Stollbergs gruvområde - f d Väster Silfberg

Dramatiskt område med gapande djupa gruvhål och intressant geologi. Utsiktstorn och gruvlekplats för barn. Hela området är skyltat för vandring på egen hand. Skyltad från riksväg 66 mellan Smedjebacken och Ludvika.

Vandringsled OBS – På grund av sättningar i varphögarna är området avspärrat på vissa ställen. Det går dock bra att gå upp i tornet och kika på den vidunderliga utsikten. När Stollberg eller Väster Silfberg, som det kallades förr i tiden, började brukas är inte känt. Första gången som Väster Silfberg omnämndes är i kung Magnus Erikssons privilegiebrev till Norberg den 24 februari 1354, där han skriver att järnhyttorna på Silverberget skall ha samma privilegier som Norberg. Gustav Wasa lät 1552 uppföra Vester Silfbergs Gård, som under 1500-talet var kungsgård och administrativt centrum för Vester Silfbergs Gårds län, som 1575 omfattade hela Västerdalarna, Västerbergslagen, Norberg, Skinnskatteberg och skogsfjärdingarna i Våla och Malma socknar. Många kungar har därefter under århundradena besökt Väster Silfberg. Väster Silfbergs malmstråk är cirka 10 km långt, men den centrala delen med Stollbergets, Dammbergets och Svartbergets gruvfält är cirka 5 km. Malmer (både sulfid- och järnmalmer) som brutits här är: ■Silverhaltig blyglans, ■Zinkblände, ■Kopparkis med spår av guld ■Magnetit och limonit med mangan Gruvdrift i dagbrott och underjordiska gruvor har förekommit i minst 600 år. Senaste gruvan öppnades 1938 och drevs till 1982, då all verksamhet nedlades. Numera är gruvfälten populära utflyktsmål för mineralletare och andra. Stollbergs gruvfält ingår i Ekomuseum Bergslagens besöksmål. Föreningen Väster Silfbergs Vänner stiftades den 14 februari 1990 och har till ändamål att värna om miljö och kultur inom Väster Silfberg, nuvarande Stollbergs gruvfält, med omnejd. Föreningen är opolitisk och verksamheten bedrivs utan ekonomiskt vinstintresse av och för föreningens styrelse och medlemmar. Området omkring Stollbergs gruvfält vårdas av föreningen.