Dalainspirerad vinterläsning

Dalainspirerad vinterläsning

Visst brukar sommaren kallas deckarnas högsäsong, men att krypa upp framför brasan med en vinterdeckare är svårslaget. Snöstormen som viner utanför fönstret och det täta mörkret skapar en extra stämningsfull inramning till de nervkittlande historier som utspelas i fiktionens Dalarna. Här har vi samlat boktips för både stora och små lässugna.


När startskottet för Vasaloppet går är det ingen som vet att en av segerfavoriterna kommer att dö under loppets gång. Catrine Tollström förlägger handlingen i sin bladvändare Loppet (Harper Collins) till den klassiska sträckan mellan Sälen och Mora.

En nyutexaminerad psykolog vid rättspsykiatriska kliniken i Säter börjar få hotfulla meddelanden samtidigt som en patient hittas död. Innan snön faller (Bokfabriken) är Helena Kubicek Boyes debutroman och i den ger hon läsaren en både ruggig och intressant inblick i mentalsjukvårdens slutna värld.

Under en semester i Dalarna hittar den livskrisande polisen Mikaela kroppen av en död kvinna – sen är historien igång. Karin Pilts spänningsroman Pärlbäraren (Hoi förlag) berör både våld i nära relationer, skam, skuld, förnekelse och lögner.

För den yngre bokslukaren finns Dan Höjer och Stina Lövkvists Cirkusdeckarna och skidmysteriet (Bokförlaget Semic). Där får vi följa tvillingarna Kaspar och Katinka när de försöker lösa mysteriet kring den stöldvåg som plötsligt drabbat Vasaloppsåkarna.

I Äventyren på Hildasholm: Malum (Bubo förlag) av Hanna Blixt får läsaren följa med de tre vännerna Maja, Svante och Ludde i deras kamp mot den ondskefulle härskaren Malum. När de får veta att Malum inte tycker om traditioner och kultur smider de en listig plan och skrider till verket – mitt under världens största midsommarfirande i Leksand.

STF Grövelsjön Fjällstation: Världsledande på hållbarhet

STF Grövelsjön Fjällstation: Världsledande på hållbarhet

En av världens mest miljöcertifierade anläggningar ligger mitt i norra Dalarnas mäktiga fjällvärld. På STF Grövelsjön Fjällstation är hållbarhetsarbetet en så självklar del av vardagen att de ibland måste påminna sig själva om allt de faktiskt gör. Det är frukostdags på STF Grövelsjön Fjällstation. De allra mest morgonpigga har redan varit här och såväl ätit som packat sina bruna lunchpåsar i papper, men fortfarande rör sig hungriga gäster bland borden med tallrikar fyllda av pannkakor, smörgåsar och yoghurt. Aktiva dagar på fjället kräver sin uppladdning. Utanför fönstret lockar en slående utsikt över fjällen. Det ser ut som filmkulisser och en får nästan gnugga ögonen och titta igen för att förstå alla möjligheter som faktiskt väntar där ute. I matsalen står rejäla träbord och dito trästolar. Det är träpanel på väggarna, dörrarna är av trä, ja, till och med flera av strömbrytarna. Så lite miljöförstörande plast som möjligt med andra ord. Träinredningen är bara en del i det genuina och idoga hållbarhetsarbete som präglar såväl fjällstationen i Grövelsjön som hela STF:s verksamhet. – Vi är utsedda till världens mest hållbara Mountain Station av UNESCO. Det väger rätt tungt. Det ska finnas en hållbarhetsfaktor i allt vi gör, in i minsta detalj, säger Carl Johan Ingeström, platschef på STF Grövelsjön Fjällstation. I nästa mening förklarar han hur hållbarheten blivit en så självklar del av hur de tänker, planerar och arbetar att det ofta behövs att någon utifrån kommer in med perspektiv på hur långt i framkant de faktiskt ligger. Här innefattar hållbarhetsarbetet alltifrån uppvärmning och transporter till hur avfall hanteras och hur maten serveras i restaurangen. – Ska vi servera renkött köper vi hela renar och använder allt. Allt kött serveras, vi kokar fonder på delarna som blir över. Vill vi göra ärtsoppa en vecka ser vi till att servera fläsklägg någon dag innan, så att vi kan använda resterna till att koka buljongen till soppan. Det ska inte bara vara en fin maträtt, det handlar om en fin helhet i hela tankesättet. Carl Johan ser att fjällstationens gäster är väldigt miljömedvetna och att hållbarhet är viktigt. Att STF dessutom har tagit tydlig ställning och har höga ambitioner för sitt arbete på området gör även att kraven och förväntningarna ökar. –  Det märks att många har synpunkter på hållbarhetsfrågan när vi gör undersökningar och utvärderingar. Endera får vi positiva hejarop eller konstruktiva förslag på förbättringar. Till exempel att folk förväntar sig att vi ska se till att det går att ta sig hit kollektivt med buss och tåg. I takt med att matsalen blir allt mer folktom följer vi strömmen mot receptionen, där den ena friluftsklädda entusiasten efter den andra dyker upp. De hittar sina grupper och sin guide, går igenom dagens schema och ger sig sedan ut i terrängen för dagens fjälläventyr. Lisa Sundström, som jobbar med utrustning och uthyrning, är dock kvar inomhus i dag. Hon sitter och putsar kängor i det välfyllda rummet som rymmer alltifrån fiskeutrustning, sovsäckar och tält till skidor, pjäxor, snöskor och isdubbar. Även uthyrningen blir ett viktigt led i helheten som skapar hållbarhet. – Vi har investerat i bra grejer som ska hålla länge och man ska kunna komma hit utan att ha något som helst med sig, säger hon. Att fjällstationen i dagsläget är en av världens mest miljöcertifierade anläggningar i sin bransch är inget som gör att de planerar att luta sig tillbaka och slå av på takten – tvärt om. Snarare gör det dem än mer motiverade att agera föregångare, förebilder och utvecklas än mer. Carl Johan berättar om planerna som just nu pågår för hur och när de ska kunna producera egen solel. – Utmaningen är att prata om hållbarhet och förmedla vad vi gör. Sedan är det förstås också en utmaning att hänga med i utvecklingen, att vi anpassar oss till vad som händer i omvärlden. Omvärlden må kanske känns långt borta just i dag, när solen leker över fjällen mot den klarblå himmeln och allt som hörs är vindens sus mot en i övrigt slående tystnad. Men framtiden kräver att fler anammar det tankesätt som präglar STF Grövelsjön Fjällstation. Så att också kommande generationer ska kunna ta sig ut i Grövelsjöns ännu oförstörda fjällvärld. Om miljöarbetet - STF Grövelsjön Fjällstation är en av världens mest miljöcertifierade anläggningar i sin bransch. - Hela anläggningen är certifierad som Svanenmärkt hotell. - Restaurangen är KRAV-auktoriserad och turer, temaveckor samt kurser är ekoturismcertifierade.   - Det finns fem källsorteringsstationer för fjällstationens gäster och alla rum är utrustade med källsorteringsmöbler. - Alla rengöringsmedel är biologiska och helt nedbrytbara. - All el som används är förnyelsebar. Inom några år är planen att fjällstationen ska kunna producera egen solel.

