Dejtingdjungeln kan vara både spännande och skrämmande, så Margareta Bergquist tog sikte på fjället istället. Bland andra friluftssinglar som delade hennes intressen fick hon napp. Första dejten spenderades givetvis utomhus, när hon mötte upp sin blivande kärlek för en tredagarsvandring i Fulufjällets nationalpark.
När Margareta Bergquist ett par år efter skilsmässan ville hitta tillbaka till kärleken insåg hon snabbt att det var lättare sagt än gjort. Tillslut gick hon med i Facebook-gruppen ”Friluftssinglar”.
– Jag kände att det kunde matcha det jag sökte. Då jag är född och uppvuxen på landet, på en bondgård utanför Borlänge, har jag alltid varit nära naturen. Som ung var jag ofta ute på hästryggen och utforskade skogarna.
Via gruppen kom hon i kontakt med en man från Rättvik som verkade intressant. När han lade ut en allmän förfrågan om att följa med på en fjällvandring i Fulufjällets nationalpark var Margareta snabb att haka på. Från början var planen att det skulle vara ett större singelgäng, men en efter en drog sig ur och snart var de bara två kvar.
– Mina vänner sa ”är du helt galen” när de förstod att jag aldrig träffat Andreas tidigare. Självklart var det pirrigt och det fanns ju en viss oro inför träffen. Men vi bestämde att vi skulle träffas hos honom för att ta en kopp kaffe och ”känna av” varandra innan avfärd. Om det hade känts konstigt på minsta sätt hade jag tackat för kaffet och åkt hem. Jag litar mycket till min magkänsla och när vi satt där i köket var känslan bara bra.
Första dejten varade tre dagar
De begav sig alltså norrut mot Särna och Fulufjället för en tredagarsvandring.
– Ett bra mått på om man funkar ihop är att man kan umgås i tystnad utan att känna sig besvärad. Under de här dagarna kunde vi gå långa stunder utan att säga något. Att sitta i tystnad och njuta av utsikten, ändå förstå varandra och inse att man känner på samma sätt är en häftig känsla. Samtidigt får man vara lyhörd för den andre när man aldrig träffats tidigare, säger Margareta.
Den här första, tre dagar långa, dejten blev lyckad. Hon och Andreas fortsatte träffas och snart kunde de konstatera att det var dags att gå ur den där Facebook-gruppen. De var ju inte singlar längre!
– Vi har fortsatt med uteäventyr. Ett år hade vi som nyårslöfte att ha minst en utenatt i månaden under ett helt år. Det har vi hållit i och är nu inne på vårt tredje år. Sen har vi ofta kombinerat utenätter med fisketurer, då Andreas har en liten båt i trakten kring Furudal.
De försöker också kombinera övernattningarna med vandringar av både längre och kortare slag.
– I somras vandrade vi bland annat en del av Siljansleden, längs Ämån från Storstupet till Hällorna där vi övernattade. Det blev också en tredagars fjällvandring i Grövelsjön och då var även en av mina söner med.
Mer avslappnat på fjälldejten
Hur tycker hon då att fjällen och vandringslederna står sig i förhållande till de mer traditionella dejtingscenerna?
– Fördelen med en utedejt är helt klart att det inte blir så uppstyltat. Man kommer varandra närmare på ett annat sätt. I och för sig kan samarbetet sättas på prov om det ska göras upp eld, lagas mat, slås upp tält eller när det ska bestämmas om man ska läsa karta eller inte. Men det brukar lösa sig bra.
Dessutom tycker hon att naturen adderar ytterligare dimensioner i livet, inte bara på kärleksfronten.
– Under perioder har naturen varit en tillflyktsort som erbjudit stillhet och läkning. Ett ställe där jag känner mig hel. Barn och familj tog tid under ett antal år och först vid ”mogen” ålder återkom jag till naturen. Under flera år var jag ute och vandrade nästan varje helg. Jag har ofta fått frågan om jag inte är rädd för att vara ute själv, men jag brukar säga att det är farligare att gå genom stan en lördagskväll än att sitta vid lägerelden mitt ute i ingenstans.
Margareta tipsar: Tre första dejten-upplevelser utomhus
- Fulufjället med Njupeskär. Det är onekligen en häftig aha-känsla att möta det magnifika vattenfallet.
- Grövelsjön. Fin natur med härlig fjällkänsla och en klar fördel är ju att det inte ligger alltför lång bort.
- Storvätteshågna. Känslan när man tagit sig upp på Dalarnas högsta topp och ser ”hur långt som helst” går inte av för hackor.
