För att bli en skapande stjärna kan det hjälpa med starka rötter och en dragningskraft till sin hembygd. När sångerskan, låtskrivaren och producenten Pauline Skött ska förklara sina musikaliska framgångar i världen återkommer hon alltid till platsen där allt började: ”Dalarna, Vikarbyn och Siljan är verkligen magi för mig.”
Musikscenerna blir bara större och större, som London, Paris, Los Angeles och New York. På bara några år har Pauline Skött, eller Skott som hon kallas internationellt, blivit känd och slagit igenom. Hennes musik, som sångerska och upphovsmakare, har totalt 250 miljoner lyssningar på Spotify. Samtidigt är nya album på väg att produceras från hennes egna musikbolag, som har Stockholm som bas.
Ett samtal med Pauline handlar väldigt lite om den flärd, glitter och yta som utåt sett verkar representera hennes bransch. Istället kliver en trygg, lugn och reflekterande dalatjej fram, som vet exakt vart hennes inre kompass pekar.
Det var en gång…
För att förstå Paulines musikaliska uttryckssätt behöver vi rikta ficklampan mot historien och leta i det lilla. Som fiolmusiken och spelmansstämmorna som varit en del av vår bygds arv och mylla i århundraden.
– Jag har blivit väldigt påverkad av lekfullheten i musiken där man till och med kan spela på en sträng tills man lär sig. Det är så välkomnande, lätt och prestigelöst. När jag var barn tränade jag mitt musikaliska öra utan att jag visste det själv, jag härmade, lyssnade, provade mig fram, berättar Pauline.
De musikaliska rötterna är också något hon tagit med sig i sin internationella karriär.
– I samtal med människor i andra delar av världen återkommer jag alltid till det här när jag får chansen, även om det inte alltid är så lätt att förstå för mottagare som bär på andra referenser. Som att musiker som knappt känner varandra kan träffas på en äng under sommarkvällar iförda traditionella dräkter och spela tillsammans så länge solen är uppe, oavsett vem man är. Det är rätt coolt när man sätter det i perspektiv. Det är först nu i vuxen ålder och med erfarenhet av världen jag helt och fullt kan ta in allt det unika vi har här i Dalarna, det som gör bygden så speciell.
Närhet och mångfald
Det är precis den här auran som Pauline finner i alla de små och stora besöksmål som nästan ”klättrar på varandra” i Siljansbygden sommartid. Närheten och mångfalden – allt inom någon dryg timmes avstånd – gör att det finns något för alla, oavsett intresse och smak.
Det finns dessutom en förenande kraft som skapar den magiska energin.
– Jag tror att mycket kan ha med Siljan att göra. Det är en fantastisk sjö med urkrafter ända sedan meteoritnedslaget slog ned i den här bygden för alla miljarder år sedan. Kanske är det också därför så många kreativa själar föds och lever här?
När det kommer till konkreta besöksmål är det just de starka elementen som talar starkast till Pauline. Hon nämner vattendragen med Siljan som nav. Himlen, den som kommer närmare om man tar sig upp på någon av alla höjder och de blånade bergen med milsvid utsikt.
– Jag hänger mycket runt Rättvik och Siljansområdet. En plats jag gärna besöker är Styggforsen, där är magin alltid nära. När det kommer till vattenfall är ju annars Njupeskär i Särna att rekommendera, med den gamla urskogen som man först vandrar igenom. Det är mycket att se där uppe och friskt på något sätt. Jag får aldrig nog av den platsen, det är ovanligt med så höga vattenfall i Sverige.
Siljans vackraste utsikt
Pauline pratar sig också varm om Plintsberg mellan Tällberg och Leksand, med den utsiktsplats som finns högst uppe på berget.
– Många stannar nere på en parkeringsficka på vägen där det också finns en fin utsikt, men det finns en ännu vackrare vy att fånga längre upp. När man kommit högst upp finns en slogbod att sitta i och utsikten är som absolut vackrast över Siljan just därifrån.
Naturen och dess krafter ger sig även till känna under en vandring på någon av alla de utstakade leder som finns i Dalarna.
– Jag testade att gå längs Siljansleden ifjol, från Gesunda till Leksand med ett par övernattningar i tält. Här och var dyker det upp vattendrag, fäbodar, utsiktsplatser. Det var superfint. I sommar ska jag gå delar av Dalkarlsvägen, troligen på en sträcka från Orsa ner till Vikarbyn. Tänk att våra förfäder en gång vandrat längs samma stigar och vägar när de skulle ner till Stockholm för att jobba. De här historiska vingslagen gör allt så speciellt.
En annan plats som Pauline tycker om är Falu Gruva.
– Det är så spännande och mäktigt att vara där, ett gammalt världsarv som det vilar något trolskt över. Tänk att gruvan fick sitt största ras under en midsommarhelg i slutet av 1600-talet. Vilken tur att alla hade ledigt just då och inte befann sig nere under jorden. Det är fascinerande med gruvor och grottor av olika slag. Jag söker gärna upp sådana platser oavsett var jag befinner mig i världen.
Hedrar släktgården
Pauline pratar mycket om vad de historiska perspektiven gjort med bygden.
– Jag tycker om att fantisera om hur det var förr. Tänk bara hur länge människor levt runt Siljan, ja det är ända tillbaka till stenåldern. Min farmor sa att månen låg som en silverbro över Siljan när det var månsken. Som vuxen förstår jag precis vad hon menade. Energin som sjön ger, det är något alldeles speciellt.
Paulines musikaliska resa väntar på nya utmaningar och upptäckter. Och det är föga förvånande att hon framför sin musik med släktgårdens gamla bomärke målat på sin kropp, som ett smycke. Det finns knappast ett bättre sätt att hedra den gamla Sköttgården som varit en del av släkten i hundratals år.
Tydligare än så kan det inte sägas. Och gissa var hon kommer att tillbringa minst en månad av sin tid i sommar?
Paulines 7 handplockade sommarfavoriter
- Tomteland, Gesunda/Mora.
- Fäbodcafé på Karl-Tövåsens levande fäbod, Rättvik.
- Fricks konditori, Rättvik.
- Storstupet och Helvetesfallet, Orsa.
- Vintagekläder hos Spader Madame Retro i Vikarbyn, Rättvik.
- Hildasholm, Leksand.
- Grövelsjön med Dalarnas högsta punkt Storvätteshågna.
Text: Johan Pellas. Foto (huvudbild): @paras_iv
