Ekomuseum Bergslagen – Historiska upptäckter i järnets fotspår 

Ekomuseum Bergslagen – Historiska upptäckter i järnets fotspår 

Historien kittlar och är oerhört spännande. Den om hur Sverige växte fram och formades, med järntillverkningen i centrum. Bergslagsområdet var en motor för detta, som skapade möjligheten för Sverige att bli en av världens främsta järnproducenter från mitten av 1200-talet och ända fram till 1800-talet.


Att Stockholm blev vår huvudstad är också kopplat till Bergslagen – det behövdes en stor hamn i Östersjön för att klara exporten. Omkring år 1750 svarade järnet för cirka 70 procent av hela Sveriges export.  

Tiden har gått, det är nu ungefär 100 år sedan den traditionella produktionen stannade av, som Flogbergets gruva och Flatenbergs hytta, båda lades ner 1918. Det är tur att Ekomuseum Bergslagen finns – som tillsammans med olika aktörer, inte minst ideella föreningar – kan återberätta hur det gick till förr.  

– I Ludvika och Smedjebacken går det att återuppleva en hel del, kolproduktionen, gruvorna, hyttorna och järnbruken. Det var här produktionen låg, Strömsholms kanal användes som transportled ner till Mälaren i söder.  

Totalt brukar 600 000 besökare ta del av denna järnhistoria i Bergslagen, varje år. Till sommaren har sex nya besöksmål adderats, varav två finns i Dalarna, ett helt nytt och ett utökat, Finngården Skifsen, en nyuppförd finnmarksgård på en vacker plats vid sjön Skifsen, i närheten av Fredriksberg. Detta är en av flera platser som man med fördel kombinerar med en skön vandring genom klassisk Bergslagsnatur.  

– På alla de olika besöksmålen finns det informationstavlor att läsa, och på flera av dem, främst nu under sommaren, är det flera olika aktiviteter som pågår. Totalt 40–50 olika föreningar ser till att detta är möjligt. Många av aktiviteterna är gratis, eller är väldigt billiga att delta i. Ibland är det aktiviteter som kostar en slant, som olika arrangerade dagsturer, eller den populära båtturen i Smedjebacken tillsammans med den lokala ångbåtsföreningen.  

Ett tips är att besöka Flogbergets besöksgruva som fem-sex gånger varje sommar har ett intressant gruvspel där vi som publik får följa med tillbaka i tiden och se hur man levde och arbetade. Det finns även en mängd platser att äta på, allt från enklare hembygdsfika till herrgårdsrestauranger.   

För den som vill uppleva allt i koncentrat finns ”Järnrutten”, en sommarvecka med över 100 evenemang.   

– Vi är väldigt stolta över ”Järnrutten” och allt den står för. Under den här perioden botaniserar vi runt bland alla besöksmål och ger förslag på olika rutter och teman. Vi har samlat all information på hemsidan ekomuseum.se, där finns också en karta att skriva ut till de olika besöksmålen.  

Fakta: Ekomuseum Bergslagen

Ekomuseum Bergslagen är ett av världens största Ekomuseum och knyter samman en lång rad besöksmål i Västerbergslagen och söderut. Området omfattar cirka 750 kvadratkilometer och sträcker sig från Grangärde finnmark i norr, där skogsfinnar producerade träkol för hyttor och smedjor, ner till Mälaren och Borgåsunds hamn i söder, där järntackor och stångjärn lastades om för vidare transport till Stockholm.  

Det gemensamma temat är ”järnets historia” med fokus på teknik, människans villkor, transportvägar och de naturresurserna som fanns att tillgå.   

Läs mer om de olika besöksmålen, få tips och inspiration på ekomuseum.se.

Cykla på Gesundaberget i Gesunda Bike Park och utmanas av den häftiga naturen.