Sanna rappar på älvdalska

Sanna rappar på älvdalska

Sanna Sjödén är skidskytten som började rappa – på älvdalska. Det blev startskottet på en helt ny väg i livet, där musiken tar allt större plats. Här berättar hon mer om det unika språket älvdalska, om reaktionerna på hennes rapmusik och om sina vinterfavoriter i Älvdalen. Du rappar på älvdalska – berätta mer! – Jajamen! Jag har skrivit en raplåt där hooken är på älvdalska. Det är en låt som handlar om att stå upp för sig själv skita i vad alla andra tycker. Att man ska vara stolt över den man är. Ett riktigt cheesy budskap egentligen, men attityden som det finns att ta fram i rappen och beatet väger upp och ger låten en mäktig känsla som också gör den riktigt kul att köra live! Vilka reaktioner har du fått på rappen och låten ”Ig ir ig”? – Hemma i Älvdalen tycker många att det är kul att jag ”sätter byn på kartan” som de säger. Andra undrar hur jag kom på den idén och det undrar faktiskt jag med, så det har jag inget svar på. Det bara blev så helt enkelt. Sen skulle jag säga att reaktionerna är kraftigare utanför Älvdalen. Efter många av mina spelningar är det folk som kommit fram och berättat hur häftigt de tycker att det är att för första gången få höra språket som de hört talas om så mycket. Andra berättar att de inte haft en aning om att språket ens fanns och säger att det låter som isländska eller grönländska – eller som de föreställer sig fornnordiskan. Vad är grejen med Älvdalen? – Några av mina kompisar som kommit för att hälsa på tycker att det ser ut som en riktig ”julkalanderby” och det håller jag med om. På vintern är Älvdalen lite av en köldhåla, vilket kanske inte låter så himla najs, men det jag menar är att snön ofta kommer tidigt och att den ligger kvar. Perfekt för mig som förknippar en bra vinter med snötäckta landskap och skidåkning i massor. Men det allra bästa för mig är förstås familjen och älvdalskan. Få saker får mig att känna mig lika hemma som att prata älvdalska eller höra folk dalska med varandra. Var åker du helst skidor här i krokarna? – På Älvdalens skidstadion finns det en finfin skidskyttevall, så det är som oftast där jag tränar. Stadion ligger centralt och där finns det både kuperade och mer snälla spår som inte är lika tekniskt kvävande. Totalt finns det 17 km skidspår varav 5 km är elljusspår. På mina myspass brukar jag åka till Rännkölen. Där finns 22 km skidspår i Instagramvänlig terräng med varierande kupering. På båda ställena finns det värmestuga så se till att komma ihåg att ta med fika till efteråt! Några andra vintriga tips i Älvdalen? – På Nässjön finns det en flera kilometer lång skridskobana uppskottad där man kan åka långfärdsskridskor, åka spark och spela hockey. Skoterleder finns det gott om lite överallt och så finns det en massa bra ställen att pimpla på. Älvdalen är perfekt för de som faktiskt vill ut i naturen och göra saker – njuta av årstiden helt enkelt. Namn: Sanna SjödénGör: Skapar musik och jobbar på nytt material. Rappar på älvdalska. Är skidskytt, även om en stressfraktur just nu sätter käppar i hjulet för just skidåkningen.Instagram: @sjsanna

