I byn Hansjö strax utanför Orsa sjuder det av liv i den tidigare lanthandeln. Sedan Puck Svedberg dammade av de gamla butikshyllorna för snart tio år sedan har platsen blivit ett populärt besöksmål för såväl lokalbor som långväga besökare. Kliv in i en värld fylld av överraskningar, vackra och roliga ting, toppad med både kaffestuga och glasskapell.
Puck Svedberg var åtta i slutet av 70-talet, när hon satt i baksätet på familjens bil på väg till stugan i Orsa Grönklitt. Av någon anledning tog de vägen genom Hansjö och plötsligt fick hon syn på den gamla lanthandeln genom bilfönstret. Det skulle kunna beskrivas som kärlek vid första ögonkastet, även om det dröjde mer än 30 år innan relationen verkligen blommade ut.
– Att jag skulle starta butik fanns inte på kartan. Jag ville bara ha huset, för det var så fint. Efter många vändor fick jag köpa det och då hade ingen gjort något i lanthandeln sedan 1941. Allteftersom insåg jag att det här måste ju folk få se. Det är så vackert med hyllorna, disken och de olika rummen, berättar Puck.
Pendlade 50 mil
Först var planen en sommaröppen loppis. Puck ställde en ringklocka vid kassadisken och förbipasserande fick ringa om de ville handla. Det var starten på vad som därefter förändrat familjen Svedbergs liv rejält.
– Vi trodde inte i vår värld att det skulle bli så här. Att folk skulle tycka det var så kul att komma hit och att de skulle gå så bra. Då fick vi ju lov att fortsätta.
Då, 2013, bodde familjen i Alingsås. De första åren satte sig Puck i bilen varannan vecka och körde de 50 milen till Hansjö Lanthandel. Hon hade butiken öppen i två veckor innan hon åkte söderöver igen för två veckors heltidsjobb som målare.
– Det är egentligen inget vi hade tänkt eller valde. Det bara blev, vilket är lite hur det är i vår familj. Jag behöver inte ha några pengar på banken när jag dör. Huvudsaken att jag gör det jag tycker är roligt och har mat på bordet.
Mixen skapar en unik charm
Fast nuförtiden slipper hon i varje fall pendlingen. Hon och sambon Tom bor numera i lanthandeln och båda två bygger, grejar, fixar och har ständigt nya projekt på gång.
– Jag har alltid tyckt det varit kul att gå på auktion och från början hade vi inte en enda ny sak på hyllorna i lanthandeln. Sen tog ju allt slut och vi hann inte med att fylla på. Så vi köper också in nytt i gammal stil som passar in.
På många sätt är det den här mixen som skapar den unika charmen. Det egna lilla universum som möter besökaren som kliver in genom de gamla trädörrarna är något utöver det vanliga. Prylar från golv till tak, retroporslin, lampor, omgjorda och uppfräschade möbler, oväntade detaljer och påhittiga skapelser. Allt som i en välkoordinerad och genomtänkt tidsresa.
– Det är upplevelsen folk kommer för. Jag hör hur de som kommer in tycker det är mysigt och något speciellt. Det är lite spännande, saker man inte ser varje dag och byggnader man inte har möjlighet att se annars. Med kaffestugan och det nya glasskapellet blir det helt enkelt ett utflyktsmål som passar både små och stora.
Våffelbonanza och glasskapell
Ja, numera är det inte bara själva lanthandeln som lockar besökare. Sommartid är också gårdens kaffestuga ett uppskattat komplement.
– Först var det bara kaffe och fikabröd, men i fjol fick vi för oss att börja med matvåfflor. Hur mycket våfflor kan man sälja på en dag tänkte vi och gissade på 15–20 stycken. Vi snittade 80 per dag! De blev otroligt populära.
I sommar slår de dessutom upp portarna till Glasskapellet, som ligger över gatan från lanthandeln. Puck och Tom hade haft span på huset länge och tjatat på ägaren att de ville ta över. Så kom äntligen samtalet om att det gamla kapellet var deras om de ville köpa det.
– Det var saker från golv till tak och vi kom inte ens in i huset. Först tänkte vi bara använda grejerna till lanthandeln, men sen såg vi charmen i själva byggnaden. Så kapellet var fint och glass är bra, så nu provar vi en kombination, skrattar Puck.
Förvandlar det skruttiga
Planer och visioner finns det gott om. Likaså verkar det finnas en aldrig sinande energi. När Puck pratar och berättar märks det exakt hur mycket hon brinner för det hon gör. Vad är det som får henne att fortsätta?
– Det är resan och processen. Mina barn brukar fråga hur jag kan tycka att det är så kul att skrapa, måla och greja. Men det är så kul att få dela allt det här med andra, att folk kommer och får se det här. Att ta det skruttiga, kunna förvandla det till något som någon annan kan upptäcka.
Även om det är motigt emellanåt, landar hon ändå alltid i att hon är där hon ska vara.
– Ibland kan jag känna att jag är färdig. Att vi ska sälja allt och göra något annat. Då säger min sambo ”Vart ska vi åka då, då?” Och visst, någon gång kommer det en punkt när det inte är vi som ska driva det här. Samtidigt funderar vi inte så himla mycket. Vi vill ha roligt och det har vi här just nu. Och vi har det bra, när jag tänker efter. Vi har det riktigt bra här i Hansjö.