Cykla på Gesundaberget: Utsikt, utmaning och Sveriges svåraste Huggorm

Gesundaberget utanför Mora har allt mer tagit position som ett riktigt mecka för cyklister sugna på adrenalinfylld downhill-cykling i såväl utmanande som natursköna miljöer. Selma Svarf är chef för Gesunda Bike Park. Här berättar hon om cyklingen, lederna och sin egen favoritbana – den som kan vara Sveriges svåraste downhillspår – Huggormen. Berätta om Gesundaberget! – Sedan länge är ”Bjerä” (Berget på Sollerömål) ett omtyckt turistmål såväl sommar som vinter. Lokalbefolkningen är också flitiga besökare året runt och dygnet runt för träning och rekreation. En dag hos oss kan vara rogivande och lugn eller energigivande och aktiv. Toppen på Berget ligger på 514 meter över havet och det går att ta sig upp till toppen via sittliften eller till fots. På toppen finns också Toppstugan, med mat och fika. Utsikten från toppen har belönats med tre stjärnor i Guide Michelins Green Guide. Vilken typ av cykling och leder finns hos er? – Vi är en av Sveriges mest anrika cykelanläggningar för downhill. Här finns leder för alla, oavsett om man älskar enklare, kurviga leder eller tuffare naturstigar från grön. Vi har både enklare ”gröna” leder och riktigt svåra ”svarta”. Våra Crosscountry-leder som kretsar kring Berget med omnejd utgår från liften. Banorna bjuder på en fantastisk mix av naturliga stigar, leder och grusvägar som går förbi magiskt vackra platser i naturen. Cykla på Gesundaberget i Gesunda Bike Park och utmanas av den häftiga naturen. Passa också på att njuta av utsikten och omgivningarna. Ni anordnar också olika tävlingar? – Ja, tack vare just sina mer avancerade leder har Gesunda även blivit en flitigt använd i tävlingsanläggning inom downhill. Här körs ESS, Enduro Sweden Series, i början av augusti där alla åkglada enduroälskare kan anmäla sig. Vi har också den mer lättsamma tävlingen Gesunda Downhill Cup, som körs den sista söndagen i varje månad från juni till oktober. Det går också att vara med på kurser eller cykla med guide? – Ja, vi har en introduktionskurs för den som cyklar downhill för första gången, vill lära sig grunderna och samtidigt få en smak av vad cykelparken har att erbjuda. Det behövs inga andra förkunskaper än att kunna cykla på gatan med en standardcykel. Guiden hjälper en sedan att bli bekant med cykeln i terrängen och träna på att rulla, svänga och bromsa på rätt sätt för att sedan öka hastigheten allt eftersom. Efter kursen kommer man garanterat att kunna cykla i parkens lättare leder på egen hand och ha kul och känna spänningen. Vi har också en mer avancerad kurs för den som har cyklat en del förut, men vill ha lite mer tips och råd och cykla i våra blå, röda och svarta leder. Vilka är dina egna favoritleder? – Det är väldigt svårt att välja ut en favoritbana, men två av dem jag gillar lite extra är Caro-Line och Åggvårms-Stijän. Caro-Line är en grymt rolig nybörjarbana som man även som duktig cyklist kan utvecklas i. Den bjuder på doserade kurvor, mindre platåhopp och pumps vilket gör att man som cyklist får en bra introduktion i downhillcyklingen. Åggvårms-Stijän betyder ”huggorm” på Sollerömål och är en av mina stora favoriter. Det är en svart bana som bjuder på många utmaningar och man måste ha tungan rätt i mun som cyklist för att ta sig ned. Namnet klär banan väldigt bra då den slingrar sig i ett zickzack mönster ned för berget. Selma Svarf är chef för Gesunda Bike Park. Hennes två favoritbanor är den lättcyklade Caro-Line och Sveriges kanske svåraste downhillspår Åggvårms-Stijän, "Huggormen". Om Gesunda Bike Park - Gesunda Bike Park är en av Sveriges främsta anläggningar för MTB-cykling på alla nivåer och det finns flera olika banor att välja mellan. - Från toppen av berget går flera downhillspår och i naturen kring Gesunda är det möjligt att välja mellan en rad mer eller mindre utmanande stigar. - Bikeshop och cykeluthyrning finns i Kattis Kafé vid foten av berget. Här är det möjligt att hyra cykel för att åka downhill, crosscountry eller enduro. Det går också att hyra skydd, hjälp och köpa liftkort. Stolliften som går upp på toppen av Gesundaberget ligger alldeles bredvid uthyrningen. - För cykellektioner med guide kostar 1,5 timme 395 kr per person. Medföljare kostar 200 kr. Cykelhyra (om man inte har egen cykel) och liftkort tillkommer. - Gesundaberget erbjuder också boende i rum eller stuga året om.   Gesunda Bike Park är en del av cykelnätverket Biking Dalarna, med 19 olika cykelområden runt om i Dalarna. Läs mer: Biking Dalarna

Badfantasten Julius Aspman badar året runt, här i lagunen i Stopån utanför Orsa.

Badfantasten Julius: ”Ta tiden att bada, lufttorka och bada igen”