Vandra med renar i Grövelsjön

Vandra med renar i Grövelsjön

Det är en strålande solig vårvinterdag när Peter Andersson samlar ihop flocken utanför den lilla butiken Renbiten i Grövelsjön. Just idag är det inte renar som ska hållas efter, utan ett gäng förväntansfulla barn och vuxna som ska ge sig ut på vandring tillsammans med de ståtliga djuren. Peter och Helena Andersson driver Renbiten, ett samiskt familjeföretag i Sveriges sydligaste sameby. Här kombinerar de renskötsel med egen förädling, butik och café plus flera olika samiska upplevelser tillsammans med bland annat deras tama renar. Det är en sådan vandring vi är ute på i dag. En tvåtimmarstur där vi ska få vandra med renar till en kåta i skogen, provsmaka samiska delikatesser och komma nära både renen och naturen. Såväl barn som vuxna fäller ner solglasögonen och slår följe med Peter som tar täten. Efter några hundra meter längs landsvägen är det upptrampad skogsstig som gäller, över en hängbro där isvattnet forsar och sedan skymtar de första renarna. Barnen ropar till och väntar ivrigt på att Peter ska öppna hängen för att locka till sig de två djur som ska få följa med på tur just idag. Efter att ha lockats med lite lav sätter renarna fart och vi följer med. Mot kåtan och fikat! Den ena renen hålls i ett rep och barnen turas om att hålla i. Renkompisen rör sig lugnt runt oss, det märks att de är rofyllda djur som är vana vid att vara kring människor. Peter stannar till, plockar en bit lav från en trädgren samtidigt som han lägger handen på stammen. – Om ni vill kan ni mata renarna med hänglav. Men ni måste fråga träden om lov först, om det är okej att ni plockar lav från dem. Det är viktigt att visa träden och naturen respekt på det viset, förklarar han. Efter ytterligare några hundra meters stigvandring är vi framme vid den lilla kåtan. Varma renfällar läggs ut på marken och vi slår oss ner och njuter av den varma solen. Peter gräver en eldgrop och snart sprakar elden för fullt. Ur ryggsäcken trollar han fram den ena samiska läckerheten efter den andra. Smakbitar av rökt renhjärta och rentunga, chorizo på ren och rökt renkött skickas runt. Alla smakar, hummar och mummar – det smakar härligt vilt. Sedan är det dags för gurpi, kallrökta köttfärsknyten inlindade i renens nätfett. När det är dags att äta är det bara att plocka fram stekpannan eller trä den på en pinne att ha över elden. – Det här är samisk snabbmat! Det går fort att steka och man blir väldigt mätt. Man äter det som hamburgare i bröd, till mos eller gratäng. Men framför allt är det väldigt bra utemat och friluftsmat, berättar Peter medan köttet fräser i stekpannan. Knappt hinner gurpin landa i magsäcken innan det är dags för nästa samiska provsmakning, kvannemuffins. Kvanne är en ört som är vanlig i samisk matlagning. Den plockas, torkas och används sedan i mat och bakverk. Medan påsen med muffins går runt har kaffet börjat bubbla. Kaffenerven börjar plötsligt göra sig hörd bland gruppens vuxna och kåsor hålls ivrigt fram. Peter skrattar lite och skakar på huvudet. – Kokkaffe är en hel procedur, det tar tid. Efter att det kokat ska det vila, sumpen ska sjunka. Sen ska det dra, både i kannan och i koppen. Fast det går ingen som helst nöd på oss här. Fåglarna kvittrar på håll och solen värmer gott i ansiktet där vi sitter på våra fällar. Renarna traskar omkring och barnen tittar fascinerat på. När en av dem entusiastiskt börjar prata om att det ju vore perfekt med en ren som husdjur, ser mamma smått livrädd ut. När det sedan börjar bli dags att packa ihop för den korta vandringen tillbaka till startpunkten är det en nöjd och glad flock – med både människor och renar – som traskar fram genom skogen. Fulla av nya intryck och kunskaper efter en dag i samisk anda.  

