Vandra i Vansbro

Har du vandrat på stigar och följt orange markering eller sett en stjärna på ett träd i ett naturreservat, så är det troligtvis en naturbevakare som målat dit den. Per Ax tillhör en liten skara naturbevakare i Sverige. Per känner skogen och med kunskap följer vördnad. Han vaknar, tar på sig de grova skorna och fodrade kläder, hoppar in i bilen och kör flera mil ut i skogen på slingriga grusvägar. Där, i orörd natur, startar arbetsdagen för Per Ax, naturbevakare på Miljökontoret i Mora och Orsa.  - Det bästa med hösten är att få studera årstidsväxlingen i naturen, de starka färgerna på myrarna och att det är fritt från mygg och knott.  Per tar hand om ett 40-tal naturreservat. Återkommande sysslor är att underhålla leder, märka upp stigar, slå ängar (så kallad slåtter) och till exempel att bevaka naturvårdsbränning, i syfte att gynna den biologiska mångfalden. Bland vilda djur En av Pers favoritplatser är Stopåns naturreservat, drygt fyra mil norr om Orsa. Grusvägen fram till reservatet är bred och vittnar om att skogen avverkas i området. I naturreservatet är det dock inte tillåtet att bruka skogen, så har inte gjorts på hundra år. Naturen har därför en helt annan karaktär än i övriga Siljansbygden.   - Ska du få vildmarkskänslan är det hit du ska åka! Det skiljer fyra grader i temperatur jämfört med centrala Orsa på grund av höjdskillnaden och djurarterna som lever här, exempelvis ripa, tjäder, kungsörn, lavskrika och tretåig hackspett, återfinns vanligtvis längre norrut i Sverige, berättar Per.  Per arbetar under perioder själv på reservaten. Men ensam är han aldrig, det finns gott om djur i naturen. - Flera gånger har jag sett björn och en gång kom jag riktigt nära. Jag skulle markera gränsen för ett naturreservat och gick med kompassen i handen. Kom över ett krön, lyfte blicken från kompassen och där stod björnen. Jag började prata högt. Då drog björnen. Jag fick hög puls men jag var aldrig rädd, konstaterar Per som också påpekar att antalet björnar har minskat i skogarna under de senaste tre åren. Stora områden av orörd natur Stopåns naturreservat ingår i ett stort sammanhängande kluster av naturreservat. De angränsande reservaten är Anjosvarden, Våmhuskölen och Norra Mora Vildmark. Dessa naturreservat utgör sammantaget ett vidsträckt och väglöst område med stora möjligheter till rika naturupplevelser. - Den äventyrslystne kan fortsätta följa ån norrut även om stigen tar slut. Du kan räkna med nästan 1,5 mils vandring genom myrmark innan du når en väg. Passerar du vägen har du ytterligare lika lång sträcka med orörd natur att vandra i, berättar Per med något äventyrligt i blicken. Det som förhöjer intrycket av vild natur i Stopåns naturreservat är de två vattenfallen som nås efter 800 m respektive efter 1 km vandring. Stigen slingrar sig längs med den brusande ån, genom en kanjon med gammal och ståtlig granskog. - Det är faktiskt gran, trots att det vid första anblick kan förväxlas med tall. Granarna är upp till 400 år gamla och har rejält tjocka stammar, berättar Per och visar ett träd där den tretåiga hackspetten har ätit på stammen. Per bär på dröm -  att naturreservatet Koppången ska bli nationalpark, det vill säga få en mer kraftfull skyddsform, och locka till sig besökare från hela världen. - Visst att det blir mer liv och rörelse i naturen men det kan det vara värt. Det handlar om vår överlevnad här i bygden. Om människor får upp ögonen för naturen så kanske de blir mer rädda om den. Tips från Per när du besöker Stopåns naturreservat:  - Ta god tid på dig, gör det till en dagsutflykt och fika vid något av fallen. - Ta på dig täta skor, området består av myrmark och du blir lätt blöt. - Ta på dig varma kläder. Det råder ett kallare klimat här än i övriga Siljansbygden. - Ha alltid en kompass i fickan – det är aldrig fel på kompassens riktning. - GPS och mobil fungerar inte i området. - Hämta karta över området på Tourist Center. - Memorera landskapet. Hur ser det ut där du går? En sten, en höjd eller ett speciellt träd som du passerar. - Myrorna bygger stacken med sluttning mot söder, bra tips om du vill navigera dig i skogen utan varken kompass eller GPS. - Titta upp bland de stora granarna och studera fåglarna. Möjligheten finns att du ser Kungsörn. - Se skylt till vänster innan du når parkeringen, stigen leder till en slogbod där du kan äta matsäck, tillaga mat eller övernatta. Ved ska finnas vid slogboden. Namn: Per Ax Ålder: 34 år Intressen: Friluftsliv, långfärdsskridskor, turskidåkning, folkdans och folkmusik Sysselsättning: Naturbevakare på Miljökontoret Mora och Orsa  Inom reservatet är det inte tillåtet att...  - skada växande eller döda – stående eller omkullfallna – träd, stubbar och buskar.  - framföra motordrivet fordon i terrängen, vilket gäller både barmark och snötäckt mark.  - elda annat än på av länsstyrelsen iordningställda platser.  Utan Länsstyrelsens tillstånd är det heller inte tillåtet att: - gräva upp växter, plocka mossor, lavar och vedlevande svampar eller samla in djur (t.ex. insekter).  Tips på en kortare vandring i Orsa  Enåns dalgång - Kommunalt naturvårdsområde samt blivande naturreservat. Starta vid Orsa hembygdsgård vid Orsas södra infart. Följ den 2 km långa ravinen med lämningar efter de skvaltkvarnar som en gång var i bruk längs sträckan. Leden kommer fram vid Slättbergsbadet. Unik flora med flera rara växter. Stigen slingrar sig på båda sidorna om ån, genom gammal granskog, via gamla ängar och lövskog. Stigen går bitvis i branta sluttningar och i lite ojämn terräng. Längs stigen finns spänger, räcken, en rastplats med bord samt en slogbod. Längd: 3,5 kmTidsåtgång: 2 timmarSvårighetsgrad: MedelLedmarkeringsfärg: OrangeLedfakta: Spännande vandringsled längs Enåns dalgång. Naturen har återtagit det som tidigare brukats hårt av människan och här finns nu fina naturupplevelser.

