Stadsdelen Gamla Herrgården

Gamla Herrgården var hyttarbetarnas kvarter och bland de tidigast bebyggda delarna. Hela området har fortfarande en medeltida karaktär. Byggnader från 1500-talet och framåt finns bevarade och representerar olika epoker.

Gamla Herrgården har sitt namn från egendomen Born som låg på platsen och omnämndes redan 1336. Gården låg i norra delen av nuvarande stadsdelen och blev på 1400-talet prebende, det vill säga löneboställe för prästen vid Stora Kopparbergs kyrka. Under Gustav Vasas tid blev gården 1539 fogdesäte och centrum för det då nybildade Borns län. På kartan från 1628 redovisas förutom kungsgården och prästgården endast enstaka byggnader samt en samling hus som markerar byn Hanrö. Gamla Herrgården är reglerat enligt 1646 års stadsplan. I denna plan redovisas området norr om Magasinsgatan och öster om Engelbrektsgatan som hyttreservat. Redan på 1728 års karta kan man dock se att detta område är bebyggt motsvarande dagens omfattning. Till stadsdelen flyttade främst hytt- och gruvarbetare. De byggde enkla stugor av timmer med gavlarna vända mot gatan. Det var låga byggnader med ett eller två rum och med små fönster. Taken var klädda med spån. Uppvärmning skedde meden öppen spis. Sågade brädor var dyrgripar och man hyvlade noga alla dörrfoder, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor. Till varje gård hörde också flera uthus, bl a för att kunna hålla djur vilket var nödvändigt för hushållningen. Stadsdelen har aldrig drabbats av brand vilket innebär att det finns timrade byggnader bevarade från denna äldsta tid. Området domineras idag av tvåvåningshus men ännu finns det femton gruvarbetarstugor bevarade enligt en inventering som genomfördes av Länsstyrelsen 2006. Färgsättningen är huvudsakligen röd, vilket ger området, trots stora variationer i byggnadernas utseende, ett mycket enhetligt intryck. Snickeridetaljer som fönster, knutbrädor etc är i allmänhet målade i vitt.