Linnéa Björn kommer från Hedemora, är artist och låtskrivare under artistnamnet Bjoern. Tidigare var det världseliten i längdskidor som var målet. Nu satsar hon istället stenhårt på musiken, där hon släppt prestationen och siktar på att istället göra sin egen grej. Här berättar hon mer om sin musik, om kraften i dalaskogarna och hur hennes inre tävlingsmänniska mår idag.
Din musik har beskrivits som episk indiepop med inslag av pop, rock, punkrock, elgitarrer, syntar och folkliga melodier. Vad vill du att människor som lyssnar ska känna?
– Pop idag är ganska minimalistisk, men jag försöker maxa mer och även blanda in det rockiga. Om jag tänker på det jag skriver nu, vill jag att de snälla melodierna ska möta något hårdare. Jag vill att man ska känna mycket, få reflektera och gå in i låten så att den blir det man behöver den till. Jag försöker skapa så mycket känsla jag bara kan. Texterna är viktiga utlopp för mig som låtskrivare, men de ska också kunna tilltala varje lyssnare. Jag vill att min musik ska vara en fristad där man kan känna saker. För mig är musiken platsen där man förstår vad man känner, där jag tvingar ut mina känslor och förstår. Musik kan vara en katalysator för något man burit på länge, om det så är gråt eller skratt. På så sätt är musiken ett sätt att hålla mina känslor och tankar på plats. Skrivandet är som daglig terapi, ett utlopp där jag förstår mig själv. Det är massa känslor i kroppen som sen blir till ord, vilket är häftigt. Saker jag inte ens är medveten om att jag känner kommer ut.
Du har din familj i Hedemora, släkt i Falun och Älvdalen, plus att du har gått skidgymnasiet i Mora. Även om du nu bor i Stockholm, är du djupt rotad i Dalarna?
– Ja, jag hittar alltid hem i skogen. Här hämtar jag mycket inspiration och energi, utomhus när det är tyst och livet som stannar upp. Vissa perioder i livet är intensiva med mycket som händer, men det är när jag stannar upp som musiken kommer. Dalaskogarna har nog fått höra mycket. Och om jag tänker alla melodier jag får till mig, är det ofta från kulturen jag vuxit upp med. Som fiolerna på midsommar och mormor som spelade dragspel. Folkkulturen i Dalarna sitter fast i mig. Dalarna är musik för mig.
Tidigare satsade du stenhårt på att nå världseliten i längdskidåkning, men en ätstörning och prestationskrav kom emellan, något du också pratat om och varit öppen med. Hur ser du på att nu satsa på musiken istället?
– Efter sjukdomen kände jag att jag ville hitta tillbaka till någon slags glädje och det jag tyckte var kul, strunta i all prestation som var kopplad till skidåkningen. Det bara gick upp för mig en dag när jag satt och spelade gitarr, nu ska jag satsa på det här. Jag har skrivit musik, sjungit och spelat hela livet, men eftersom jag skulle bli bäst på skidor var det andra bara något jag gjorde på fritiden. Så jag sökte till en musikutbildning, kom in och bestämde mig för att satsa. Nu känns det självklart. Jag har ingen plan B. Jag har levt ett helt liv av att inte våga, av att alltid prestera, tävla och bli bäst. Musik går inte att tävla i på samma sätt och även om det är en tävlingsinriktad bransch känner jag inte att jag måste vara bättre än någon annan. Jag ska bara göra min grej bäst, vilket är tillräckligt för mig.
Det här är Linnéa Björn
Ålder: 26 år
Bor: Stockholm, kommer från Hedemora.
Gör: Artist, låtskrivare.
Aktuell: Skriver och släpper musik under artistnamnet Bjoern. Ger snart ut en första EP.
Instagram: @bjoernlinnea
Linnéas tre dalafavoriter:
Längdskidor i Vasaloppsspåret
"Etthundra procent ett måste! Jag åker inte lika mycket skidor nu som tidigare. Numera är jag en solskensåkare och ger mig bara ut när det är perfekt temperatur, perfekta förhållanden och solen lyser."
Häng i valfri dalaskog
"På vintern tycker jag om att mest bara gå omkring i snön i skogen, grilla korv och bara har det mysigt."
Vinterkonserter
"Det finns så många fina konserter på vintern! Nu när det är som det är får vi förstås se om de blir av, men annars ska man verkligen gå på en vinter- eller luciakonsert i någon av Dalarnas kyrkor."