Sommar är lika med härliga dagar på stranden med bad, sol och värme. Självklart gäller det då också att hitta de bästa tänkbara badplatserna – och att sedan göra mesta möjliga av upplevelsen. Julius Aspman är badfantasten från Orsa som badar året om – på både kända och lite mer udda ställen. Här guidar han till sina bästa badstrategier, Siljansbygdens finaste badplatser och till vad som egentligen behövs för ett optimalt sommardopp. Hur badar man bäst? – De viktigaste komponenterna för en bra badplats är att det finns vatten och badsugna människor. Resten brukar lösa sig. För att göra badet bekvämt är det dock önskvärt att botten är av sand. Det kan vara besvärligt med hala vassa stenar att balansera på. Temperaturen ska vara någonstans mellan 10–23 grader. Viktigt är också att utse en plats som man kan ligga eller sitta och torka på efter badet. Det är många som går upp direkt, torkar sig hastigt med handduken, klär på sig och åker hem. Men baddelen är bara början. Att ta sig tiden att bada, lufttorka i solen och bada igen är något alla borde prova. Vilken är den bästa badplatsen? – Detta är svårt, som att välja vilket av sina syskon man gillar bäst. Men Finntjärn utanför Orsa kommer nog på första plats. Dels är det en känslomässig koppling från barndomen. Dels är det en lättillgänglig, men något avlägsen plats, med skog runtom som skyddar mot vind. Det finns en liten strand och en stor gräsplätt, parkbänkar, dass och soptunnor. Dessutom ses badplatsen över av en trevlig man som bor i närheten. Ett plus är också att den ligger i ett väderstreck som gör att man får en väldigt fin solnedgång under de ljumma sommarkvällarna. Fler badfavoriter i Siljansområdet? – Orsa camping eller Rättviks strand intill Långbryggan är perfekta för barnfamiljer. Där ligger solen på under hela dagen och värmer upp de långgrunda vikarna. Man har också bra uppsyn över barnen och kan själv ligga och åtnjuta en glass på stranden. För den lite mer äventyrslystne badaren kan jag varmt, eller snarare kallt, rekommendera att bada i lagunen i naturreservatet Stopån, 4 mil nordväst om Orsa. Där går man upp i skogen genom reservatet 1 km från där vägen slutar och möts av ett vattenfall med tillhörande lagun. Här är vattnet otroligt friskt och kallt och jag lovar att den medhavda matsäcken kommer att smaka ännu bättre efter ett bad. Badskor rekommenderas eftersom botten är stenig. Lagunen i Stopåns naturreservat utanför Orsa är ett av Julius mer äventyrsbetonade badtips. Foto: Julius Aspman. Ryktet säger att du badar året om. Vad är det med bad som lockar? – Om jag gör en hobbypsykoanalys på mig själv beror det nog på att det är så många minnen som är inbakade i ett bad för mig. När jag var liten hade vi inte råd med några långa utlandssemestrar om somrarna. Istället tog hela familjen varsin cykel som far hade snickrat ihop och cyklade ner till Finntjärn. En två kilometer fin cykelsträcka med skog och ängar tätt intill vägen. Sedan tillbringade vi vår lediga tid vid Finntjärnsbadet. För vår sparade veckopeng köpte vi glass på Violakiosken några hundra meter därifrån. Jag visste det inte då, men nu vet jag att de otaliga timmarna av lek och skvätt i Finntjärn la grunden för min något maniska kärlek till att bada. Vinterbaden också? – Ja, fast oftast är det en bastu eller någon vadslagning med i leken när det kommer till vinterbad. Sedan bör det också tilläggas att flyta runt i vattnet är det närmaste jag kommer att vara viktlös, vilket alltid har varit en dröm för mig. Jag är också en väldigt varm person, jag svettas lätt och blir alltid varmare än de runt mig. Så att omfamnas av svalkande vatten kyler ner mig på ett väldigt behagligt sätt. Sen tycker jag att både kroppen och knoppen vaknar till liv. Det är som att luften blir lite lättare att andas och färgerna lite starkare. Jag upplever att jag får lätt nerförsbacke i livet när jag badat. Och man ångrar aldrig ett bad. Julius Aspman badar allra helst vid Finntjärnsbadet i Orsa, både av nostalgiska och rent badpraktiska skäl. Foto: Julius Aspman. Badfantasten Julius Aspman Bor: Bonäs. Född och uppvuxen i Orsa.Gör: Fotograf och filmare.Bästa badplats: Finntjärn utanför Orsa.Badar helst: Efter att jag har sprungit runt med kameran en varm sommardag och blivit helt genomsvettig. Då sköljer jag av mig både jobb och svett och kan fokusera på att vara ledig.

