Sveriges mest kända tvillingsystrar, Jenny och Sanna Kallur, må vara snabba som skott när de har häckar framför sig. När det däremot handlar om skidåkning fick de kämpa med både teknik och uthållighet för att köra Tjejvasan 2019. Trots det vill de gärna återuppleva känslan de fick i Vasaloppsspåret.
Vintern 2019 körde de Tjejvasan för första gången och bjöd följare, både längs spåret och via sociala medier, på skidåkning som spred glädje med hög igenkänningsfaktor. Jenny och Sanna, som har sin podcast ”Motionsklubben”, hade bestämt sig för att stanna och spela in vid varje kontroll mellan Oxberg och Mora och att hålla ihop under hela loppet, vilket de också gjorde. I alla fall till sista kilometrarna innan mål. Där och då tänkte de att de nog tagit det lite för lugnt och tyckte att det var läge att dra på lite. Men det gick inte riktigt som planerat.
– Då gjorde jag världens vurpa i den sista rejäla utförsbacken, berättar Jenny och skrattar gott åt minnet.
Sanna missade det hela då hon hade mål i sikte. Efter vurpan kom de från varandra och Sanna började undra var Jenny var först när hon åkt en bra bit.
– Då var det ju inte längre läge att vänta, det var bara att dra på in till mål, säger hon.
När Jenny samlat ihop sig efter fallet och stod på skidorna igen blev hon smått överraskad av det gensvar hon fick av folk som stod längs spåret och tittade. De hade nämligen full koll på att Sanna just glidit förbi.
– Folk skrek ”Skynda dig, syrran är bara 100 meter före”, skrattar Jenny som blev extra peppad.
– Målgången kändes som världens seger, det är något speciellt med den där portalen, att få glida in där, jag hade aldrig trott att jag skulle göra det, säger Jenny och Sanna håller med.
Rörelseglädje är det viktigaste
Det lyser om systrarna som är fulla av iver när de berättar om sin första vinter som skidåkare och att de, som de själva beskriver det, var rätt usla på skidåkning. Det som genomsyrar pratstunden är att de här två superatleterna bjuder rejält på sig själva och det faktum att de numera ser sig som motionärer. För det är rörelseglädje de vill förmedla och själva uppleva.
Det är lätt att tro att systrarna Kallur fixar skidåkning lika galant som 100 meter häck. Men riktigt så är det inte. Uthållighetssporter och sporter som innefattar någon typ av boll innebär alltid en utmaning, det är båda överens om. För att fixa Tjejvasan blev det mycket slit i spåret på Lugnet i Falun och utöver det tog de hjälp av proffs för att få till det tekniska. Sanna minns när hon fick se sig själv åka skidor på film innan de tränat med en skidcoach.
– Jag höll på att skratta ihjäl mig. Jag lyfte varken skidorna eller fötterna, jag åkte som ett barn och hasade mig fram. Självbilden var ju en helt annan.
Systrarna Kallurs nästa tips – ta hjälp
Att som nybörjare ta hjälp med tekniken för att åkningen ska bli lättare och roligare är ett tips de båda skriver under på.
Tillsammans med skidproffs fick de också lära sig hur man saktar in i backar och byter spår. Backar och spårbyten är något man möter ett par gånger under Tjejvasan, när banan är fylld av tjejer som vill framåt.
– Uppför är det många som är starka, men att åka nedför är det många som har problem med. Där var det ibland massramlingar så man fick nästan svänga ut i skogen, berättar Jenny.
Båda summerar premiären i Tjejvasan som en fantastisk upplevelse, med lätta spår, gemenskap och mycket pepp längs spåret från både folk publik och åkare. Särskilt minns de en kvinna som dagen till ära sminkat sig med glitter och som lyste av glädje.
– Hon ropade och tjoade vid varje kilometerskylt som räknar ner till mål. Det var så härligt att åka nära henne, vi blev flera stycken som gjorde det. Så till slut åkte vi där ett helt gäng och typ ”Yes, det är bara 25 km kvar”, berättar Jenny och ler åt minnet.
– Så vill jag också bli när jag blir gammal, avslutar Sanna.