Följ med livsstilsprofilen och triatleten Joanna Swica på en äventyrlig lyxhelg vid Siljan

Följ med livsstilsprofilen och triatleten Joanna Swica på en äventyrlig lyxhelg vid Siljan

”Dalarna har lockat, men aldrig övertygat. Det har alltid funnits andra ställen som har legat före på listan över ställen jag vill besöka. Men så dyker det upp ett tillfälle där man känner att nu, nu är det dags. Det är vid dessa tillfällen något händer, när man vet som ska hända men inte har några direkta förväntningar eller tidigare erfarenheter att gå på. Det är då det brukar bli som allra bäst. Och det är det som hände med min helg i Dalarna.” Jag vaknar upp av en fladdrande gardin som rör sig in över sängen i mitt svala rum på hotellet i Tällberg. Solen börjar titta fram och jag ställer mig upp, tassar försiktigt bort mot fönstret för att inte väcka min tjejkompis som ligger och sover. Jag tittar ut mot Siljan som breder ut sig framför mig. Ljuset reflekteras mot det svarta vattnet och jag står där en stund innan jag klär på mig, drar på mig mina löpskor och ger mig ut, iväg. Stigen som ringlar sig genom höga buskar, förbi stenblock och tät skog lockar fram något drömskt inom mig. Jag följer skylten mot Digerberget där jag stannar till och tittar ut mot samma vatten som mötte min blick uppe på rummet. Jag fortsätter springa runt byn Tällberg, förbi röda små hus med vita knutar och gärdesgårdar i trä. Tillbaka på hotellet börjar den lilla soffgruppen i lobbyn fyllas på med tjejer. Det är en förväntan i luften och jag ser framemot äventyret. Jag har alltid älskat äventyr, men trodde länge att man var tvungen att åka offpist i svåråtkomliga berg i Alperna eller klättra högt med ishackor hängandes i bältet. Jag trodde länge att man var tvungen att vara extrem för att kalla sig äventyrare. Nu vet jag bättre. Jag är 31 år gammal och tycker att en ny stig är ett äventyr. Dalarna är för många något man passerar på väg upp mot fjällen. Jag som nyligen har upptäckt längdskidor kan numera inte tänka mig något annat än att ha Dalarna som slutdestination. Med sina 3 timmar från Stockholm är Siljansbygden ett givet utflyktsmål, sommar som vinter. Det finns något för alla – framförallt om man gillar mat. Så låt oss tala om Bruntegården, en idyllisk liten stuga utanför Rättvik som erbjuder både mat och logi. Med sina lokala råvaror och personal som brinner för att förmedla traktens specialiteter på ett nyskapande sätt. Här sjunker jag ner i en skön soffa med ett glas vin och blir serverad en saftig wallenbergare med skirat smör och gräddigt potatismos. Utanför fönstret ser jag samma vatten som tidigare på morgonen och det slår mig att vart jag än befinner mig så är vattnet med mig. Ett välkommet inslag i min upptäcktsfärd genom Sveriges guldkorn. Det finns gott om boende i Tällberg. Hotellen och de små stugorna avlöser varandra. Byn är som hämtad från en tidskapsel. Huskroppen med den anslutande ladan med Temposkylten utanför ger mig en nostalgisk feeling. Jag minns min första egna lägenhet, hur sjuttiotalshusen söder om söder i Stockholm låg tätt och alla hälsade på varandra i den lilla Tempobutiken. Det är så jag tänker att det är här i Tällberg. Man hejar på varandra vid mjölken, kanske stannar till och växlar några ord om vad som händer framöver eller om fåren som rymde från Hasses gård uppe vid skogsgläntan. Jag myser när jag tänker på det. Min helg fortsätter. Kvällarna spenderas med middag och rödvin. Jag och mina vänner möts för en fördrink i baren och fortsätter sedan med att spendera åtskilliga timmar vid bordet där vi blir serverade rätt efter rätt. Ingen tittar på klockan, det behövs inte. Vi har ingen agenda. Vår kväll styrs av energin och efter att dagarna spenderats ute blir det av förklarliga skäl tidiga kvällar där jag ligger nedbäddad i sängen med täcket uppdraget till hakan, då jag envisas med att sova med öppet fönster. Jag vill känna den krispiga skogsluften utifrån. Jag ser framemot ett återbesök och något säger mig att det inte kommer dröja länge. Jag kommer snart tillbaka till både Tällberg och resten av Dalarna. Namn: Joanna SwicaGör: Driver eget inom sociala medier, sponsrad atlet och frilansande skribent. Medgrundare av communityt Friendcation.Bor: StockholmBakgrund: Tidigare logistikansvarig på Tre Sverige samt nätverkskoordinator på SOS International. Det här är Friendcation Friendcation är ett nätverk för tjejer som anordnar alltifrån events, träningsdejter och föreläsningar till resor runt om i Sverige och världen. Allt som skapar tillfällen för nya människor att mötas i olika sammanhang i och kring nya upplevelser. Initiativtagare till Friendcation Sverige är livsstilsprofilerna Joanna Swica och Louise Johannesson. Under en helg spenderade Joanna, Louise och 30 peppade tjejer tre dagar i Dalarna, med Tällberg som utgångspunkt. Här berättar Joanna om sina intryck och upplevelser.