Hemmatäljarna som skapar Sverigeikoner

Hemmatäljarna som skapar Sverigeikoner

Varje steg i tillverkningen från träbit till färdigmålad dalahäst är ett hantverk i sig. John Eriksson utgör en viktig del i den kedjan. Han är en av de täljare som sitter i sina hem och arbetar med Sveriges mesta ikon. Med täljkniven i hand och radion i snickerboa på förser han dalahästarna sina mjuka följsamma former. Träflisorna bildar en allt tätare ring kring stolen där John Eriksson sitter och täljer. Händerna rör sig vant över den ofärgade trähästen, greppet om den sylvassa täljkniven är stadigt. De kantiga vinklarna blir allt färre och fram växer istället de mjuka former som känns när man stryker handen över de färdigmålade dalahästarna. – Det går att sitta ute och tälja ibland, i trädgården eller på badstranden. Jag har suttit i båten på Siljan och täljt också. Rodde ut till en kobbe och satte mig, säger John och låter för en kort stund kniven vila. Han är en av de ungefär 50–60 täljare som arbetar för Nils Olsson Dalahästar. De som året runt sitter i sina hem och mejslar fram de välkända Sverigeikonerna. Täljarna hämtar säckar med tillsågade ämnen i fabriken i Nusnäs, runt 130 blivande hästar i varje. Sen går de hem och börjar tälja. Vissa täljer fler, andra färre. Vissa sitter hela dagarna och har täljningen som sin största inkomstkälla. Andra täljer mer sporadiskt, sätter sig när andan faller på. John berättar skrattande historien om mannen som hämtade en säck hästar för några år sedan, men som fortfarande inte levererat tillbaka. – För mig blir det någon timme då och då. Jag skulle inte kunna sitta från morgon till kväll och bara tälja. Tillslut måste jag ha ett break. Då tar jag bilen och åker en sväng, sen kan jag fortsätta igen. Han är pensionär efter över 40 år vid Vägverket. Sonen täljde dalahästar och tyckte att fadern också borde testa.   – Så jag tog hem några hästar, provade och sen fortsatte det. Jag har min lilla rastkoja som jag gjort om till snickerboa här på gården. Det är inte så stort, men här finns allt jag behöver efter mitt eget huvud och behov. En liten bandsåg, borrmaskin, en snickarbänk, mina verktyg. Det tar honom ungefär 20–25 minuter att tälja en häst. Enligt honom själv är det rätt långsamt, men tillägger att det också märks på resultatet att han tar sig tiden. För han är noggrann med kniven, när han försiktigt skalar bort flisa efter flisa från det ofärgade hästämnet. – Det är ingen brådska för mig. Plus att jag är rädd om mina dragspelsfingrar. För vid sidan av täljningen, jakten och hundarna är det dragspelandet som gäller. Han är med i Orsa Dragspelsklubb, som har mycket att göra sommartid, med midsommarfiranden, spelningar och Orsayror. – Hos mig står radion på från morgon till kväll. Det får inte vara tyst och jag lyssnar på allt möjligt. Oftast blir det Siljansradion, men det blir också mycket cd-skivor med dragspelsmusik för att lära mig nya låtar. Sommartid sitter han även i fabriken i Nusnäs och täljer, så att besökare kan se alla steg i tillverkningen. Annars är sommaren lågsäsong för hemmatäljarna – då har många annat för sig. Semestertider. På hösten drar det sedan igång ordentligt igen. Bandsågen i fabriken går på högvarv för att ta fram ämnen till alla som då är redo att sätta sig med trähästarna. Samtidigt är det är svårt med återväxten. De flesta som täljer i dag är pensionärer likt John. ”Ungdomarna” i gänget är i medelåldern och det blir allt svårare att få tag i folk, vilket han tycker är synd. – Det är en avkoppling och kul att se vad man kan åstadkomma. Sen är det ju roligt att tälja, plus att det blir ett extra tillskott i kassan. Dalahästen är ju verkligen en kändis och har blivit en riktig Sverigesymbol. Det är kul att få vara med på ett hörn och kunna bidra i det sammanhanget. Läs mer: Dalahästen och dalahästtillverkningen

