Vandra i Älvdalen

Följ vackra vandringsleder genom Dalarnas böljande landskap. Förbi fäbodar, röda gårdar och gruvor. Ge dig ut på pilgrimsvandring i söder eller ta dig snabbt ut i den lättillgängliga fjällvärlden i norr. Dalarna erbjuder många mil av leder som väntar på att bli utforskade. Upptäck vandringen i Dalarna. I stort sett vart du än kommer i Dalarna, så har du nära till naturen och till vandringsbara leder. Och överallt berättas landskapets historia. Som den om Gustav Vasas framfart, om gruvnäringen och om samernas liv.  I gränslandet mellan Sverige och Norge, i den nordligaste delen av Dalarna, breder Grövelsjöfjällen ut sig. Genom landskapet löper Södra Kungsleden, som söderut ansluter till den klassiska Vasaloppsleden, mellan Sälen och Mora. Leden startar vid Högfjällshotellet i Sälen och inleds med en asfaltbelagd sträcka, på 2,5 km, som är anpassad för rörelsehindrade. Om du väljer att fortsätta, för leden dig över Fulufjället och förbi Njupeskärs vattenfall, Drevfjällen och slutligen till Långfjället. En sträcka på cirka 15 mil.  Ett välbesökt och lättillgängligt fjäll i närheten av Idre är Nipfjället med bergstoppen Städjan som klassiskt blickfång. Parkeringen uppe på fjällheden söder om Nipfjället är en bra utgångspunkt. Härifrån kan du göra en dagstur till Städjans topp, eller bara ta en kort promenad upp till Lillnipen.  Runt sjöarna Siljan och Orsasjön med omnejd sträcker sig Siljansleden som huvudsakligen följer gamla fäbodstigar genom ett storkuperat och mäktigt landskap, som skapats av ett meteoritnedslag för 377 miljoner år sedan. Den 31 mil långa leden går att dela upp i lagom långa sträckor, beroende på ork och tid samt på vilka sevärdheter som lockar mest. Strax intill Säters samhälle sträcker sig Säterdalen, ett halvmilslångt ravinsystem med slingrande vandringsled. Meterhöga ormbunkar, täta lövbuskage och prunkande örter ger tillsammans med det rika fågellivet ett närmast tropiskt intryck. Med utgångspunkt från Folkparken kan kortare turer göras. I Gagnef finns hela 48 mil vandringsled att utforska som i huvudsak går längs gamla fäbodstigar. I trakterna kring Hedemora och Smedjebacken finns möjligheten att få naturupplevelser i historisk Bergsmansbygd. Området är rikt på gruvor och hyttplatser från 1200­talet och vandringen går genom byar med intakta bergsmansgårdar och lämningar efter skogstorp i mer ensliga trakter.  Från Hedemora utgår också den drygt 12 mil långa Pilgrimsleden som passerar kommunens sju kyrkor och klosterruin. Varje etapp är ca 15–20 km lång och vid flera av stoppen finns boende och matställe under sommaren.  Så mycket att utforska, så mycket vackert att se. Börja planera för din vandringsresa i Dalarna nu.