Rättviks Hemslöjd och Handslaget i Rättvik bjuder mångfald, överraskningar och hantverk

Rättviks Hemslöjd och Handslaget i Rättvik bjuder mångfald, överraskningar och hantverk

På torget i Rättvik ligger det timrade huset där insidan bjuder på något annat än vad utsidan kanske antyder. Där inne huserar Rättviks Hemslöjd och hantverkskooperativet Handslaget, som med sitt unika samarbete både för starka traditioner vidare och fungerar som ett nytänkande skyltfönster för hantverkare. Yvonne Björ har fullt upp. Hon springer fram och tillbaka mellan kassan och butiken, hälsar nya besökare välkomna, svarar på frågor och slår in paket. – Vi gör mycket paket här och säljer väldigt mycket presenter. Här kan man hitta något till både bebisar och gamla farmor. Vi har den mångfalden. Även om Hemslöjden och Handslaget har lite olika målgrupper kan vi tillgodose de flesta med vårt utbud, säger hon i en tillfällig andningspaus. Huset delas nämligen av dels Rättviks Hemslöjd, dels av hantverkskooperativet Handslaget. De turas om och delar på bemanningen, vilket bland annat möjliggör generösa öppettider och samarbete för att ordna olika aktiviteter i butiken. Yvonne beskriver det som en unik symbios. En insida som överraskar Själv hör hon till Handslaget i Rättvik. Kooperativet består av tio medlemmar, alla med sitt unika hantverk. Alltifrån konst- och bruksföremål i keramik, smide och smycken till surdegsbröd, ost, honung och senap. – Varje hantverkare sköter sin hylla och fyller på med sina produkter. Det gör också att butiken hela tiden förändras, från vecka till vecka. Yvonne är mathantverkare och driver Björgårdens Syltmakeri. Just idag har hon fyllt sin hylla till brädden med marmelader, syltburkar, saftflaskor och annat gott tillverkat av dalaskogens skafferi. Till vardags håller hon till på gården i byn Övre Gärdsjö, så att ha tillgång till en butik i centrala Rättvik är guld värt. – Utsidan på huset säger en sak, insidan en annan. Ofta kommer kunderna in och säger ”Oj, vad mycket fint som finns här”. De tror att det bara ska vara det traditionella hantverket. De olika halvorna ser visserligen väldigt olika ut, men vi har ett tight och bra samarbete. Yvonne Björ är mathanverkare och driver Björgårdens Syltmakeri. Tack vare samarbetet i butiken på torget i Rättvik når hon ut med sina produkter till fler, då hon kan dra nytta av såväl läget som generösa öppettider. Rättviksdräkten lockar besökare Åsa Lutman arbetar för Rättviks Hemslöjd och instämmer i att samarbetet mellan de två delarna fungerar bra. På hennes halva är Rättviksdräkten en specialitet som får – och tar – stor plats. – Rättviksdräkten är helt klart vår största del. Dräktmuseet lockar många besökare, vi har second handförsäljning av dräktdelar, dräktuthyrning och säljer material till att sy dräkten. Till och med utländska kunder köper Rättviksdräkter eller enskilda dräktplagg för att använda i sina hemländer, berättar hon. Förutom Rättviksdräkten och allt som hör den till är de ikoniska Rättviksplaggen, material till dem och lokala souvenirer besökarnas favoriter. – Kunderna uppskattar genuint hantverk, men lika mycket uppskattar de atmosfären här inne, konstaterar Åsa. Framtidsoptimist trots utmaningar När Yvonne Björ siar om framtiden är hon positiv. Både när det kommer till kooperativet – som firar 20-årsjubileum nästa år – och samarbetet med Hemslöjden. Detta trots att hon ser hur hantverkare går en allt tuffare tillvaro till mötes. Där tiden som läggs ned på skapandet och timpenningen det genererar helt enkelt inte är en fungerande ekvation. Där ser hon istället en trend som går alltmer mot design. Att hantverkaren står för formgivningen av föremål som sedan tillverkas maskinellt. Det traditionella skapandet utvecklas och hittar nya vägar, men får hon säga sitt kommer Handslaget att vara kvar i det timrade huset på torget i många år till.  – Jag är optimist! Vi finns här på Rättviks finaste plats och jag vet inte vad som skulle kunna få oss att flytta, avslutar hon och börjar göra ytterligare ett paket med personligt dalainspirerat innehåll. Läs mer om slöjd, hantverk och shopping i Dalarna