Långt, kort eller mittemellan? Hur lång vandringssträcka känner du för att uppleva idag? I Dalarna finns vandringsleder för alla smaker och behov. Dalarnas skiftade landskap, från kalfjäll med dramatiska vattenfall till djungelliknande raviner i söder, bjuder på natur som du upplever allra bäst längs vandringsleden. Oavsett om du tar dig fram till fots, i rullstol, med rullator eller med barnvagn, finns möjligheter att komma naturen riktigt nära. Här tipsar vi om några vandringssträckor i Dalarna som är extra lätta att ta sig fram på. Vandringsleder i Fulufjällets nationalpark Den vackra skogen i Njupåns dalgång är både mystisk och magisk. Vattenfallet Njupeskär skapar dimmiga slöjor av droppar som reflekteras i solen och lavens färger om hösten växlar mellan orange, terrakotta och lejongult. Lavskrikeleden är en tillgänglig vandringsled som bjuder på 2 kilometer av norra Dalarnas vackra natur. Den startar och slutar vid Naturum i nationalparken och består av både packat grus och träspänger, så att både rullstolar och barnvagnar kan ta sig fram. Längs leden kan du verkligen ta in Fulufjällets skönhet – som att se den färggranna laven och lyssna till flyttfåglarnas orkester. Delar av vandringsleden Njupeskärsslingan är tillgänglighetsanpassad. Leden är grusad och upprustad med spänger för att göra det lättare att ta sig fram, dock är det en del trappsteg så den är inte helt anpassad för rullstol eller barnvagn. Besökare får en fin vy över det dramatiska vattenfallet från Njupeskärsslingan. Nipfjället i Idre Ett av Dalarnas mest välkomnande fjäll är Nipfjället. De många vägarna, stigarna och de välplacerade parkeringsplatserna som utgångspunkter gör naturreservatet Städjan-Nipfjället till ett välbesökt naturområde. Från sommarparkeringen kan du göra en dagstur till toppen av Städjan eller ta den kortare turen till Lillnipen som är 1,5 kilometer. Säterdalen i Säter I södra Dalarna ligger staden Säter, med den djungelliknande dalen strax intill. Säterdalen är en halvmil lång ravin där ormbuskarna växer högt och vilt och ån slingrar sig in i grönskan. Att ta sig fram längs vandringsleden här är som att uppleva tropisk natur! De flesta vandringslederna går längs Ljusterån och leden mellan Norddalskvarn och Almbacken är tillgänglighetsanpassad. Här finns även en grillstuga för den som är sugen på en varm matbit efter turen. Zooma i Avesta Att vandra kan vara så mycket mer än bara ta sig fram till fots! I Fallängetorp utanför Avesta finns de eldrivna terrängfordonen Zoom Uphill som ”zoomar” dig ljudlöst fram i naturen. Det är en annorlunda utomhusupplevelse för alla och ger särskilt möjligheter för personer med nedsatt rörelseförmåga att uppleva omgivningarna – i precis den takt man själv önskar. Frostbrunnsdalen i Borlänge Naturreservatet Frostbrunnsdalen i Borlänge är ytterligare ett exempel på naturens häftiga ravinbildning. Här kan man höra både näktergalens och törnfågelns kvitter och även dricka vattnet direkt ur källan. Det är isande kallt och kristallklart rent! Vandringslederna är anpassade för barnvagnar och parkeringen ligger nära dalen. Läs mer: Vandring i Dalarna

På höga höjder, två mil utanför Leksand, ligger Skinnaråsens fäbodar. Från toppen av Skinnaråsberget väntar milsvida utsikter efter vandringen genom såväl fäbodmiljöer som gammelskog. Följ med fotografen Anna Holm och hennes vandringssällskap på vandringen som var sådär höstligt perfekt. Jag gick upp i gryningen och gläntade på ytterdörren. Solen började sakta gå upp mellan tallarna bortom åkern. Det skulle bli en perfekt dag för att ge sig ut i naturen. Ni vet en sådan där krispig dag, när man bara får gå ut och andas och ta in naturen. Frisk luft och goda vänner är det perfekta sällskapet. Med termos och kamera i ryggsäcken for jag mot Leksand för att plocka upp mitt sällskap. Kicki och Ulrika hade med sig en karta över Kägelbergets naturreservat och vi styrde mot Skinnaråsens fäbodar där vår led har sin början. Solen värmde våra ryggar när vi tog våra första steg på den 4 km långa rundan. Vägen smalnade snabbt av till en snårig skogsstig kantad av gran, tall och ormbunkar. Marken var våt och vi var glada över att vi hade rejäla kängor på fötterna. Leden var tydligt markerad och lätt att