Älvdalens Kyrka

Den första stenkyrkan uppfördes 1586 på nuvarande plats och det finns fortfarande mindre partier kvar från denna tiden i grunden och murarna. Kyrkan har sedan blivit ombyggd och tillbyggd i många etapper fram till början på 1800-talet.

I början på 1800-talet byggdes tornet och det befintliga långhuset revs och ersattes av ett nytt. Den nya kyrkan var i en tidstypisk ny klassicistisk stil av byggmästare Olof Sjöström. I plan, storlek och huvuddrag så motsvarar kyrkan än idag Sjöströms skapelse men den nuvarande karaktären, både utvändigt och invändigt, är följden av en omfattande ombyggnad som genomfördes i början på 1900-talet efter ett förslag av arkitekt Rudolf Arborelius. Älvdalens kyrka utmärker sig genom sin storlek och tornets praktfulla kröning vars spira reser sig 65 meter över marken. Kyrkan karaktäriseras även av de dekorativa inslagen av röd sandsten, granit och porfyr. Utsmyckning och färger har bestämts efter 1762 års altartavlas ram. Pelarna under orgelläktaren är av garbergsgranit. Stenen är hämtad i Garberg och slipad i Nya Porfyrverket, som man kan besöka i Västermyckeläng, på västsidan om älven. Det tog sju månader att slipa pelarna. Den gamla predikstolen och altaret togs ut år 1903 och finns nu i Åsens kapell. Den senaste renoveringen gjordes år 1980. Då tillkom golvet av slipad granit, väggar och tak rengjordes och altarringen kläddes med tyg, vävt efter ett gammalt älvdalsmönster, så kallad älvdalsdräll. Älvdalens kyrka har tre kyrkklockor. Den äldsta, storklockan, är gjuten år 1855. Mellanklockan och lillklockan härstammar från tornets tillbyggnad 1903. Tornurets slagklocka är från 1585 och utgjorde ursprungligen mellanklockan i den forna klockstapeln. Delar av kyrkans äldre inredning har under åren flyttats till kapellen i Åsen (predikstol, altare, altarringen) och Evertsberg (altarskåp).