Bonden, Bananen och livet på gården

Bonden, Bananen och livet på gården

På gården i Övre Glamsarvet utanför Falun växer det så det knakar. Både i Sara May Kahls grönsaksodlingar och i det hållbarhetsengagemang som lagt grunden för Instagramduon ”Bonden och Bananen”. Här är ingen dag den andra lik, livet följer årstidernas växlingar och det finns ingen sommarsemester i sikte. Precis som Sara May vill ha det. Sara May Kahl sticker ut huvudet ur det lilla växthuset och vinkar glatt. Blå snickarbyxor och pigga ögon. Parson russel terriern Ali, som av någon outgrundlig anledning fått smeknamnet Bananen, springer nosande omkring bland hönshus, odlingsbäddar och plantlådor. Fast smeknamn borde kanske snarare bli artistnamn, för ”Bonden och Bananen” har blivit en uppmärksammad duo i sociala medier. Via Instagramkontot @bondenochbananen pratar Sara May om hållbarhet, miljöfrågor, odling och livet på landet. – Att jag skriver i vi-form gör att det inte blir lika mycket fokus på mig, samtidigt som Bananen får ta de tunga ämnena och kommunicera det under hashtaggen #bananenfunderar. Plus att det blir väldigt roligt att se allt ur en hunds perspektiv, att hon betraktar människorna och hur vi håller på. Engagemanget för hållbarhet är stort och en del i varför Sara May lever det liv hon gör här på den gamla bergsmansgården. Att hon driver upp och odlar sina egna grönsaker och plantor. Självhushåller. Säljer lokalodlade råvaror i den lilla försäljningsboden nere vid vägen. – Jag tror att det jag gör har en mening. Att lokal mat verkligen är något vi behöver i framtiden. Min lilla odling kanske inte gör stor skillnad, men hur och att jag gör något kanske kan det. Det är så många som pratar men inte gör. Att jag dessutom pratar i sociala medier blir ytterligare en styrka. Så dels finns grönsaksproduktionen, dels inspirations- och informationsdelen. Vad gäller själva produktionsdelen var det inget Sara May såg framför sig när hon växte upp på gården hon i dag äger och driver tillsammans med sambon Erik. Som tonåring drog hon iväg ut i världen, för hon skulle absolut inte bo på landet. Hon jobbade lite här och var, pluggade, utbildade sig till snickare. Sen kom det sig att ett av husen på gården blev tomt. Då kom tankarna på att flytta hem. – Det var nog huset som gjorde att jag tog steget. Sen har jag odlat åt mig själv sen jag flyttade tillbaka. När jag gick en permakulturkurs inventerade vi vilka tillgångar gården hade. Då insåg jag att det inte är mycket jag saknar för att börja odla i större skala. Kanske hade jag behövt en utbildning i småskaligt jordbruk också, men alla sådana fanns i Skåne. Jag visste att det var här jag ville odla, så jag körde igång och har lärt mig under tiden. I maj 2017 bestämde hon sig. Hon skulle skala upp verksamheten och odla för att sälja. – Det är egentligen väldigt sent på året, så då sådde jag bara alla frön jag hade hemma. Sen byggde jag ett litet skåp som jag sålde grönsakerna i. Första året fick bli ett test om någon skulle komma och handla – och det gick bra! Förra året kom jag igång i ännu större skala och nu växer det hela tiden. Kronärtskockor, flera sorters lök, rödbetor, morötter, vitlök, palsternacka, majs, bönor, ärtor, squash, grönkål, jordärtskockor, pumpor, gurkor, tomater, chili och olika blommor. Hon odlar mest kulturarvssorter och lokala grödor, som gråsockerärten "Lokförare Bergfälts Jätteärt", potatislöken '"Leksandslök" och kålroten "Vinttjärn". Listan över det Sara May trollar fram ur gårdens jordar kan göras lång. Hon rör sig vant fram och tillbaka i det kvava växthuset där tomatplantorna slingrar sig upp mot taket. Visar sedan de små gröna plantorna som står noggrant uppradade i kruka efter kruka i solen utanför. Skrattande konstaterar hon att hon till nästa år behöver skaffa en bättre etiketteringsmaskin. Att skriva de hundratals små lappar som talar om vad som är basilika, oregano eller dill tog lite väl lång tid. Det är mycket att hålla reda på och inget kommer gratis. Förra sommarens extrema torka var en ordentlig utmaning. Likaså har uppstarten av företagsdelen krävt stora investeringar, såväl tidsmässiga som ekonomiska. – Det är jättemycket jobb och man ligger alltid efter med allt. Men jag lärt mig den hårda vägen att prioritera. Man kan inte göra mer än man kan, utan bara ta det mest akuta och ändå försöka njuta och vara i det man gör. Man kan inte gå runt och stressa, för då är det kört. Jobbet är en livsstil där arbete och fritid flyter ihop. Aldrig riktigt ledig, men samtidigt får hon göra precis det hon vill. – Jag får vara ute och följa naturen hela året. Charmen är att dagarna är helt olika. Ibland jobbar jag väldigt intensivt, men om någon kommer på besök tar jag mig tiden att umgås. Och om det är en jättevarm dag blir det inte så produktivt som andra dagar, då får man ta det lite lugnare. Sommaren är högsäsong och arbetet är intensivt. Tanken på semester kan för en betraktare verka långt borta. Sara May tar det med ro. – Det är många som påpekar att jag ju inte har någon semester, att jag inte kan åka bort på sommaren. Men jag vill inte åka bort! Det folk åker bort till är ju natur, bad och att vara på landet. Och det är precis det jag har här. Visst skulle jag kunna åka bort på vintern – men vill det inte då heller.