följa men många spångar hade sett sina bästa dagar. Efter lite mer än halva sträckan började stigningen mot Skinnaråsens topp. På vägen upp till toppen av en av Leksands högsta berg åkte både vindjacka och underställ av. En svettig stigning som var väl värt mödan för den vy som utsiktstornet på toppen skulle bjuda på. Toppen ligger på 496 meter över havet och vi fick njuta av 360° utsikt på en dag med en klarblå himmel och inte ett moln så långt ögat kunde nå. Bland skog och blånande berg skymtade vi Leksands centrum. Det var svårt att slita sig, men termosen sinade och det var dags att vända hemåt. På vägen ner blev det flera stopp för att smaka av skogens blåbärs- och lingonbuffé och vips var vi tillbaka där vi började. Det är en bit med bil att ta sig ut till Skinnaråsen, men utsikten och skogens lugn är värt besväret. Så fyll en bil med vänner och matsäck och bege er ut på tur i Leksands största naturreservat. Vill ni förlänga er utflykt kan ni fortsätta till Ljusbodarnas fäbod och känner ni er äventyrliga kan ni övernatta i mysig fäbodmiljö i en klassisk tarrsäng i Ljusbodarnas turiststuga. Läs mer: Skinnaråsen och Kägelbergets vandringsled

En extra äventyrlig helg i Dalarnas fjällvärld. När Leonard Lissdaniels bjuder in till Sälenfjällen Adventure Weekend finns alla möjligheter för den som är nyfiken på att testa friluftsliv på sina egna villkor. Vandring och paddling står på schemat under helgen där upplevelsen och inte prestationen som står i fokus. Under fyra dagar kommer det vara extra äventyrlig stämning i Sälen och Sälenfjällen. Då anordnas Sälenfjällen Adventure Weekend. Den består av tre delar: en outdoormässa, en två dagar lång vandring och en tre dagar lång, lite tuffare tur med både vandring och kanot.   – Syftet med helgen och de olika uppläggen är att få ut folk på fjället. Vi har en fantastisk fjällmiljö i Sälen och den vill vi visa upp, berättar Leonard Lissdaniels, som driver Leonarden i Sälen och står bakom helgens evenemang. Vandringen går under namnet Sälenfjällen Hike. Då förflyttar man sig 15–20 km per dag och övernattar i ett gemensamt basläger. – Det är en perfekt vandring för den som vill testa hur det är att vistas i fjällen med övernattning, men ändå ha lite service runt omkring dig. Man får lagad mat på kvällen och det finns möjlighet att gå in vid baslägret om vädret skulle vara dåligt. Samtidigt gör sträckorna att det ändå är en utmaning. Men vill man ha sin packning transporterad till baslägret så löser vi det och det är också möjligt att anpassa vandringssträckan. Målet är inte att det ska vara för tufft utan att man ska få uppleva fjällvandring. För att skapa en härlig gruppkänsla berättar Leonard att de medvetet har ett begränsat antal deltagare. – Alla som har varit med tidigare år pratar om den sociala biten och att man efter ett par dagar blir som en familj. Vi har också lagt in lite utbildningsmoment under vandringen, där tanken är att man samtidigt som man upplever fjällen också öka sina outdoorkunskaper. Kombinationen av upplevelse, fjällmiljö och härlig stämning lockar en varierad uppsättning friluftssugna till Sälen. – Vi har haft både rena nybörjare och mer erfarna fjällrävar, liksom familjer, kompisgäng och företag. Alla går i sin egen takt och eventen passar de flesta. Åldersspannet har varit mellan 10 och 70 år. Vi vandrar i varierad terräng, över kalfjäll, i gammal granskog, genom raviner och bredvid fjällsjöar. På kvällarna byter vi erfarenheter med varandra framför lägerelden. Leonard konstaterar att man inte behöver vara någon toppatlet för att vara med under Sälenfjällen Hike, även om det förstås inte är någon nackdel att ha lite flås. Via Leonarden är det också möjligt att hyra utrustning om det är något man saknar. – Sälenfjällen är ju faktiskt Sveriges närmsta fjäll vilket gör att många inte behöver åka så långt för att ta sig till oss. Väl på plats tar inte lång tid förrän man befinner sig mitt på fjället och känslan är total vildmark – det är unikt. Sälenfjällen Adventure Weekend 2019 anordnas 4–7 september. Outdormässan anordnas 4–5 september, Sälenfjällen Hike 6–7 september samt Sälenfjällen Hike & Kanot 5–7 september. Läs mer: Sälenfjällen Adventure Weekend eller på evenemangets sida på Facebook.