5 sätt att maxa hösthelgen i Dalarna

5 sätt att maxa hösthelgen i Dalarna

Höstmörkret och de gråmulna dagarna står för dörren. Den spontana reaktionen var kanske tidigare att fly landet för stekande sol och fuktig värme. Fast aldrig tidigare har det varit vare sig trendigare eller lättare att istället hemestra på hemmaplan. Så stanna i Sverige, packa weekendväskan och maxa hösten i Dalarna. Här har vi samlat hotellen, restaurangerna och upplevelserna som sätter extra guldkant på höstdagarna. 1. Boka ett bra hotell I Dalarnas utbud av boenden finns alltifrån mysiga stugor till fina gårdar. Om du kommer till Dalarna för en långweekend – passa på att unna dig några nätter på ett lyxigt hotell. I Mora finns anrika Mora Hotell och Spa, ett fyrstjärnigt hotell som ligger alldeles i centrum. Hotellet har en egen restaurang som serverar läckra rätter av lokalt producerade råvaror. Passa också på att koppla av i spaet och njut av en välgörande massage eller behandling. Lockar boende i gemytlig bymiljö är det Tällberg som gäller. Den pittoreska byn vid Siljans strand är Sveriges hotelltätaste och här finns till exempel klassiska Åkerblads Hotell & Gästgiveri. Här bor du i individuellt ombonade och inredda rum med hög standard och romantisk stil. Passa också på att njuta av de mysiga omgivningarna under en kvällspromenad med Siljan som fond. För dig som söker en upplevelse utöver det vanliga är ett tips att boka boende på Fryksås Hotell & Gestgifveri. Hotellet ligger mitt i en av Sveriges äldsta och största fäbodmiljöer, en historisk plats utanför Orsa. Från området är det möjligt att njuta av den hänförande utsikten över Orsasjön och Siljan, samtidigt som ni hugger in på menyns vilda smaker – som wallenbergare på björn. 2. Ät och fika på White Guide-listade guldkorn I Dalarna kan du äta och fika på restauranger och caféer som omnämns i White Guide. Faktum är att hela 15 krogar i Dalarna platsar i 2019 års restaurangguide. På Sjövillan i Rättvik bjuds gästerna på både fantastisk utsikt och mat. Här kan du äta god mat som komponerats av krögarparet Magnus och Linn Ollas. Paret driver även restaurangen Bruntegården i Rättvik, som även den tagit sig in i den prestigefyllda restaurangguiden. För den som är fikasugen är Café Zorn, även de listade i White Guide, väl värt ett besök. Mitt i centrala Mora, i Emma och Anders Zorns gamla stall, serveras ett ständigt varierande utbud av både mat och bakverk. Förutom de klassiska bakverken finns här också alternativ för den som vill fika glutenfritt, veganskt och raw food. Flera White Guide-listade caféer i Dalarna är Vansbro Konditori i Vansbro, Bergslagskonditoriet i Ludvika och det säsongsöppna Café Nyfiket i Rättvik. 3. Hälsa på hos Zorn, gör en Kulturresa och ta del av Dalarnas unika form Om konst och kultur lockar är Dalarna och Siljansbygden ett riktigt paradis. I Mora finns Zornmuseet och Zorngården, där det är möjligt att ta del av Anders Zorns konst och hem. Se också till att utforska Kulturresan, som består av nio kulturhistoriska besöksmål runt om i Dalarna. Förutom Zornmuseet ingår här bland annat Nils Olsson Dalahästar i Nusnäs, Porfyrmuseet i Älvdalen och Carl Larsson-gården i Sundborn. Under en intensiv vecka varje höst tar skapandet dessutom extra stor plats i rampljuset – då arrangeras tredje upplagan av Formveckan Dalarna. Från Smedjebacken i söder till Orsa i norr har besökare möjlighet att ta del av en mängd olika evenemang – alltifrån öppna ateljéer och utställningar, till föreläsningar, workshops, inspirations- och prova på-aktiviteter. Tanken med veckan, som arrangeras av Svensk Form Dalarna, är att synliggöra all den kreativitet och de kreatörer som finns runt om i länet. 4. Upptäck Dalarna med cykel Efter mycket god mat och dryck är det skönt att röra lite på sig och Dalarna som landskap är perfekt att upptäcka med cykel. Varje säsong besöker omkring 60 000 cyklister cykelnätverket Biking Dalarnas 19 olika områden. Välj mellan att cykla lugnt på landsvägar eller hoppa upp på en mountainbike och susa fram i skogen. Idag finns populära cykeldestinationer som Mora, Rättvik, Orsa Grönklitt, Säfsen, Lugnet i Falun, Sälen och Idre Fjäll med på kartan. 5. Shoppa daladesign Innan hemfärd, se till att köpa med ett vackert minne från weekendresan. Besök någon av de små hemslöjdsbutikerna runt om i Dalarna. I Mora finns till exempel Mora Hemslöjd, med handvävda textilier, skinnfällar, kuddar och smide. Även Rättvik och Leksand har uppskattade och anrika hemslöjdsbutiker. När du ändå är i Leksand, planera in ett besök på Stationsgatan 6, där det formligen sprutar av kreativitet. Botanisera bland det noggrant utvalda sortimentet av kläder, hantverk, keramik och inredningsdetaljer som finns hos Crona Craft. Alldeles bredvid har kalligrafen och formgivaren Ylva Skarp sin ateljé och showroom där hon visar och säljer sina karakteristiska prints och produkter, originalkonst, möbler och skulpturer.