Hykjeberg – Vandra i dramatisk älvdalsnatur

Hykjeberg – Vandra i dramatisk älvdalsnatur

Det sägs att utsikten från Hykjeberg utanför Älvdalen är så fantastiskt svindlande att det nästan går att ta på molnen. Under en guidad tur tillsammans med Maria Olsson från Ut & Njut Äventyr, utforskar vi det dramatiska naturreservatet, tar selfies vid Prinsbänken och njuter av vyerna från toppen. Vi följer riksväg 70 från Mora, rakt genom Älvdalen. Därefter fortsätter vi ytterligare en liten bit, fram till Rot, innan vi viker av mot Klitten och vidare in i de djupa dalaskogarna. Här slingrar vi oss fram på grusvägar omgivna av ståtliga barrträd, men det är ingen risk att hamna fel – det är välskyltat. Snart vi anländer vi till grusplanen som utgör parkering. Just i dag är det bara vi, tystnaden och ett äldre norskt par på plats. De sitter i godan ro vid matsäcksbordet och smuttar på sina kaffekoppar medan vi sätter på oss våra ryggsäckar. Med oss har vi Maria Olsson, som driver företaget Ut & Njut Äventyr tillsammans med sin man Erik Persson. Sommartid guidar hon grupper i de spännande omgivningarna runt Älvdalens. Under turen upp på Hykjeberg berättar om såväl naturen som områdets historia. – Kännetecknande för Älvdalen är skogsvägarna, som slingrar sig fram så man tror man ska åka vilse. Sen plötsligt kommer man fram till en fantastisk utsikt, slående vy eller en fäbod. Så man ska inte döma Älvdalen för snabbt och bara se centrum. Älvdalen är allt som finns på sidorna runt omkring. På höjderna och i de djupa dalarna. Det är just en av de här höjderna vi ska besöka på dagens tur. Med sina branta stup sticker Hykjeberget upp som en jätte i skogslandskapet. Carl von Linné besökte berget redan på 1700-talet och beskrev den säregna floran nedanför bergsbranten. Den unika naturen kommer av att berget vetter mot söder och därmed fångar många av solens varma strålar. Här finns arter som annars är ovanliga i trakterna, som lönn, lind, skogstry, sötvedel, getrams och gaffelbräken. Utsikten från toppen av Hykjeberg är milsvid och de dramatiskt branta klipporna sticker ut i det omgivande skogslandskapet. Sen var det ju det här med den milsvida utsikten från toppen. För att belöna sig med den krävs förstås en viss fysiskt insats och stigen börjar snart luta uppåt. Det är ingen lång vandring upp på toppen, ungefär 1 km, men nog kommer flås och andning igång. Vi rundar vindskyddet på toppen och vårt godmodiga vandringsprat dör genast ut. Istället står vi tysta och försöker ta in det som finns framför oss. Blånande berg och vidsträckta barrskogar. En slående utsikt som sträcker sig bort mot horisonten. Uttrycken känns slitna och klyschiga i sammanhanget. Bilder talar bättre. Men frågan är om ens de på ett rättvist sätt kan matcha upplevelsen av att på plats blicka ut över landskapet. De branta klipporna dyker rakt ner i skogen nedanför, så det stadiga stängslet som står mellan oss och stupen känns trygga och stabila. – Någon som vill ha lite fika? Här finns frukt- och nötbollar, hojtar Maria och plockar fram en burk med härligt söta godsaker. Vi mumsar på, tar klunkar ur våra vattenflaskor och plockar sedan fram våra kameror. Dags att ta en bild på den omtalade Prinsbänken – den stenbänk i älvdalssandsten som Dalarna gav i bröllopspresent till prins Carl Philip och prinsessan Sofia. Lämpligt nog finns dessutom en ställning att placera mobilen eller kameran på för den som tagit sig upp på egen hand, men fortfarande vill föreviga sig själv på toppen med utsikten i bakgrunden. – Att vara ute, utöva friluftsliv och till exempel vandra är lugna sätt att umgås på. Man får inte bara vyerna och den fantastiska naturen, det händer något med en också, när man rör sig framåt, konstaterar Maria. Efter ett tag är det så ändå dags att slita oss från utsikten och bege oss in i skogen. Vi möter och säger hej till det norska paret från parkeringen, som med stavar i högsta hugg stegar mot toppen. Men på nedvägen viker vi av från den uppmärkta stigen och rör oss i obanad terräng med Maria i spetsen. Hon pekar på växter, berättar om träden, om områdets historia och om djuren som lever här. Tiden och höjdmetrarna flyger förbi och snart är vi tillbaka på grusplanen igen. När vi skumpar tillbaka mot Älvdalen längs de slingrande grusvägarna, med Hykjebergs klippor majestätiskt tronande i bakrutan, är vi rikare på både kunskaper och vyer. Läs mer: Vandring till Hykjeberg med Ut & Njut Äventyr

