Vi kan lära oss mycket av historien och ibland kan vi känna vingslagen extra tydligt, som på Käck & Hedbys i Leksand. Smedjan med sin fabriksförsäljning är ett populärt besöksmål som i år firar 100 år. Där ekar ännu hammarslagen och knyter ihop en tusenårig era med vår nutid.
Siljansbygden har länge varit ett viktigt område för järnframställning. I begynnelsen var tillverkningen inriktad på verktyg och redskap för att underlätta vardagens vedermödor. Med tiden har behoven ändrats, samtidigt som smidestekniken har tagit över och förfinats.
De levande smedjor som för detta stolta arv vidare har dock blivit allt färre. Men i centrala delarna av Leksand lever traditionen vidare, tack vare engagemang och starkt patos hos Tina och Ola Lindqvist.
– Det är viktigt att ha perspektiven, då förstår man hantverket bättre. En gång i tiden fanns det bysmeder i var och varannan by. Det är skillnad nu, säger Ola Lindqvist.
Levande historia i smedjan
Nästan allt som tillverkas på Käck & Hedbys är inriktat på exklusiva, hantverksmässiga produkter som pryder hem och hus, som ljusstakar, ljuskronor, vindflöjlar, grindar, bord och mycket mer.
–Vi blir väldigt glada när folk jämför oss med besöksmål som dalahästtillverkningen i Nusnäs och andra större aktörer. Det ger oss energi i vardagen att veta att besökare trivs när de kommer hit. Och förstås att våra produkter är med och förgyller så många svenska hem, säger Tina.
Vid ett besök blir allt uppenbart. Den levande industrihistorien slår emot besökaren så fort dörren öppnas. Först en rustik yta för försäljning, fylld av föremål från golv till tak, sen själva verkstaden längre in där tiden ”har stannat” och för oss tillbaka i århundradena.
– Här sprakar det från eldarna hela dagarna. Och maskinerna vi använder är 125 år gamla, som vår fjäderhammare från slutet av 1800-talet. Det är levande och på riktigt allting och det känner besökarna när de kommer hit. Vi vill att man ska komma nära och ett besök i smedjan brukar vara en höjdpunkt, oavsett ålder på besökarna, säger Ola.
Klassisk tuppstake och innovation lockar
Den största kändisen, som kan locka busslaster med besökare, är den tidlösa tuppljusstaken som har sitt ursprung från 1904 och finns i flera modeller. Konstnären var Gustav Ankarcrona.
Tuppstaken är en uppskattad gåva med sin symbolik till kärleken, och den har även avbildats på ett frimärke. Den finns också som rondelldekoration vid södra brofästet i Leksand och sex meter hög är det tveklöst den största tuppljusstaken i världen.
– Den har blivit en mycket uppskattad symbol för Leksand, säger Tina stolt.
Ola och Tina Lindqvist tog över verksamheten för elva år sedan och står med ett ben i historien och det andra i framtiden. Samtidigt som försäljningen går bra, i både den fysiska butiken och på nätet, gäller det att utveckla sig och ta fram nya produkter som faller kunderna i smaken.
– Vi vill vara innovativa och skapa nytt, det driver oss framåt. Järn har väldigt spännande egenskaper. Många av våra kunder utmanar oss också och har egna idéer, och ibland skisser, på saker de vill ha tillverkade. Det är smått och stort och vi gör allt för att lösa det,
fortsätter Tina.
Jubileum och firande på gång
Namnet Käck & Hedbys undrar någon, varifrån kommer det? Vi får gå tillbaka till 1922 då Johan Käck och Johan Hedbys startade ett smidesbolag inne på Noret i Leksand. Senare skedde så flytten till nuvarande plats på Åkerö, strax söder om centrum.
– Det är en ära att få fylla 100 år, vi förvaltar ett arv. Det är unikt att en verksamhet har funnits så länge, utan avbrott, konstaterar Ola.
Att det är ett jubileumsår märks genom en del nya produkter, som en ny modell av ljusstake. Längre fram under året vankas även något mer officiellt firande.
Snart stundar även en sommarsäsong, tiden på året då turistströmmarna ökar.
– Självklart är sommaren viktig för oss, men vi har ändå lyckats sprida det ganska bra över året. Sist men inte minst vill jag hylla våra smeder. För dem är allt möjligt och utan dem hade vår resa varit omöjlig att göra. Man måste brinna för hantverket, varje dag, om man ska jobba här, avslutar Tina.
Text: Johan Pellas