Kreativ workshop med trädgårdsmästaren Linda Schilén

Kreativ workshop med trädgårdsmästaren Linda Schilén

"Sinnena ska vara så öppna att det blir korsdrag", säger välkända trädgårdsmästaren Linda Schilén. Hon står som värd för en kreativ höstweekend på Hotell Klockargården i Tällberg där det mesta handlar om skaparlust och glädje. Med hjälp av såväl blommor, färger och pensel, som nyfikenhet och ett öppet sinne är det bara att ta tillfället i akt och börja skapa. Linda Schilén är kanske mest känd som trädgårdsmästare, både från TV-rutan och som författare till flertalet böcker på temat. Blommor och växter har en självklar plats under den kreativa helgen på Klockargården, men hon väver också in måleri. – Måleriet är viktigt för mig av flera anledningar. Dels är det ett sätt att varva ner och bli närvarande i stunden, fokusera på färg, penslar och palett, att glömma tid och rum. Dels är det ett sätt att utmana mig själv med att lyckas komponera färger, former och fånga ett motiv i rätt proportioner. Jag målar för att må bra helt enkelt. Deltagarna kommer till exempel att få måla blommor och landskap, där inspirationen hämtas från morgonpromenaderna i omgivningarna kring Tällberg. Väl tillbaka i målarsalen är det dags att låta intrycken landa på dukarna. – Där finns sedan blomsterbuketter som vi använder som motiv. Dessutom har jag med mig min hemliga låda som är fylld av foton där det finns många idéer att hämta inspiration ifrån. Tällberg som plats har även den en roll att spela för kreativiteten och skaparlusten, menar Linda. – Jag älskar utsikten över Siljan, höjden och rymden som skapas mellan vattnet och himlen. Min relation till Klockargården är rätt ny, men jag fastnade direkt för miljön och historien. Alla små hus som är fyllda med hantverkare sommartid, hantverkstraditionerna och Klockargårdens historia. Det är en plats som andas småskalighet och lugn. Linda står som värd för helgen tillsammans med blomsterkreatören och fotografen Minna Mercke Schmidt. – Deltagarna kommer att få uppleva en hög dos av kreativitet och framförallt finna sin egen lust och glädje till att skapa. Efter helgen har de fått både redskapen och inspirationen att komma igång med att måla och göra blomsterarrangemang. Vi ska visa att det viktigaste som behövs är förmågan att vara öppen i sinnet och nyfiken! Jag vill att de på söndagseftermiddagen ska längta hem för att iordningställa en kreativ hörna. Att sen inreda den med blommor efter inspiration från Minna och måla tavlor med hjälp av kunskapen de fått från mig. Deras sinnen ska vara så öppna att det blir korsdrag! Kreativ höstweekend med workshops anordnas 25–27 oktober 2019 på Hotell Klockargården, Tällberg. Fler kreativa upplevelser i Dalarna Skärmfri weekend, 18–20 oktober, Green Hotel, Tällberg. Välj bort skärmen och hitta till mysiga stunder och upplevelser tillsammans. Gemenskap, kreativitet och glädje är ledorden under helgen fylld med aktiviteter för hela familjen.  Tällbergs Sy och Hantverksmässa, 19–20 oktober, Klockargården Hotell, Tällberg. Ta del av tips, råd, erbjudanden och aktiviteter från en mängd utställare inom bland annat stickning, sömnad, virkning och broderi. Art&Craft Village, Tjugo som Skapar, Siljansnäs. I Siljansnäs finns ett kluster av duktiga hantverkare inom olika inriktningar som regelbundet öppnar upp sina verksamheter för workshops och aktiviteter. Genom så kallade ”tasters”, smakprov, bjuds besökare in att prova på olika hantverk och delta i nya upplevelser. Slöjdcafé, Kaplangården, Mora. Torsdagskvällar kl 18-20 under hela hösten är det möjligt att prova på olika slöjdtekniker som rotslöjd, makramé, vävning och täljning. Ingen föranmälan behövs och det finns prova på-material att köpa på plats. Kostnad för medlemmar i Hemslöjdens vänner är 20 kr, övriga 50 kr. Sätergläntan, Insjön. Sätergläntan är en klassiker inom slöjd- och hantverkssverige med en mängd olika kurser, utbildningar och evenemang inom exempelvis smide, sömnad, trä, väv och särskilda slöjdtekniker.

