Stor grupp människor i äldre kläder framför ett äldre hus.

Forköraren Kika Nylund vill bevara forbondekulturen

Kika Nylund är aktiv i Dalarna Femund Forkörar­förening, som varje år reser med häst och släde från Dalarna till norska Röros. Resan går längs gamla färd­vägar, med dåtidens utrust­ning och i tids­enliga kläder. Allt i syfte att bevara forbonde­kulturen i Norden.


Vad är egentligen en forkörare? 

– Förr i tiden fanns inte så många vägar härom­kring, så då körde man varor på vintern när det gick bättre att ta sig fram på myrar och isar med häst och släde. For­körarna var de som körde de så kallade fororna mellan Sverige och Norge, de var som nutidens lastbils­chaufförer. Röros med sin marknad var ett viktigt nav på norska sidan, så det är därför det är målet för vår årliga resa idag.

Berätta mer om den årliga resan!

– I år blev den återigen inställd på grund av pandemin, men annars kör vi till Röros marknad varje år. Målet är att vi anländer till invig­ningen näst sista tisdagen i februari. För oss i föreningen är det otroligt viktigt att göra resan så tids­enligt som möjligt. Vi planerar tidigt var turen skall gå och ordnar över­natt­ningar i skogs­kojor, bystugor eller under bar himmel. När vi kommer körande in i en by brukar många intres­serade välkomna oss. 

Kvinnor i äldre kläder framför en häst och släde.
Kika Nylund, längst till vänster, i Älvdalen är aktiv i föreningen som verkar för att bevara och utveckla forbondekulturen i Norden. Foto: Dalarna Femund Forkörarförenings bildarkiv.

Du har varit med ända från starten och den första resan. Hur gick tankarna där i början? 

– Första gången, 1997, förstod jag inte riktigt vad det handlade om och dök upp i skoter­overall och kängor. Det året startade vi i Grövelsjön och det var 42 minus på morgonen. Det var en minst sagt kylig start! Men vi tog oss till Röros. När jag sen visste vad det handlade om åter­kom jag året därpå med egen häst och släde. Så har det fortsatt genom åren och livet med häst och for­körning betyder mycket. Inte bara för mig utan för oss alla i föreningen. Det binder oss samman, oavsett ålder, yrke, kön och nationalitet.

Inga fler skoteroveraller?

– Nej, vi har tidsenliga kläder på oss och idag är det ingen som åker i skoter­overall och dunjacka. Vi har forskat mycket kring till exempel kläder, musik och tradi­tioner. Vi har oftast musiker som följer med på turen, de är drängar på dagtid och har vi spelning i någon bystuga får de spela på kvällen. För oss är det även viktigt att vi äter den mat som är tradi­tionell och typisk för bygden där vi över­nattar. Och tids­enlig, så inga pizzor. 

Vad betyder forkörningen för dig?

– Den är en paus från ekorr­hjulet. Jag fyller på batterierna med kärlek från både djur och vänner. Hästarna är fantas­tiska. Jag har kört med min Pluring i många år och gråter ofta av lycka över att han är så fantastisk. Det är också det som är grejen. Att vi har tränat och kämpat till­sammans, han och jag, mot ett mål. Han tycker det är lika roligt som jag att få åka på tur med sina kompisar. 

Går det att beskriva känslan och stämningen?

– Vi forkörare är vänner för livet och vi delar något unikt. Under foran måste man bara sänka tempot och det enda målet för dagen är att ta sig fram – och att alla ska komma fram. Så man måste rätta sig efter den sista hästen, alla måste hjälpa till vid problem och alla delar med sig av sina erfaren­heter. Det finns oftast ingen mobil­täckning, utan man får bara vara. Vi är som en stor familj. 

Stor grupp med människor i äldre kläder, framför ett äldre trähus.
Ett av stoppen längs vägen mot Norge är på Hålla, en gård som ligger strax innan Röros. Foto: Dalarna Femund Forkörarförenings bildarkiv.

Om Dalarna Femund

Dalarna Femund Forkörarförening är en svensk-norsk forbonde­förening, vars syfte är att bevara och utveckla forbonde­kulturen i Norden. I februari varje år genom­förs en resa mellan Dalarna och Röros i Norge. Den längsta resan föreningen har gjort tog tre veckor och gick mellan Falun och Röros. Resan går längs gamla färd­vägar, med häst och släde, enligt gamla traditioner. 

2022 års resa till Röros är inställd på grund av pandemin och föreningen tar istället sikte på 2023. 

Föreningen äger även Lomviksgården, en stor gård i Flötningen nära gränsen till Norge. Där har de sommar­tid öppet med bland annat servering, djur på gården, museum, guidade visningar med mera. 

Läs mer på dalarnafemund.com.