Hon var den lysande stjärnan i Tyskland som banade väg för en hel idrott. Nu lever Uschi Disl ett stillsamt familjeliv, i ett nytt land, på en plats som hon älskar och aldrig vill lämna.
– Det är en dröm att få bo i Mora, säger Uschi Disl, skidskytten och världsstjärnan som vann nio OS-medaljer och nitton VM-medaljer för ett hemland där hon aldrig blir glömd.
Ibland tar tillvaron vändningar ingen hade kunnat förutspå. Som när Uschi Disl, en av Tysklands mest kända idrottare i modern tid, kom att bosätta sig i Sverige, Dalarna och Mora.
Vi tar det från början och vrider tillbaka klockan till när Tyskland tog ärofyllda medaljer vid OS i Nagano 1998 och Salt Lake City 2002, vilket fick tyskarnas intresse för sporten att explodera. På köpet kom Uschi Disl att bli en stor förebild och nationalidol, för sitt sätt att behärska den svåra kombinationen av skidåkning och skytte, liksom för sin utstrålning och karisma.
– Vi nådde stora framgångar och det var många som upptäckte all spänning och dramaturgi som finns i sporten. Från och med OS 2002 har skidskytte varit den största vintersporten i Tyskland, och det är alltid väldigt många som följer tävlingarna via TV.
På flera sätt har Uschi börjat om. Hon har lämnat Tyskland och sitt kringflackande liv. Som 35-åring fick det räcka, efter sexton intensiva år i landslaget, med en ständigt fylld agenda med träning och tävling. Med tiden har hon även kunnat distansera sig från det kompakta kändisskap hon bar på, det som innebar att hon var igenkänd nästan överallt.
– Svenskar är mycket mer försiktiga, medan tyskar kommer fram på gatan och vill prata. Det händer att någon vill pussa mig och då har det gått för långt. Det är mycket lugnare i Sverige och det är skönt att slippa skriva autografer hela tiden, säger Uschi och skrattar.
Ett lugnare liv
Att Sverige skulle bli hennes nya hemvist och bas i livet var inte självklart, men visst hjälpte det att hennes man Thomas Söderberg kom från Kristinehamn i Värmland. De hade ett gemensamt intresse för skidåkning och när det kom på tal att försöka skaffa ett lämpligt hus var Mora ett givet alternativ. Thomas hade vänner här och så fanns ju en fantastisk miljö för skidåkning och friluftsliv.
– Först var det prat om en sommarstuga, men det blev inget. Med tiden började vi prata om hur ett permanent liv i Mora skulle kunna vara.
Så, en augustidag 2007 hände det. Huset dök upp på Hemnet och sedan 2012 har de bott i Mora permanent.
– Vi har ett fantastiskt hus, det är i gammal stil med lite patina, jag älskar det. Sådana hus och tomter går knappt att köpa i Tyskland, det är svindyrt. Och tänk hur snabbt man vänjer sig. När jag nu kommer ner på autobahn blir jag alldeles stressad av hur de kör och det är folk överallt, vart man än går.
Livskvalitet i allt
När Uschi får chansen att prata om Siljansbygden börjar superlativen att staplas på varandra.
– Det är en livskvalitet i allt egentligen. Här i Mora har vi en stor trädgård och nära till skog och natur. Jag älskar verkligen Mora och allt som finns att göra i närmiljön, det finns hur mycket som helst. Och våra barn trivs lika bra. Hanna är nästan femton nu, Tobias är elva. De går i bra skolor, har ett stort umgänge och har nära till sina intressen.
När Uschi slutade med skidskyttet var det just ett familjeliv hon sökte och fick. Men helt har hon inte släppt skidlivet och kändisskapet får hon nog leva med i många år till. Allra helst i sitt gamla hemland, där hon är flitigt medverkande i tyska TV-program, motsvarande ”Mästarnas mästare” i Sverige, eller ”Halv åtta hos mig”, ”Ninja Warriors” och ”Shopping Queen”.
– Och jag har en sponsor sedan 1998 som arrangerar stora event varje säsong, då brukar jag ta hand om de inbjudna gästerna. Det är underbart att vara med på det i två veckor, men sen känns det bra att komma hem. Jag är trött på att packa och resa.
Idrotten ger tillbaka
Någonstans sluts cirklarna. Hennes barn har tagit upp skidskyttet i den livaktiga, växande föreningen Mora Biathlon. I höstas invigdes en helt ny stadion i det välkända skidnavet Hemus.
– Det har blivit kanonbra, det är fler och fler som börjar. När frågan kom att bli ledare för en grupp ungdomar i åldern tolv till sexton år svarade jag ja. Vi är tre stycken som delar på ansvaret och det är jätteroligt, vi är ett bra team. Jag är inte perfekt i mitt ledarskap, men jag lär mig och det var först förra året som jag började.
Ledarskapet skiljer sig också en del mellan Sverige och Tyskland.
– Man ska veta att jag hade en tränare från forna Östtyskland och det var väldigt uppstyrt. Så jobbar man inte i Sverige. Men visst har jag en del att lära ut, som hur man anpassar vapnet, kramar avtryckaren, hur de ska sköta sin vapenvård och liggposition.
Ett par av eldsjälarna i Mora Biathlon är Vasaloppsikonen Staffan Larsson och hans fru Johanna.
– Att ha Uschi som är en av världens mest meriterade skidskyttar som ledare i klubben betyder mycket för vår växande verksamhet. Med hennes erfarenhet och kunskap ger hon en enorm inspiration och trygghet till våra aktiva och ledare. Det känns verkligen kul att hon har kommit in mer och mer, både i läger och den dagliga träningsverksamheten, säger Staffan om Uschis engagemang i föreningen.
Träning med stark draghjälp
Uschi går längs Moras gågata. Hon skrattar och ler, eftersom den egna träningen lämnar en del övrigt att önska.
– Just idag har jag en träningsvärk jag aldrig haft tidigare. Vi har en draghund hemma som heter Taco och igår tog vi en löprunda längs en skogsväg. Det var upp och ner och jag fick hålla på att bromsa och dra i kopplet för att hinna med, hon är väldigt stark. Men jag förstår hunden, den ska förresten vara med på VM för draghundar i februari.
Nyligen fick Uschi ett erkännande av stora mått i Tyskland, när hon under en ceremoni valdes in i Hall of Fame för sina insatser inom skidskyttet.
– Det är stort, det är klart att jag är tacksam för det.
Text: Johan Pellas