Café Frostbrunnsdalen – Välfyllda kakfat och hemma hos-känsla

Café Frostbrunnsdalen – Välfyllda kakfat och hemma hos-känsla

En oas på cykelavstånd från Borlänge. Nära staden men ändå en helt annan värld. I Frostbrunnsdalens naturreservat har Eleonor Håkansdotter skapat ett besöksmål fyllt av välfyllda kakfat och läckra vegetariska maträtter. Hos Café Frostbrunnsdalens väntar njutning för alla sinnen. Stigen slingrar sig nerför den lummigt gröna ravinen. Det är en kort promenad, bara några hundra meter från parkeringen vid Stora Tuna kyrka, men ändå som att kliva in i en annan värld. Snart öppnar skogen upp sig. Den lilla tjärnen glittrar i solskenet, ett par änder hoppar i vattnet och i den timrade stugan som inhyser Café Frostbrunnsdalen står dörrarna välkomnande öppna. Det är precis så, nästan klichéartat, sommarvackert som det låter. – Jag vill att det ska vara som att kliva ner i en oas här. Även om centrum inte är så långt borta dämpas alla ljud här i ravinen. Det ska vara en plats där man kan slappna av och njuta av livet, naturen och äta något som är riktigt riktigt gott. Jag vill skapa njutning för alla sinnen, säger Eleonor Håkansdotter som driver caféet och slår sig ner vid ett av de många träborden utanför stugan. Hit, till platsen där hon numera spenderar majoriteten av sina sommardagar, kom hon första gången en kall decemberdag 2015. Hon hade bestämt sig för att starta ett sommarcafé och hörde sig för hos kommunen om de hade några förslag på potentiella platser. – Det skulle helst vara en fin stuga i naturen, så det kunde bli ett utflyktsmål. Plus att det skulle ligga på cykelavstånd från Borlänge, så det gick att ta sig dit på ett hållbart sätt. På kommunen fick jag en stor nyckel i handen och ett tips om att åka och titta på Frostbrunnsdalen. Jag hade aldrig varit här tidigare, inte ens sett stället på bild. Men jag kände direkt att det här är platsen. Så föddes Café Frostbrunnsdalen. Att botanisera bland de bakverk som ligger på faten i caféet är en fröjd för både öga och gom. Mangocheesecake med kokos, vackert dekorerade chokladkakor och citronrutor, jordnötsfyllda havreformar med choklad. Bakverken varieras från dag till dag, även om det förstås finns favoriter som återkommer. – Både kolapajen och mangocheesecaken har alltid varit poppis. Samma sak med mazarinkakan med rostade mandlar och hallonglasyr. De går alltid åt. I matväg är Frostbrunnsburgaren väldigt populär – en bönburgare med mangosås, picklad rödlök och rödkålsslaw som serveras med vår tomatsalsa och tortillachips. Sedan starten 2016 har antalet besökare dubblerats för varje år. Det gör att Eleonor kan utveckla verksamheten ytterligare. Från att enbart ha varit ett sommarcafé smider hon nu planer på aktiviteter året runt. Sommartid har de haft Afternoon Tea och yogafrukostar. Tema-helger som lakritshelg, chokladhelg och semmelhelg skymtar i kalendern, liksom årstidsinspirerade aktiviteter under Halloween och jul. – Det är så himla kul att se caféet växa, att få utveckla och förfina allt det vi gör. Plus att vi har världens bästa gäster, med bara glada och trevliga människor som kommer hit. Det tror jag är få caféer förunnat att ha det på det viset. Vi ser till att alltid ge ett fint bemötande, så det smittar nog av sig. De berömmer kakorna, tycker det är mysigt, att miljön är fantastisk. Man får sin härliga stund här. Café Frostbrunnsdalen ligger i Frostbrunnsdalens naturreservat utanför Borlänge. Sommaren 2019 har caféet öppet tisdag-söndag till och med 11 augusti. Därefter helgöppet 17-18/8 samt alla helger i september. För aktuella öppettider, se Café Frostbrunnsdalens sida på Facebook eller på Instagram @frostbrunnsdalen.

Tre sjöar och en rundtur till pärlorna däromkring

Tre sjöar och en rundtur till pärlorna däromkring

Kring Ludvika, Sunnansjö och Grangärde ligger de tre sjöarna Bysjön, Björken och Väsman. De är inte bara natursköna platser i sig – i omgivningarna finns även en hel uppsjö av aktiviteter, butiker, boenden och sevärdheter. Längs rutten Tre sjöar är ett antal av dessa hållplatser utplacerade. Ta bilen, cykeln eller båten runt för att uppleva allt som de tre sjöarna Bysjön, Björken och Väsman med omgivning har att erbjuda. – Charmen med Tre sjöar är variationen av upplevelser. Allt från vackra miljöer, ätbart, spännande boenden, kreativitet och skaparglädje, säger Solveig Solveig Åkerhielm som driver trädgårdshandeln Lilla Wextverk. I hennes butik finns dessutom mer än bara växter. Tillsammans med kreatören, inspiratören och svetsaren Ida ”Sullkullan” Gustafsson driver hon Kraftcentralen 1911 – butiken som ligger i den gamla nedlagda kraftcentralen i Brunnsvik mellan Ludvika och Grangärde. Här säljer de uteväxter, trädgårdstillbehör, en del inredningsprylar och även material för alla som själva vill vara kreativa. – Här i Kraftcentralen 1911 finns skaparglädje och energi i en bevarad, unik industrimiljö invid stranden till sjön Väsman, säger Solveig. Tre sjöar bjuder på utflyktsmål av olika slag, alltifrån trädgår och inredning som hos Solveig och Ida till mat, fika och naturmiljöer. Till exempel kan du säkra matsäcken hos sommarcaféet Café & Dé, släcka törsten med must från Grangärde musteri eller bunkra läckra ostar hos Ostbutiken i Västansjö. Njut av utsikterna i Lekomberga eller Halvar. Hälsa däremellan på i den gamla Kraftcentralen från 1911, Ateljé Vävglädje eller Tallmo Handelsträdgård och utforska utbudet av växter, inredning och hantverk. Läs mer: Ladda ner Tre sjöars karta med alla besöksmål utplacerade.