Följ vackra vandringsleder genom Dalarnas böljande landskap. Förbi fäbodar, röda gårdar och gruvor. Ge dig ut på pilgrimsvandring i söder eller ta dig snabbt ut i den lättillgängliga fjällvärlden i norr. Dalarna erbjuder många mil av leder som väntar på att bli utforskade. Upptäck vandringen i Dalarna. I stort sett vart du än kommer i Dalarna, så har du nära till naturen och till vandringsbara leder. Och överallt berättas landskapets historia. Som den om Gustav Vasas framfart, om gruvnäringen och om samernas liv.  I gränslandet mellan Sverige och Norge, i den nordligaste delen av Dalarna, breder Grövelsjöfjällen ut sig. Genom landskapet löper Södra Kungsleden, som söderut ansluter till den klassiska Vasaloppsleden, mellan Sälen och Mora. Leden startar vid Högfjällshotellet i Sälen och inleds med en asfaltbelagd sträcka, på 2,5 km, som är anpassad för rörelsehindrade. Om du väljer att fortsätta, för leden dig över Fulufjället och förbi Njupeskärs vattenfall, Drevfjällen och slutligen till Långfjället. En sträcka på cirka 15 mil.  Ett välbesökt och lättillgängligt fjäll i närheten av Idre är Nipfjället med bergstoppen Städjan som klassiskt blickfång. Parkeringen uppe på fjällheden söder om Nipfjället är en bra utgångspunkt. Härifrån kan du göra en dagstur till Städjans topp, eller bara ta en kort promenad upp till Lillnipen.  Runt sjöarna Siljan och Orsasjön med omnejd sträcker sig Siljansleden som huvudsakligen följer gamla fäbodstigar genom ett storkuperat och mäktigt landskap, som skapats av ett meteoritnedslag för 377 miljoner år sedan. Den 31 mil långa leden går att dela upp i lagom långa sträckor, beroende på ork och tid samt på vilka sevärdheter som lockar mest. Strax intill Säters samhälle sträcker sig Säterdalen, ett halvmilslångt ravinsystem med slingrande vandringsled. Meterhöga ormbunkar, täta lövbuskage och prunkande örter ger tillsammans med det rika fågellivet ett närmast tropiskt intryck. Med utgångspunkt från Folkparken kan kortare turer göras. I Gagnef finns hela 48 mil vandringsled att utforska som i huvudsak går längs gamla fäbodstigar. I trakterna kring Hedemora och Smedjebacken finns möjligheten att få naturupplevelser i historisk Bergsmansbygd. Området är rikt på gruvor och hyttplatser från 1200­talet och vandringen går genom byar med intakta bergsmansgårdar och lämningar efter skogstorp i mer ensliga trakter.  Från Hedemora utgår också den drygt 12 mil långa Pilgrimsleden som passerar kommunens sju kyrkor och klosterruin. Varje etapp är ca 15–20 km lång och vid flera av stoppen finns boende och matställe under sommaren.  Så mycket att utforska, så mycket vackert att se. Börja planera för din vandringsresa i Dalarna nu.

