Skotern susar fram genom ett vintrigt Sápmi. Solen glittrar i snötäcket och man kan se hur långt som helst i det vidsträckta fjällandskapet. På en fjälltopp avtecknar sig siluetterna av en flock renar mot den blå himlen. Guidens ryggtavla försvinner in bland tallarna och den sista delen av resan går genom fjällskogen, innan hela sällskapet stannar och stiger av skotern.
Den stora träkåtan är gigantisk med sina sex meter. Dörren öppnas och två hundar skäller glatt och hoppar runt på den nyskottade gårdsplanen. Mattias Jonsson vinkar och välkomnar oss in i den varma och ombonade kåtan. Här finns inga fönster, så det enda ljuset kommer från den sprakande brasan. Ovanpå elden står en kaffekittel och doften av kokkaffe sprider sig. Vi slår oss ner på renfällarna som ligger utspridda längs med väggarna.
Sveriges sydligaste sameby
Mattias Jonsson är vice ordförande i Idre Sameby, den sydligaste av Sveriges 51 samebyar. Han driver även företaget Idre Ren som är verksamt inom turism och rennäringen.
Mattias som är 34 år gammal har vuxit upp i en renskötarfamilj, i en by två mil norr om Idre. I huvudsak är det fyra familjer som utövar renskötsel i Idre Sameby.
– Rennäring går ofta i arv, jag fick ta över verksamheten efter min far och har varit renägare med eget renmärke i stort sett hela livet. Alla renar ägs av någon, och för att kunna äga en ren måste man ha ett renmärke. Det är snitt som görs i örat på renen så att man ser vem renen tillhör, säger Mattias.
Samerna är en del av den svenska ursprungsbefolkningen och härstammar historiskt från Nordkalotten inom ett område som kallas Sápmi. Idag lever de flesta samer i Norge och Sverige, men även i Finland och Ryssland. Historiskt levde samerna ett nomadliv, man bodde både i fasta och temporära kåtor och följde renarnas vandring över fjället. De moderna renägarna och renskötarna lever ett betydligt modernare liv.
– Många tror att vi fortfarande bor i kåtor, säger Mattias och häller upp det rykande kaffet i vackra träkåsor.
– Vi kan inte leva som förr, utan lever ganska vanliga liv med skola, andra jobb och en almanacka som styr livet. Renskötseln är motoriserad, med fyrhjulingar och motorcykel på sommaren och skoteråkning på vintern. Förr åkte man skidor, säger Mattias.
Det finns ett växande intresse för att få veta mer om Nordkalottens ursprungsbefolkning. Renhållningen, de färgglada kläderna och karaktäristiska tältkåtorna är alla unika attribut som förknippas med samerna och kittlar nyfikenheten.
– Många är intresserade av samernas historia, myter, kultur och traditioner, men jag skulle säga att den största nyfikenheten idag kretsar kring hur en sameby ser ut och hur vi lever som renskötare.
För Mattias är det viktigt att föra traditionerna vidare, samtidigt vill han inte förställa sig och spela en roll. Han visar upp och berättar om föremål som förknippas med den samiska kulturen, men är också mån om att lyfta fram hur rennäringen utvecklats och ser ut idag.
– Jag får inspiration från människor som besöker oss. Men jag vill inte känna mig som ett utställningsföremål, utan det är viktigt att vara genuin. Jag har mina vanliga kläder, men tar gärna med föremål som trumman, björnspjutet, eller ett knivbälte med samiskt slöjdade knivar. Och vi pratar om hur det ser ut nu och hur det såg ut då. Vi använder fortfarande lasso för märkning på sommaren, besökare får klämma och känna på lasson och även prova att kasta, säger Mattias.
Renar på nära håll
Renen är ett vanedjur som rör sig utifrån bestämda mönster under olika perioder av året.
De har sin vandring som de vandrar och vill helst vara i skogen på vintern. Där är det inte lika kargt och renarna har lättare att gräva fram föda. På sommaren drar de sig mot fjällen. Där fläktar det mer och de kan svalka sig och där finns också färre insekter som plågar.
Ofta har man en inre bild av stora renhjordar som strövar fram över snötäckta vidder. Men under stora delar av året rör sig renarna i mindre grupper. Historiskt sett har samerna delat in året i åtta årstider ur renarnas perspektiv. Under höstsommaren betar renarna inför vintern, under vårvintern flyttar renarna, medan kalvarna föds på våren och växer upp under vårsommaren.
– Svampperioden är godis för renen, då är de så pass skingrade att de är två och två och tre och tre. Renar har bara en brunstperiod i september varje år. Då drar de sig uppåt till fjällområdena och då är det läge att samla ihop dem.
Att se renarna beta på fjället är en storslagen naturupplevelse. Men de är försiktiga djur som drar sig undan när turister närmar sig. Därför är det extra uppskattat när Mattias tar med en livs levande ren som besökaren till och med kan klappa.
– Renen är ett fritt betande djur som turister ofta kan se. Inte minst efter riksvägarna som går kors och tvärs där det
är vanligt att man möter renar, både nära och på avstånd. Vi arrangerar renmöten med tamrenar vintertid. De är så tama att du kan mata direkt ur handen. Det brukar många tycka är väldigt fascinerande, säger Mattias.
En klassisk Kaffe Lappe
Den samiska matkulturen är starkt förknippad med det delikata renköttet, en annan viktig del av den samiska identiteten är kokkaffet. Kaffekitteln som puttrar i mitten av kåtan och att samtala runt brasan är sådant som uppskattas mycket av besökarna. Inte minst när Mattias serverar en något udda variant av smaksatt kaffe.
– Det kan vara svårt att få tag på kaffeost, men det är en ost som jag köper från Finland. Man tärnar upp osten och skivar torkat renkött som stoppas i kaffet. Det blir som en form av varma koppen som jag brukar kalla Kaffe Lappe. Det är en udda och rolig tradition, säger Mattias med ett skratt.
Även förädlingen är något Mattias vurmar för. Att ta vara på renköttet och allt som växer i naturen, och att få delta i alla steg av köttets förädlingsprocess, från fjälltopp till tallrik. Som renskötare, slaktare, men även att tillreda maten som besökarna bjuds på.
– Renköttet är en fantastisk produkt. Renen har haft ett värdigt och bra liv innan den slaktas, styckas och förädlas. Rökning och saltning är egentligen gamla konserveringsmetoder, men nuförtiden är det smakerna som uppskattas.
Mattias arrangerar främst två typer av turistupplevelser. Skoterturer där det ingår en lunch eller ett eftermiddagsbesök när man vandrar genom skogen för att komma fram till hans kåta.
– För eftermiddagsbesökare kokar jag kokkaffe över öppen eld, sedan skär jag upp och trancherar rentunga eller varmrökt renhjärta och berättar om produkterna. Det är de godaste delarna på renen, säger Mattias.
Souvas, lättsaltat och rökt renkött är kanske den mest kända renköttsprodukten. Den kan ätas rå eller stekas i panna. Mattias berättar om hur han tillreder det delikata köttet från grunden.
– Souvas är det samiska namnet för rökt. När jag serverar en souvaspanna är den gjort på en renstek som jag har slaktat, styckat och torrsaltat på fri hand. När jag kallröker souvas hänger jag upp köttet i min kåta, där jag har gjort en eld av ved från sälg. Det får inte bli för varmt i kåtan, utan bitarna ska hänga länge i 30-35 graders temperatur. Därefter tar jag ner och paketerar dem. De är då ätfärdiga men kan med fördel stekas i panna och det blir löjligt gott, om jag får säga det själv, avslutar Mattias.