Hemmatäljarna som skapar Sverigeikoner

Hemmatäljarna som skapar Sverigeikoner

Varje steg i tillverkningen från träbit till färdigmålad dalahäst är ett hantverk i sig. John Eriksson utgör en viktig del i den kedjan. Han är en av de täljare som sitter i sina hem och arbetar med Sveriges mesta ikon. Med täljkniven i hand och radion i snickerboa på förser han dalahästarna sina mjuka följsamma former. Träflisorna bildar en allt tätare ring kring stolen där John Eriksson sitter och täljer. Händerna rör sig vant över den ofärgade trähästen, greppet om den sylvassa täljkniven är stadigt. De kantiga vinklarna blir allt färre och fram växer istället de mjuka former som känns när man stryker handen över de färdigmålade dalahästarna. – Det går att sitta ute och tälja ibland, i trädgården eller på badstranden. Jag har suttit i båten på Siljan och täljt också. Rodde ut till en kobbe och satte mig, säger John och låter för en kort stund kniven vila. Han är en av de ungefär 50–60 täljare som arbetar för Nils Olsson Dalahästar. De som året runt sitter i sina hem och mejslar fram de välkända Sverigeikonerna. Täljarna hämtar säckar med tillsågade ämnen i fabriken i Nusnäs, runt 130 blivande hästar i varje. Sen går de hem och börjar tälja. Vissa täljer fler, andra färre. Vissa sitter hela dagarna och har täljningen som sin största inkomstkälla. Andra täljer mer sporadiskt, sätter sig när andan faller på. John berättar skrattande historien om mannen som hämtade en säck hästar för några år sedan, men som fortfarande inte levererat tillbaka. – För mig blir det någon timme då och då. Jag skulle inte kunna sitta från morgon till kväll och bara tälja. Tillslut måste jag ha ett break. Då tar jag bilen och åker en sväng, sen kan jag fortsätta igen. Han är pensionär efter över 40 år vid Vägverket. Sonen täljde dalahästar och tyckte att fadern också borde testa.   – Så jag tog hem några hästar, provade och sen fortsatte det. Jag har min lilla rastkoja som jag gjort om till snickerboa här på gården. Det är inte så stort, men här finns allt jag behöver efter mitt eget huvud och behov. En liten bandsåg, borrmaskin, en snickarbänk, mina verktyg. Det tar honom ungefär 20–25 minuter att tälja en häst. Enligt honom själv är det rätt långsamt, men tillägger att det också märks på resultatet att han tar sig tiden. För han är noggrann med kniven, när han försiktigt skalar bort flisa efter flisa från det ofärgade hästämnet. – Det är ingen brådska för mig. Plus att jag är rädd om mina dragspelsfingrar. För vid sidan av täljningen, jakten och hundarna är det dragspelandet som gäller. Han är med i Orsa Dragspelsklubb, som har mycket att göra sommartid, med midsommarfiranden, spelningar och Orsayror. – Hos mig står radion på från morgon till kväll. Det får inte vara tyst och jag lyssnar på allt möjligt. Oftast blir det Siljansradion, men det blir också mycket cd-skivor med dragspelsmusik för att lära mig nya låtar. Sommartid sitter han även i fabriken i Nusnäs och täljer, så att besökare kan se alla steg i tillverkningen. Annars är sommaren lågsäsong för hemmatäljarna – då har många annat för sig. Semestertider. På hösten drar det sedan igång ordentligt igen. Bandsågen i fabriken går på högvarv för att ta fram ämnen till alla som då är redo att sätta sig med trähästarna. Samtidigt är det är svårt med återväxten. De flesta som täljer i dag är pensionärer likt John. ”Ungdomarna” i gänget är i medelåldern och det blir allt svårare att få tag i folk, vilket han tycker är synd. – Det är en avkoppling och kul att se vad man kan åstadkomma. Sen är det ju roligt att tälja, plus att det blir ett extra tillskott i kassan. Dalahästen är ju verkligen en kändis och har blivit en riktig Sverigesymbol. Det är kul att få vara med på ett hörn och kunna bidra i det sammanhanget. Läs mer: Dalahästen och dalahästtillverkningen