Vackert och väglöst - naturreservatet Gyllbergen mellan Borlänge och Ludvika bjuder på sommarens finaste familjeäventyr. Här finns orörda skogar, stora klippblock och trolsk natur som passar för både små och stora barn att upptäcka. Gyllbergen är södra Dalarnas största väglösa vildmarksområde, vilket gör att endast skogens sus bryter genom den sköna tystnaden. Bruset från bilar är långt borta och det elektriska ljuset från staden ersätts av naturens egna ljus. Tack vare att Gyllbergens högsta punkt är nästan 500 meter över havet, liknar landskapet en riktig fjällidyll. Det är enkelt att ta sig till Gyllbergen med bil och parkeringar finns vid Gyllfäbodarna, Spånsfäbodarna, Prästbodarna och Långmyran. Vid de tre förstnämnda finns även vindskydd med eldplatser, perfekt ifall man behöver fylla på med energi innan vandringen. En populär dagstur för barn är den fem kilometer långa vandringen från Gyllfäbodarna till Fjortasjön. Det är lätt terräng där leden passerar de mytomspunna platserna Saras sjö och Jättebordet. Sjön sägs ha uppkallats efter Sara, en vallkulla som slutade sina dagar i den vackra tjärnen. Hon väntade barn men var ogift, något som inte var acceptabelt förr i tiden, och ”gick i sjön” som det gamla uttrycket heter. Jättebordet är en stor sten som ser ut att ligga utslängd mitt på myren. Det sägs att Gyllbergets jättar förr i tiden använde stenen som sitt middagsbord – och med lite fantasi kan man tänka sig att dagens jättar också gör det också. På vägen tillbaka till Gyllfäbodarna passerar leden Dragsjön där det finns raststugor, eldstäder och en kolarkoja för övernattning. Strax väster om sjön ligger Dragbergsgatan som är en av Gyllbergens största sevärdheter. Det är en förkastning som är cirka 400 meter lång, 10 meter bred och har en 10 meters djup klyfta i berget. Här närmar sig den trolska skogen på riktigt. Bland urskogslika furor, gamla granar och porlande, underjordiskt vatten vandrar man i trollens rike. Det finns flera vandringsleder i området med allt från lätta på bara några kilometer till medelsvåra turer på lite över milen. En längre vandringsled är Vildmarksleden som med sina 35 kilometer löper längs fäbodar, myrar, gammelskog och annat av naturens sevärdheter. Långväga besökare som åker till Gyllbergen hittar ett mysigt boende på Rämsbyns fritidsby. Här finns möjlighet att hyra egen lägenhet, med balkong, grill, privat strand, wifi och andra moderna bekvämligheter. Boendet ligger i en mil söder om Idkerberget, som i sin tur finns några kilometer från Gyllbergen. Andra alternativ är att hyra egen stuga med sjön intill och skogen runt knuten för att njuta av naturen på bästa sätt. Förutom vandring i Gyllbergen finns många andra roliga aktiviteter för hela familjen. Strax bortanför Gyllbergen finns det lilla familjeägda mejeriet Murboannas ost. Den gamla släktgården har väckts till liv igen och här produceras delikatessostar från gårdens egna kor. Ostarna, med fyndiga namn som Gertruds mjuka och Hinsbos lycka, kan köpas på plats men också avnjutas i det lilla caféet. En annan rolig aktivitet i närheten är att rida hos Sör Sellnäs islandshästar, som ligger bara 30 minuters bilresa från Gyllbergen. För badsugna finns äventyrsbadet Aqua Nova i Borlänge med svindlande vattenruschkanor, vågmaskiner och tropiska bubbelpooler. 2047 Science Center, också den i Borlänge, är ett annat bra tips för barn (och vuxna) som gillar att experimentera och lära sig mer om bland annat rymden. En förmiddag i Gyllbergen är en naturupplevelse med känslan att vara mil och åter mil ifrån städer och folkliv – men eftermiddagens aktiviteter ligger förvånansvärt nära och gör familjesemestern till upplevelserika dagar! Läs mer: Gyllbergen Naturreservat

Att springa trail i Dalarna, speciellt i skogarna kring Älvdalen, är Petra och Marcus Ekenstiernas bästa medicin mot det mesta i livet. För naturen har inga fasta öppettider. Där finns utrymme för både egna tankar och samvaro. Nu ska de göra Älvdalen till navet för Sveriges största löparsällskap och ett centrum för äventyrslopp. Petra och Marcus Ekenstierna började bli rastlösa. Stadslivet i Skåne var enformigt och efter en tuff period, när Petra drabbats av och behandlats för livmoderhalscancer, gick tillvaron på sparlåga. – Jag var i dåligt skick fysiskt, men sjukdomen tog psykiskt på oss båda två. Efter ett rehabiliteringsläger om drömmar och mål i livet kom jag fram till att jag ville orka mer och bli mer aktiv. Där började jag löpträna. Marcus såg hur det fick mig att må bättre och började också komma igång, berättar Petra. De började röra på sig tillsammans. – Det stärkte oss både fysiskt och psykiskt. Vi fick något annat att prata om än den grå vardagen, såg en mening med saker och ting. Vi började springa, träna för det loppet och den träningen. Det blev ett helt annat lyckomoment.   