De kursdeltagare och besökare som stiger in i Monica Langwes verkstad får uppleva en egen oas, som är lika tidlös som platslös. Monica jobbar som bokbindare och konstnär, och det här är hennes alldeles egna kreativa värld. Många som besöker Mora gör ett stopp för att se dalahästtillverkningen och målgången för Vasaloppet, men hos Monica väntar en något oväntad plats där Dalarnas traditioner möter nyskapande och innovation.
Bokkonstnär är inte det vanligaste yrket och frågan om vad Monica gör mer exakt ligger nära till hands. Svaret är svårdefinierat, då Monica flätar ihop bok- och pappersbindande med sitt konstnärskap. Hon beskriver sin skapandeprocess som en brottningsmatch mellan det traditionella och det nyskapande, tyngden av traditioner och värderingar som möter nya uttryck och visioner. Så, vad gör egentligen en bokkonstnär?
– Man kan säga att jag arbetar med boken som konstform, där jag försöker utmana mig själv genom att införliva själva hantverket i min konstnärliga praktik. Materialiteten är viktig och går igen i det sammantagna arbetet – i mina grafiska blad, i mina screentryck och i mina bokobjekt. Det bästa med mitt jobb är att jag kan få utlopp för min nyfikenhet och utforskarlust. Jag träffar många spännande människor där intressanta diskussioner uppstår och jag får besöka intressanta platser. Det stagnerar aldrig, det håller mig levande!
Monica jobbar alltid med flera olika projekt, ofta flera samtidigt och då som lärare, kursledare och konstnär. Dagarna är fulla med olika uppgifter och sysslor, men hon kan i stor utsträckning bestämma över sina dagar själv.
– Jag arbetar just nu med ett projekt som är finansierat av Konstnärsnämnden, ”Boken som konstform”. Där arbetar jag med ett slags utforskande kring kroppens kunskap och hantverkets roll i en konstnärlig praktik.
Projektet kommer så småningom att mynna ut i en kurs, ett föredrag, en utställning och en skrift.
– Förutom att arbeta med min egen konst undervisar jag som gästlärare på olika skolor, både i Sverige och utomlands, men också via kurser i den egna ateljén på Kristineberg i Mora. Jag studerar också kontinuerligt äldre tekniker på arkiv, bland annat Vatikanens arkiv.
Hantverket i Mora har rötter långt tillbaka
Att få chansen att både undervisa utomlands och studera utomlands ger möjlighet att upptäcka nya kulturer och hämta ny inspiration. Det ger också Monica tillfälle att återupptäcka sin egen kultur än mer. Det är ett växelspel mellan olika kulturer, där hon hittar skärningspunkter och intressanta paralleller. Hon reser hemma i sin egen historia och detta tar sig sedan uttryck i hennes skapande processer.
– Jag har byggt upp en kreativt rum där jag har allt jag behöver. Där jag känner att jag har ett lugn och jag får vara kreativ på mina egna villkor. Jag är påverkad av min uppväxt Siljansbygden med dess traditioner, som husbehovsslöjden som blev till sockenslöjd, som blev till saluslöjd som sedan förädlades till industri.
Omgivningens historia kan hon sedan använda i sitt eget skapande.
– Jag kan idag se intressanta händelsekedjor med olika slags tillverkningsmetoder som jag kan koppla till mina egna processer. Jag intresserar mig för hantverkets roll i en konstnärlig kontext samtidigt som jag gärna tittar på hur generationer före mig förhållit sig till slöjd. Där är Siljansbygden en outsinlig källa till kunskap.
Det genuina Dalarna
Monica berättar att hon är mer intresserad av det genuina Dalarna än det varumärkesbygda. Flera av Moras företag har sin grund i de gamla slöjderna. Förr var det många som tvingades söka sig från Dalarna för att hitta inkomst och sedan tog de med sig inspiration hem till Dalarna igen. Detta har självklart påverkat traktens hantverkshistoria.
– När jag var med och byggde utställningen ”Hantverk som blev industri” i Mora sa Maths Isacson, professor i ekonomisk historia, att ”ju mer man rör sig i det yttre, desto mer värnar man om det inre”.
Hon menar att den här rörligheten förklarar varför Siljanbygden har en så välbevarad hantverkskultur.
– De reste mycket och såg andra kulturer och var inte, som många tror, inbundna, isolerade och utan intryck. De gjorde mycket medvetna val för att bevara sin hantverksmässiga särart. Idag när hantverket fått en annan status och klivit in på konsthögskolorna skulle Mora kunna göra mycket av sin spännande historia.
Livskvalitet i Mora
Att bo i Mora skapar en enklare vardag för Monica. Livspusslet blir mindre komplicerat och mer stimulerande för henne när friheten är större. Tid sparas när det inte är lika långt till allt. Närheten till naturen är viktigt för motion och avslappning.
– Det är inspirerande att bo här när man som jag har hantverket som en del av arbetet. Här finns ett stort kapital i form av material och hantverkskunnande.
Att bo i Mora har även gett henne möjligheten att forma en verkligt kreativ plats för sitt skapande.
– Jag har också råd med en större ateljé där jag får plats med alla verktyg, de gamla pressarna, pappsaxen och blytyperna är utrymmeskrävande. Jag skulle helst vilja ha en rå gammal industrilokal där jag kunde få plats att arbeta med större verk. Det skulle vara ett bra komplement till den här verkstaden!
Porträttfoto: Mathias Langwe.
Monicas smultronställen runt Siljan
- Kurs hos Langwe bokbinderi, en verkstadsbutik öppnar våren 2021.
- Äta våfflor i Fryksås.
- Gå uppför Gesundaberget och fika vid Toppstugan.
- Besöka Ylva Skarps ateljé i Leksand.
- Räkmacka på Café Udden i Leksand.
- Gå på en konsert i Dalhalla.
- Lunch på båten M/S Gustaf Wasa på Siljan.
- Bada och köpa jordgubbar på Sollerön, som också har Sveriges längsta äppelträdsallé.
Läs mer: Välkommen till Mora
