Art News att det var ”det finaste damporträtt den svenske mästaren någonsin utfört”. Porträtter av Mrs Walter Bacon är Zornmuseets största och dyraste förvärv på decennier. Det klubbades för 2,2 miljoner kronor vid en auktion i juni 2019 och finns nu för beskådan på museet i Mora. Läs mer: Zorn och Zornmuseet

Elsa Billgren: Gör som Karin Larsson och våga skapa ett hem

Elsa Billgren: Gör som Karin Larsson och våga skapa ett hem

En frostig decemberdag kliver Elsa Billgren in på Carl Larsson-gården i Sundborn. Där möts hon av både värme, kärlek och gemenskap. Framför allt väntar där en stor dos av Karin Larsson, kvinnan som idag är mer aktuell än någonsin. För i en flyktig digital tid behöver vi något som får oss att landa. Vi behöver våga göra precis som Karin gjorde – värna om familjen och börja skapa med våra egna händer. Pirret i magen fanns där redan när bloggaren Elsa Billgren närmade sig Lilla Hyttnäs, konstnärshemmet i Sundborn utanför Falun som hon både sett och hört så mycket om på förhand. Nu skulle hon äntligen få uppleva allt med egna ögon. Pirret växte snabbt till eufori. – Det var helt fantastiskt, en inspirationsbomb. Som att kliva in i ett hem fyllt av kärlek, kreativitet och värme. Först trädgården, som man känner igen från alla målningar. Sen kliver man in i hallen och då möts man direkt av Karin. Hon är min stora kärlek och inspiration. Som konstnärsbarn var det en självklar del av Elsas uppväxt att ha koll på den svenska konstvärlden – och därmed Carl Larsson. Det var först på senare år hon upptäckte den andra halvan av den larssonska duon, Karin. – Hennes sätt att se på romantik, familj, hem, kreativitet och konstnärlighet är otroligt inspirerade. Som välkomsttexten i husets hall som berättar om vilka som bor där och brokigheten i att texten byggts på för varje barn. Det tycker jag man kan bära med sig nuförtiden när vi flyttar runt, byter hem och när bostadsmarknaden bara handlar om investeringar. Vi vågar inte vara personliga. Men där på gården var de rotade, de målade namnen på väggarna. Det saknar jag idag. Karin Larssons handgjorda kärleksförklaring Att vandra genom rummen beskriver Elsa som att se fotografier ur ett liv och få ta del av en berättelse om en familj. Där Carl Larsson plötsligt sattes i ett sammanhang och den offentliga konstnären plötsligt blev en del av ett hem. – Och köket! utbrister hon och fortsätter: – Att alla satt tillsammans och barnen fick sitta med. Den känslan av gemenskap. Att man kan fira vardagen och vara lite festlig fast det är en helt vanlig dag. Sen var dottern Solveigs rum underbart, där hon själv målat solrosorna på väggarna med inspiration från trädgården. Likadant med vadden i fönstren, med torkade eterneller. Så många detaljer. Det är också i detaljerna hon ser familjen Larssons starka kärlek till varandra. Som i Karins alla textilier, med alltifrån hemgjorda vävnader till handsydda kuddar.  – Alltså draperiet i hennes sovrum! Hon och Carl sov i olika rum, men hon satte upp det här draperiet och skapade det till honom. Så att när hon ligger där och han i andra rummet kan de ändå se varandra. Så romantiskt! Paret Larsson inspirerar till trygghet i en flyktig tid Paret Larsson – och framför allt Karin – har den senaste tiden fått en rejäl renässans. Alltifrån inredningsföretag till livsstilsbloggare inspireras av Karin och hemmet i Sundborn. En helt ny, yngre målgrupp söker sig till gården för att ta del av atmosfären, kreativiteten, färgerna och formerna. Vad är det egentligen som tilltalar oss idag? – Vi lever i en flyktig digital tid där vi har konsumerat och hetsat så länge. Nu är det dags att gräva där vi står, förkovra oss, laga mat själva, äta och sitta tillsammans, titta varandra i ögonen. Att kunna göra något med händerna har för första gången på länge blivit högstatus. Som att sy, väva eller våga måla på en himla byrå – det är underbart! Där inspirerar paret Larsson. Deras kärlek, trygghet och långsiktighet är sådant vi längtar efter att ha mer av i våra liv, resonerar Elsa. En jul á la Carl och Karin Larsson I juletider finns dessutom ytterligare anledning att låta paret Larsson inspirera. Elsa börjar snabbt måla upp levande bilder av en typisk allmogejul á la Carl Larsson-gården, där alla samlas runt ett dignande och härligt uppdukat bord. – Jag tänker mycket tända ljus och färger som klarblått, klargrönt och klarrött. Hembroderade gardiner och värme, samtal, skratt. Inte så mycket fokus på prylar utan mer på varandra. Det är också just det hon tar med sig in i sitt eget julfirande. – Jag längtar efter att få tända brasan, duka upp julfrukosten och hänga julstrumpor på kakelugnskanterna. Äta äpplen och nötter. Laga en stor god lunch som alla ska äta tillsammans. Vi är nyinflyttade, så jag ser fram emot att skapa traditioner och att göra det mysigt och varmt så att hela släkten känner sig välkomnade hem till oss, säger Elsa. Troligtvis blir det en riktig Larsson-jul även i den nya lägenheten. Där besökaren möter precis samma känsla som den som kliver över tröskeln på gården i Sundborn. Där Carl och Karins värme, kärlek och kreativitet mer än 100 år senare fortfarande lever kvar och lyser upp i vinterkylan. Om Elsa Billgren Bor: Stockholm Gör: Bloggar, driver podcasten Billgren Wood tillsammans med Sofia Wood, författar och programleder. Aktuell: Aktuell med realityserien Äkta Billgrens, som sänds i SVT i början av 2020. Besök Carl Larsson-gården Gården i Sundborn utanför Falun visas under vintern en gång per dag. Vardagar kl 11 och helger kl 13.  Här kan du läsa mer och förboka ditt besök.