Snart gick de med i en löpgrupp, upptäckte gemenskapen och den känslan av att ha en extra familj. De ville sprida det vidare – skapa sin egen löparfamilj. I samma veva kom samtalet från Älvdalen: Petra hade kommit in på en ettårig utbildning som Fjäll- och äventyrsledare. Från en dag till en annan sa de upp sig från sina jobb, hyrde ut huset och flyttade norrut. Marcus fick också en plats på utbildningen och plötsligt hade de bytt kontorsjobb i Skåne mot äventyr i Älvdalens vildmark. De har inte ångrat sig. – Det här är paradiset, här finns allt utanför dörren och vi bestämde oss snabbt för att inte flytta tillbaka. Här är vi ute varje dag, vi kan vara ute varje dag. Det gick inte på samma sätt tidigare, säger Petra. Under tiden de pluggade kom de igång med löpargruppen Sweden Runners. – När vi flyttade upp har den här lilla löpgruppens tanke växt och blivit betydligt mycket större. Våra mål är mycket större nu, vi ska bli Sveriges största löparsällskap och få hela svenska folket att röra på sig. Vi vet hur mycket löpning hjälper och vill att fler ska inse det. Älvdalen är navet för deras löpning, även om de har totalt nio löpargrupper runt om i landet. Det är också i Älvdalen de genomför sitt populära äventyrslopp Älvdalen Backyard Ultra och ultraloppet UKA PAIN. De arrangerar löparläger och löparresor, ofta i fjällen i Dalarna. Kärnan i allt är kärleken till löpningen. – Det finns en enkelhet i löpningen. Du kan göra precis när det passar, starta när du vill starta. Löpningen har inga öppettider. Det är den stora charmen. Har man en jobbig dag och vill rensa huvudet, går man ut och springer och har ett möte med sig själv för att sortera tankarna. Du kan göra ett hårt pass om du vill ha pulsen eller välja ett lugnare. Ett långt eller ett kort. Det finns hur mycket som helst i löpningen. Även om det finns en charm i att springa på egen hand är det ändå gemenskapen och att springa tillsammans som hjälpt Petra och Marcus allra mest. – Vi sprang och springer flera timmar tillsammans. Ingen annan stör oss. Det han säger lyssnar jag på. Ingen håller på med tvättmaskin eller städar. Man bara är där bredvid och lyssnar, säger Petra. Äventyrslopp i Älvdalen Älvdalen Backyard Ultra, 15 juni Sportkullan Adventure Race, 13 juli Sportcenterloppet (MTB), 27 juli UKA PAIN Ultra, 28 september UKA PAIN MTB, 5 oktober

Malingsbo-Kloten är ett av Sveriges största naturreservat, där chanserna är stora att uppleva de skandinaviska vilda djuren på riktigt. Vandraren Sanna Rosell berättar om sin första nära-älg-upplevelse och skildrar ett dygns vandring i de djupa skogarna i södra Dalarna. Följ med henne ut på vandringstur. Det prasslar i buskarna och knakar om grenarna. Plötsligt står den där, som en ståtlig skogsstaty, och våra blickar möts tvärs över stigen. Stora, bruna ögon klipper med de långa ögonfransarna och iakttar mig blickstilla. Skogens konung, eller kanske drottning, har överraskat mig och mitt vandringssällskap på vår tur genom Malingsbo-Kloten. Ett prassel senare är älgen några stora skutt bort och lämnar mig med min första nära-älg-upplevelse. Jag svär lite över att jag inte var snabb nog med mobilkameran och grämer mig över att ha gått miste om en sådan toppbild till Instagram. Sveriges sydligaste vildmarksområde är vackert och vargrikt Malingsbo-Kloten ligger i södra Dalarna och området sträcker sig även in i grannlänen. Det är ett av Sveriges älgrikaste områden, men det finns också många vargar och bävrar samt en del björn, lo och rådjur här. De vidsträckta skogarna flätar samman södra Dalarna med norra Västmanland och kallas Sveriges sydligaste vildmark. För nog är Malingsbo-Kloten vilt – och vidunderligt vackert. Vi vandrar den klassiska Malingsbo-Klotenrundan mot Abbortjärnen, med en avstickare till utsiktstornet i Gräsberg. Det är en stekande het sommardag, men skogen ger oss välbehövlig skugga. Tiden då granarna är som gladast Grantopparnas taggiga siluett möter oss långt innan vi kommer in i själva skogen, som en skyddande mur mot omvärlden. Det sägs att granen är skogens sorgsnaste träd, en riktig dysterkvist. Kanske är det de mörka barren eller de tunga, slokande grenarna? Dock finns det en tid när till och med granarna lever upp – och den tiden är nu. I skiftet mellan juni och juli, när natten knappt gör skäl för sitt namn och hundkäxen skummar. Då smyckas granarnas fingertoppar med ljusgröna skott som är mjuka som videkissar. Granarna speglar sig i sjöns stilla vatten och på en udde badar ett litet vindskydd i kvällssolens strålar. Vi har hittat det perfekta sovstället för natten och rullar trötta och nöjda ut våra sovsäckar på