Vild och vacker vandring i Malingsbo-Kloten

Vild och vacker vandring i Malingsbo-Kloten

Malingsbo-Kloten är ett av Sveriges största naturreservat, där chanserna är stora att uppleva de skandinaviska vilda djuren på riktigt. Vandraren Sanna Rosell berättar om sin första nära-älg-upplevelse och skildrar ett dygns vandring i de djupa skogarna i södra Dalarna. Följ med henne ut på vandringstur. Det prasslar i buskarna och knakar om grenarna. Plötsligt står den där, som en ståtlig skogsstaty, och våra blickar möts tvärs över stigen. Stora, bruna ögon klipper med de långa ögonfransarna och iakttar mig blickstilla. Skogens konung, eller kanske drottning, har överraskat mig och mitt vandringssällskap på vår tur genom Malingsbo-Kloten. Ett prassel senare är älgen några stora skutt bort och lämnar mig med min första nära-älg-upplevelse. Jag svär lite över att jag inte var snabb nog med mobilkameran och grämer mig över att ha gått miste om en sådan toppbild till Instagram. Sveriges sydligaste vildmarksområde är vackert och vargrikt Malingsbo-Kloten ligger i södra Dalarna och området sträcker sig även in i grannlänen. Det är ett av Sveriges älgrikaste områden, men det finns också många vargar och bävrar samt en del björn, lo och rådjur här. De vidsträckta skogarna flätar samman södra Dalarna med norra Västmanland och kallas Sveriges sydligaste vildmark. För nog är Malingsbo-Kloten vilt – och vidunderligt vackert. Vi vandrar den klassiska Malingsbo-Klotenrundan mot Abbortjärnen, med en avstickare till utsiktstornet i Gräsberg. Det är en stekande het sommardag, men skogen ger oss välbehövlig skugga. Tiden då granarna är som gladast Grantopparnas taggiga siluett möter oss långt innan vi kommer in i själva skogen, som en skyddande mur mot omvärlden. Det sägs att granen är skogens sorgsnaste träd, en riktig dysterkvist. Kanske är det de mörka barren eller de tunga, slokande grenarna? Dock finns det en tid när till och med granarna lever upp – och den tiden är nu. I skiftet mellan juni och juli, när natten knappt gör skäl för sitt namn och hundkäxen skummar. Då smyckas granarnas fingertoppar med ljusgröna skott som är mjuka som videkissar. Granarna speglar sig i sjöns stilla vatten och på en udde badar ett litet vindskydd i kvällssolens strålar. Vi har hittat det perfekta sovstället för natten och rullar trötta och nöjda ut våra sovsäckar på träbritsen. Solnedgången målar hela udden i lejongult och terrakottarött, men när natten väl kommer är det bara glöden i vår falnande eld som lyser som eldflugor. Dagen därpå väcker fåglarna oss med sin kvittrande orkester. Förutom det är skogen så tyst att det nästan väser i öronen. Mina stadsöron har ännu inte vant med den stilla, sköna ljudlösheten som kommande vandringsveckor ska bjuda på. Tystnaden bryts dock av ett plums i vattnet när jag vinglar fram på stenarna på sjöbottnen. Vattnet i tjärnen är friskt och sätter tonen och temperaturen för dagens vandring. Orörd natur trots fyrahundra år med människan Vi lämnar vår sovplats precis som vi fann den – bara fotspåren i mossan skvallrar om att någon sovit med trädtopparna som tak här i natt. Trots att Malingsbo-Kloten har präglats av flera sekler av skogs-, järn- och bergsbruk, syns knappt några spår. Skogen har återtagit det som människan under fyrahundra år brukade och formade. Under dagen går vi längs skogsstigar och grusvägar och passerar ett oräkneligt antal tjärnar. Det är inte så konstigt att fiske lockar många att besöka Malingsbo-Kloten. Naturen skiftar mellan trolsk barrskog och öppna ängar och ger skön variation för ögat att vila blicken på. Jag lyssnar efter prassel i buskarna och hoppas få se den majestätiska älgen igen. Nu har jag ju mobilen i handen och är beredd att föreviga ögonblicket! Men älgarna håller sig på tryggt avstånd från att bli fotade och mobilens batteri tickar snart ut. Och… kanske är det just det som är poängen? Att samla minnen istället för att fånga dem i mobilen. Kanske är det just det som älgen vet och låter mig bevara stunden vi möttes på stigen i mitt eget minne istället. Tips! Det finns flera vandringsleder att välja mellan i Malingsbo-Kloten. En av de mest klassiska är leden som är 35 kilometer lång och går mellan de små byarna Malingsbo, Kloten och Nyfors. Vill man inte sova i tält eller vindskydd finns det bed & breakfast i Kloten eller vildmarkscamping i Nyfors som erbjuder bekvämare sovmöjligheter. De flesta leder utgår från torget i Kloten. Läs mer: Naturreservatet Malingso-Kloten