Konstnären Nygårds Karin Bengtsson växte upp i Dalarna och har skapat vasaloppsmotivet 2021 och kommer under hösten att ställa ut sina verk på Zornmuseet. Hur har Dalarna influerat hennes skapande, hur tänkte hon kring utmaningarna och vilka är hennes dalafavoriter?
Varje år tas ett vasaloppsmotiv fram, och år 2021 är det Nygårds Karin som skapat verket. Hon berättar mer om hur hon tänkte och kände när hon fick veta att hon fått uppdraget.
– I mitt konstnärskap arbetar jag med iscensatt fotografi, och jag börjar ofta arbeta utifrån en bestämd plats, miljö eller ett rum som fungerar som ”scenen” för iscensättningen. När jag skulle gestalta årets Vasaloppsmotiv tänkte jag på samma sätt: Vilken scen är Vasaloppets? Vasaloppet utspelar sig i skogen mellan Sälen och Mora. Det är skogen som är Vasaloppets scen, den plats alla deltagare delar. Jag har noggrant valt ut en skogsglänta som bildar ett mål med hjälp av trädstammarna och jag har gett motivet Moras färger: Rött, vitt och grönt.
Vasaloppet genom Nygårds Karins ögon
Vasaloppet är en Sveriges största folkfester som lockar skidåkare och åskådare från hela världen till Dalarna. Loppet har starka rötter i traditioner, och Karin har försökt spegla det i sitt verk som hon döpt till "Vägvisaren".
– I Vasaloppets uppdragsbeskrivning fanns det även en önskan att motivet skulle ta avstamp i traditionen. I mitt motiv finns därför ett barn, en flicka, iklädd en röd Gustav Vasa-lik rock med en stav i ena handen, så som Gustav Vasa ofta avbildas. Gustav Vasas flykt banade en ny väg för Sverige, och barnen banar nu en ny väg för världen. Min tanke var att historien skulle möta framtiden. Jag fantiserar att Gustav Vasa har gett stafettpinnen, eller staven, vidare till de som bäst kan förvalta framtiden: barnen, framtidens vägvisare.
Du kommer ställa ut på Zornmuseet hösten 2021. Hur känns det?
– Utställningen ”Med ryggen mot tiden” kommer att bli min största separatutställning hittills och jag kommer att visa verk från år 2000 och framåt. Mitt återkommande tema kretsar kring tidlösa frågor som människans förhållande till tid och rum, fiktion och verklighet och sammanblandningen av dessa. Bortvända gestalter, barn och karaktärer som narren och dandyn tar med betraktaren till melankoliska rum och avskilda platser. Det är där berättelsen finns: i återspeglingen, i det privata samtalet, i det fiktiva minnet av oss själva. Bilderna bär på de historier som ännu inte har berättats.
Nygårds Karins utmaningar kring utställningen på Zornmuseet
– Med utställningens titel vill jag beröra tid i flera bemärkelser: Tiden är mitt återkommande tema, jag kommer att visa verk från ett stort tidsspann, och den kan även beskriva den tid vi lever i nu – en tid som vi vänder ryggen till, som alla helst bara vill glömma. Jag personligen befinner mig även mitt i livet, med ryggen mot tiden. Den största delen av mitt liv finns bara kvar som minnen. Det som är både svårast, roligast, och mest utmanande med att göra en så här stor utställning är att skapa en helhet men samtidigt inte göra utställningen förutsägbar. Jag har besökt utställningsrummen flera gånger och även byggt en modell av dem för att känna in utställningsytan och vilka verk som gör sig bäst i vilka rum. Jag tänker på utställningsrummen som kapitel i en bok - alla rummen berättar samma historia, men belyser den från olika infallsvinklar.
Vad ser du fram emot framöver?
– Jag ser fram emot att äntligen kunna ställa ut! För konstnärer har Coronapandemin bl.a. inneburit många inställda, eller i bästa fall uppskjutna utställningar. Jag ser verkligen fram emot utställningen på Zornmuseet, som öppnar i oktober. Förhoppningsvis med ett stort Vernissage! Men det är svårt att planera för 2021 när vi inte vet hur världsläget kommer att se ut ännu. När det blir möjligt igen ser jag även fram emot att själv kunna gå på utställningar. Att se konst ”på riktigt” är något som är helt nödvändigt för mig och något jag saknat jättemycket. Jag ser förstås även fram emot att kunna träffa vänner, familj och släktingar och att träffa min syster i Danmark - som är så nära (jag bor i Skåne) men som plötsligt har blivit så långt borta! Jag saknar de öppna gränserna.
Platsen och tiden som inspiration
Människors rötter och bakgrund påverkar naturligtvis hur vi uppfattar världen, och detta speglas ofta genom konstnärers ögon. Vi som betraktare får insyn i konstnärens tankeprocess och känslor, och Nygårds Karin är inget undantag. Hon berättar hur hon tänker kring sin bakgrund och uppväxt och hur detta reflekteras i hennes verk.
– Kanske har tiden jag växte upp i varit viktigare än platsen? Jag är glad att jag har fått vara barn på 70-talet och början av 80-talet. Jag tror barn var friare då, inte lika övervakade. Jag längtar alltid till den där ”fria leken”, den har jag i vuxen ålder omsatt till att bli konstnär. Men ju äldre jag blir, desto mer inser jag hur Dalarna gör sig påmint i min konst. Dels genom att jag ofta söker mig till Dalarna för att fotografera, och sedan finns där även ett starkt minne av det högtidliga: Moradräkten skulle på så fort det var något viktigt på gång: skolexamen, midsommar, begravning. Det kanske är därför kostymerna är så viktiga i mina bilder, varje tillstånd kräver sin speciella kostym.
Brukar du inspireras av något i Dalarna? Vad i så fall?
– Jag inspireras av de mörka skogsdammarna, av ljuset vid sjön, av saker jag hittar på vinden, av gamla albumfotografier, av gamla hus, föremål och platser som bär på historier…
Brukar du återvända till dina hemtrakter? Vad gör du allra helst i så fall?
– För mig är det obligatoriskt att åka hem till Dalarna åtminstone varje midsommar och varje jul. Det viktigaste är förstås att träffa familjen. Min Mor och Far bor i Garsås, Mora och har även en liten gård i Torrberg, Leksand. Det är till dessa platser jag ständigt återkommer. Jag kan inte heller tänka mig en sommar utan att vara ”nere vid sjön”, som vi kallar Siljan. Vi är tre systrar som har en gemensam plats vid sjön och det är den självklara samlingsplatsen på sommaren för att umgås tillsammans. Jag har badat vid samma stenstrand i Siljan hela mitt liv. Och det vill jag fortsätta med. Det är precis som i filmen ”Masjävlar”!
Dina topp 3 favoriter i Dalarna? Vad får man inte missa?
Konst: Avesta Art/Verket, Hjortnäs Handel Galleri, Zornmuseet och Zorngården.
Musik: Bingsjöstämman, En konsert i Dalhalla, Musik vid Siljan.
Natur: Kanotfärd på spegelblank sjö, längdskidfärd på fjället, skogspromenad.
Se mer av Karin via hennes hemsida.