träbritsen. Solnedgången målar hela udden i lejongult och terrakottarött, men när natten väl kommer är det bara glöden i vår falnande eld som lyser som eldflugor. Dagen därpå väcker fåglarna oss med sin kvittrande orkester. Förutom det är skogen så tyst att det nästan väser i öronen. Mina stadsöron har ännu inte vant med den stilla, sköna ljudlösheten som kommande vandringsveckor ska bjuda på. Tystnaden bryts dock av ett plums i vattnet när jag vinglar fram på stenarna på sjöbottnen. Vattnet i tjärnen är friskt och sätter tonen och temperaturen för dagens vandring. Orörd natur trots fyrahundra år med människan Vi lämnar vår sovplats precis som vi fann den – bara fotspåren i mossan skvallrar om att någon sovit med trädtopparna som tak här i natt. Trots att Malingsbo-Kloten har präglats av flera sekler av skogs-, järn- och bergsbruk, syns knappt några spår. Skogen har återtagit det som människan under fyrahundra år brukade och formade. Under dagen går vi längs skogsstigar och grusvägar och passerar ett oräkneligt antal tjärnar. Det är inte så konstigt att fiske lockar många att besöka Malingsbo-Kloten. Naturen skiftar mellan trolsk barrskog och öppna ängar och ger skön variation för ögat att vila blicken på. Jag lyssnar efter prassel i buskarna och hoppas få se den majestätiska älgen igen. Nu har jag ju mobilen i handen och är beredd att föreviga ögonblicket! Men älgarna håller sig på tryggt avstånd från att bli fotade och mobilens batteri tickar snart ut. Och… kanske är det just det som är poängen? Att samla minnen istället för att fånga dem i mobilen. Kanske är det just det som älgen vet och låter mig bevara stunden vi möttes på stigen i mitt eget minne istället. Tips! Det finns flera vandringsleder att välja mellan i Malingsbo-Kloten. En av de mest klassiska är leden som är 35 kilometer lång och går mellan de små byarna Malingsbo, Kloten och Nyfors. Vill man inte sova i tält eller vindskydd finns det bed & breakfast i Kloten eller vildmarkscamping i Nyfors som erbjuder bekvämare sovmöjligheter. De flesta leder utgår från torget i Kloten. Läs mer: Naturreservatet Malingso-Kloten

Hur börjar man springa trail? Att springa i naturen är något helt annat än att springa på asfalt. Här delar löparcoachen Petra Ekenstierna med sig av sina bästa tips på hur du kan komma igång med löpning. Petra Ekenstierna är medgrundare till löpargruppen Sweden Runners. Med utgångspunkt i Älvdalen i norra Dalarna, anordnar hon tillsammans med maken Marcus Ekenstierna flera äventyrslopp och ultralopp. Dessutom arrangerar de löparläger, löparresor och har ett flertal löpargrupper. – För oss blev träningen en gemenskap, en extra familj. Det ville vi sprida vidare. När vi väl insåg hur mycket det gjorde för oss ville vi göra vår egen lilla familj, säger Petra. Hon själv började från noll med både löpning och träning. Genom att successivt öka mängd och längd på löppassen byggde hon en grundkondition – och behöll samtidigt träningsglädjen. – Jag sprang två minuter, gick en och upprepade det tio gånger. Så gjorde jag i 12 veckor, sen sprang jag 5 km. Petra Ekenstierna. Foto: Tobbe Nilsson. Börja springa: Petras bästa tips Stressa inte. Felet jag tror många gör är att de springer så mycket snabbare än de egentligen ska göra, för att de tycker det går för långsamt annars. Resultatet blir att man orkar ett par minuter, sen är man slut. Då är det inte kul och motiverande att gå ut igen nästa gång. Värm upp ordentligt! Det tar 20–25 minuter för kroppen att bli varm och mjuk. Vet man det, att det är en uppvärmningsfas, är det mer okej om det tar emot lite i början av ett pass. Spring två minuter och gå en, eller tvärt om. Och springa är att jogga, ett lugnt tempo. Anpassa gången, långsamt eller lite raskare. Försök hålla två minuter av det ena och en av det andra. Gör det tio gånger så tar det 30 minuter. Ha gärna en klocka så att du ser framstegen. Men utgå bara från dig själv, försök komma lite längre eller lika långt på lite kortare tid, eller lägg till en intervall. Är du i naturen gör det inte så mycket att gå emellanåt. Det är så lekfullt att vara ute i naturen. Vartannat träd, räkna lyktstolpar. Var lite påhittig, tyck att det är roligt så man känner sig berikad. Har du hund – ha den med dig och rasta den samtidigt. Välj pass efter dagsform. Spring flackt om du behöver rensa tankarna och tänka igenom det som hänt under dagen. Vill du hellre bara koppla bort allt och få lugn och ro – spring trail i skogen. Då tänker man bara på var man sätter fötterna och kan inte lägga fokus på annat. Sänk tempot och sänk kraven på sig själv, då är det roligare så man är motiverad till nästa pass. Äventyrslopp i Dalarna När träningen rullar på – utmana dig själv och kanske ett par kompisar med ett äventyrslopp. Det finns flera löptävlingar och lopp runt om i Dalarna. Här har vi samlat fem av dem. Älvdalen Backyard Ultra, Älvdalen, 15 juni Mora Trail, Mora, 7 juli Sportkullan Adventure Race, Älvdalen, 13 juli Stora Stöten Swimrun, Falun, 10 augusti Ultravasan 45 / 90, Sälen-Mora, 17 augusti Sälen Fjällmaraton, Sälen, 23-24 augusti Idre Fjällmaraton, Idre, 24 augusti

