Dennis Lindahl är pingisprofilen från Skåne som bland annat har ett guld som tränare från Paralympiska spelen i bagaget. Nu är han ordförande för Svenska Bordtennisförbundet och sedan ett par år tillbaka Morabo. Men hur blev det så? ”Nu när vi sitter med facit är frågan egentligen varför vi inte gjorde det här tidigare”, säger Dennis.
Dennis Lindahl växte upp i Vinslöv i Skåne, en liten ort mellan Hässleholm och Kristianstad. I tjugoårsåldern gjorde han lumpen i Stockholm och blev sedan kvar där i nästan 20 år. Han utbildade sig till dataelektronikingenjör, men under IT-bubblan var det svårt att få jobb.
– Jag gjorde lite allt möjligt, jobbade med golfevents och drev en Intersportbutik bland annat. Men 2006 lyckades jag få mitt första IT-jobb och sedan blev jag kvar i den branschen. Idag är jag IT-chef på Lyko, berättar han.
”Pingisfamiljen” är en stor del av livet
Samtidigt har pingisen spelat en mycket stor roll i Dennis liv. Han har själv spelat i över 30 år och fick 2001 frågan om han ville vara med och sparra mot paralandslaget. Något som ledde fram till att han blev tränare för ett antal spelare, däribland Anna-Carin Ahlquist som tog guld i Paralympiska spelen i London 2012. Efter det blev Dennis ordförande för parabordtennnisen, ett steg som till slut ledde fram till hans nuvarande position som ordförande för Svenska Bordtennisförbundet.
Men det var genom IT-jobbet på Vansbroföretaget Lyko som en tråd knöts till Dalarna för Dennis och familjen 2018. Då bodde de i Bålsta och Dennis arbetade på skönhetsjättens kontor i Stockholm. När familjen utökades var planen att lämna Stockholm för Uppsala, där hans fru jobbade. Men så hände något.
– Under ett samtal med vår vd Rickard Lyko sa han ”varför flyttar du inte till Dalarna”? Ett frö såddes och vi funderade i nästan ett års tid, skulle vi verkligen lämna Stockholm? Under min frus föräldraledighet nämnde hon det för sin chef som sa ”vi har kontor i Mora, du kan jobba där” och polletten trillade ner, säger Dennis med ett skratt.
Grannarna öppnade sin famn
När den pusselbiten föll på plats tog det inte lång tid för familjen att bestämma sig och sedan november 2019 är de Morabor.
– Det tog en månad, sen hade vi köpt hus i Mora och vi ångrar oss inte idag. Vi har sådan frihet här. Min fru har fem minuter till jobbet och jag har 45 minuter till mitt jobb i Vansbro. Vi kan planera vårt liv på ett helt annat sätt än tidigare, berättar Dennis.
Hans fru är från Gävle och familjen har ett lantställe mellan Enviken och Alfta. Flytten från Stockholm innebar att de kom närmare allt det, men också att de lämnade sina etablerade sociala nätverk.
– Vi kände ingen i Mora, så det sociala var väl vår största utmaning. Men alla grannar har verkligen öppnat sin famn för oss, vi har på kort tid fått vänner och grannar som vi umgås flitigt med. Det är en gigantisk skillnad mot Stockholm. Våra barn fick nya kompisar på förskolan direkt och vi har många barnfamiljer runt oss.
”Har du en dröm, vänta inte för länge”
Hur går det då att kombinera pingislivet och jobbet som IT-chef med livet på den nya orten? Har det inte funnits några svårigheter med att lämna storstaden för ett lantligare liv? Enligt Dennis är det snarare tvärtom:
– Med dagens teknik är det inga problem att sitta på distans, jag är i Stockholm ibland och det funkar toppen med min arbetsgivare. Vi har sagt det flera gånger – nu när vi sitter här med facit i hand, varför gjorde vi inte det här tidigare? Med alla vänner vi fått, grannsämjan, naturen och friheten, ungarna kan köra fyrhjuling på tomten. Det är något vi skulle ha gjort för längesedan. Så har ni en dröm, vänta inte för länge. Bara gör det. Det går att ångra sig om det inte skulle funka.
Dennis dalasommar
– På sommaren är vi ofta på vårt lantställe, men vi har båt så vi är också ute mycket med den och åker till Sandholmen i Mora och badar. Vi åker bara runt och har det mysigt, besöker olika fik och nya platser och försöker upptäcka Dalarna och Mora med omnejd. För det finns så mycket att upptäcka.