Det sägs att utsikten från Hykjeberg utanför Älvdalen är så fantastiskt svindlande att det nästan går att ta på molnen. Under en guidad tur tillsammans med Maria Olsson från Ut & Njut Äventyr, utforskar vi det dramatiska naturreservatet, tar selfies vid Prinsbänken och njuter av vyerna från toppen. Vi följer riksväg 70 från Mora, rakt genom Älvdalen. Därefter fortsätter vi ytterligare en liten bit, fram till Rot, innan vi viker av mot Klitten och vidare in i de djupa dalaskogarna. Här slingrar vi oss fram på grusvägar omgivna av ståtliga barrträd, men det är ingen risk att hamna fel – det är välskyltat. Snart vi anländer vi till grusplanen som utgör parkering. Just i dag är det bara vi, tystnaden och ett äldre norskt par på plats. De sitter i godan ro vid matsäcksbordet och smuttar på sina kaffekoppar medan vi sätter på oss våra ryggsäckar. Med oss har vi Maria Olsson, som driver företaget Ut & Njut Äventyr tillsammans med sin man Erik Persson. Sommartid guidar hon grupper i de spännande omgivningarna runt Älvdalens. Under turen upp på Hykjeberg berättar om såväl naturen som områdets historia. – Kännetecknande för Älvdalen är skogsvägarna, som slingrar sig fram så man tror man ska åka vilse. Sen plötsligt kommer man fram till en fantastisk utsikt, slående vy eller en fäbod. Så man ska inte döma Älvdalen för snabbt och bara se centrum. Älvdalen är allt som finns på sidorna runt omkring. På höjderna och i de djupa dalarna. Det är just en av de här höjderna vi ska besöka på dagens tur. Med sina branta stup sticker Hykjeberget upp som en jätte i skogslandskapet. Carl von Linné besökte berget redan på 1700-talet och beskrev den säregna floran nedanför bergsbranten. Den unika naturen kommer av att berget vetter mot söder och därmed fångar många av solens varma strålar. Här finns arter som annars är ovanliga i trakterna, som lönn, lind, skogstry, sötvedel, getrams och gaffelbräken. Utsikten från toppen av Hykjeberg är milsvid och de dramatiskt branta klipporna sticker ut i det omgivande skogslandskapet. Sen var det ju det här med den milsvida utsikten från toppen. För att belöna sig med den krävs förstås en viss fysiskt insats och stigen börjar snart luta uppåt. Det är ingen lång vandring upp på toppen, ungefär 1 km, men nog kommer flås och andning igång. Vi rundar vindskyddet på toppen och vårt godmodiga vandringsprat dör genast ut. Istället står vi tysta och försöker ta in det som finns framför oss. Blånande berg och vidsträckta barrskogar. En slående utsikt som sträcker sig bort mot horisonten. Uttrycken känns slitna och klyschiga i sammanhanget. Bilder talar bättre. Men frågan är om ens de på ett rättvist sätt kan matcha upplevelsen av att på plats blicka ut över landskapet. De branta klipporna dyker rakt ner i skogen nedanför, så det stadiga stängslet som står mellan oss och stupen känns trygga och stabila. – Någon som vill ha lite fika? Här finns frukt- och nötbollar, hojtar Maria och plockar fram en burk med härligt söta godsaker. Vi mumsar på, tar klunkar ur våra vattenflaskor och plockar sedan fram våra kameror. Dags att ta en bild på den omtalade Prinsbänken – den stenbänk i älvdalssandsten som Dalarna gav i bröllopspresent till prins Carl Philip och prinsessan Sofia. Lämpligt nog finns dessutom en ställning att placera mobilen eller kameran på för den som tagit sig upp på egen hand, men fortfarande vill föreviga sig själv på toppen med utsikten i bakgrunden. – Att vara ute, utöva friluftsliv och till exempel vandra är lugna sätt att umgås på. Man får inte bara vyerna och den fantastiska naturen, det händer något med en också, när man rör sig framåt, konstaterar Maria. Efter ett tag är det så ändå dags att slita oss från utsikten och bege oss in i skogen. Vi möter och säger hej till det norska paret från parkeringen, som med stavar i högsta hugg stegar mot toppen. Men på nedvägen viker vi av från den uppmärkta stigen och rör oss i obanad terräng med Maria i spetsen. Hon pekar på växter, berättar om träden, om områdets historia och om djuren som lever här. Tiden och höjdmetrarna flyger förbi och snart är vi tillbaka på grusplanen igen. När vi skumpar tillbaka mot Älvdalen längs de slingrande grusvägarna, med Hykjebergs klippor majestätiskt tronande i bakrutan, är vi rikare på både kunskaper och vyer. Läs mer: Vandring till Hykjeberg med Ut & Njut Äventyr