Vandra i vallkullornas spår och hör historierna om hur de en gång levde. Toppa det hela med helpension, läckra måltider och avkopplande fäbodrelax. När Smidgården i Fryksås bjuder in till vandringshelg är just fäbodlivet den röda tråd som genomsyrar maten, vandringen och samtalsämnena efter leden. De timrade stugorna bredvid varandra med slående utsikt över Siljan, Orsasjön och maffigt blånande berg. En helg på fäboden må låta spartanskt, men på Smidgården i Fryksås utanför Orsa handlar det om helpension med boende i stugor av hög standard, fäbodrelax och vällagade middagar. Nu har dessutom Liselott Länsmans, som driver Smidgården, slagit sig ihop med guiden Therese Eriksson på Mitt Orsa, för att skapa en vandringshelg med fäbodtouch. – Fäboden och livet här ska genomsyra hela helgen. Man ska känna att man går på vallkullornas gamla stigar och känna historiens vingslag, säger Liselott. Helgens stämning arbetas upp redan under fredagskvällen. Förutom mingel framför brasan med fäbodtapas blir det också en hel del fäbodskrock och -skrönor. – Det blir historier och lite som en berättarkväll. Som sägnen om den dam som vakar över Hällbergs fäbodar och som man kan träffa på. Hällbergs-Kisti, som hon heter, ser efter djur och stugor där, berättar Therese. Det är hon som kommer att hålla i lördagens vandring, som går till just Hällbergs fäbodar. – Vi kommer att gå längs naturstigar från Smidgården till Hällbergs fäbodar, vilket blir ungefär 14 km fram och tillbaka. Längs vägen passerar vi sjöar och mysigt lummiga skogsstigar samtidigt som jag berättar fäbodarna, fäbodlivet och spåren av fäbodbruket som fortfarande syns i naturen. Just att vandra mellan fäbodarna hör ju till, för det var så man gjorde. Man gick för att möta grannarna på kringliggande fäbodar. Therese ser inte bara fram emot att få guida helgens vandrare genom skog och mark. Lika mycket handlar det om att förmedla kulturen, historien och känslan på platserna de besöker. – Jag vill dela med mig av min nyfikenhet inför det gamla. För min del handlar det om att hitta tillbaka till rötterna. Det är ju så mycket som händer i dag, med storstadsstress och att man ska vara uppkopplad på allt jämt och ständigt. Naturen och känslan från historien blir ett sätt att verkligen jorda sig igen. Efter dagens vandring och naturupplevelse väntar sedan en något mer modern variant av fäbodlivet. Då finns möjlighet att uppleva Sveriges enda fäbodrelax, med bad i vedbastu och pool med utsikt. På kvällen blir det middag i Smidgårdens restaurang, som drivs av Dalasmaker. De har fokus på lokala råvaror, med rätter som som halstrad halloumi på ost från Hansjö Mejeri med bakade gulbetor. Efter en vandringshelg i Fryksås, med naturen och stillheten nära inpå knuten, är det inte omöjligt att bli så biten att platsen kräver ett återbesök. Liselotte har sett det hända flertalet gånger. – Fryksås är plats som människor upplever en förälskelse till har jag märkt. De som kommer hit blir alldeles kära och ofta åker de härifrån med en slags nykär känsla i kroppen.    Läs mer och boka: Vandringshelg i Fryksås anordnas 30 augusti–1 september

Att springa trail i Dalarna, speciellt i skogarna kring Älvdalen, är Petra och Marcus Ekenstiernas bästa medicin mot det mesta i livet. För naturen har inga fasta öppettider. Där finns utrymme för både egna tankar och samvaro. Nu ska de göra Älvdalen till navet för Sveriges största löparsällskap och ett centrum för äventyrslopp. Petra och Marcus Ekenstierna började bli rastlösa. Stadslivet i Skåne var enformigt och efter en tuff period, när Petra drabbats av och behandlats för livmoderhalscancer, gick tillvaron på sparlåga. – Jag var i dåligt skick fysiskt, men sjukdomen tog psykiskt på oss båda två. Efter ett rehabiliteringsläger om drömmar och mål i livet kom jag fram till att jag ville orka mer och bli mer aktiv. Där började jag löpträna. Marcus såg hur det fick mig att må bättre och började också komma igång, berättar Petra. De började röra på sig tillsammans. – Det stärkte oss både fysiskt och psykiskt. Vi fick något annat att prata om än den grå vardagen, såg en mening med saker och ting. Vi började springa, träna för det loppet och den träningen. Det blev ett helt annat lyckomoment.   Snart gick de med i en löpgrupp, upptäckte gemenskapen och den känslan av att ha en extra familj. De ville sprida det vidare – skapa sin egen löparfamilj. I samma veva kom samtalet från Älvdalen: Petra hade kommit in på en ettårig utbildning som Fjäll- och äventyrsledare. Från en dag till en annan sa de upp sig från sina jobb, hyrde ut huset och flyttade norrut. Marcus fick också en plats på utbildningen och plötsligt hade de bytt kontorsjobb i Skåne mot äventyr i Älvdalens vildmark. De har inte ångrat sig. – Det här är paradiset, här finns allt utanför dörren och vi bestämde oss snabbt för att inte flytta tillbaka. Här är vi ute varje dag, vi kan vara ute varje dag. Det gick inte på samma sätt tidigare, säger Petra. Under tiden de pluggade kom de igång med löpargruppen Sweden Runners. – När vi flyttade upp har den här lilla löpgruppens tanke växt och blivit betydligt mycket större. Våra mål är mycket större nu, vi ska bli Sveriges största löparsällskap och få hela svenska folket att röra på sig. Vi vet hur mycket löpning hjälper och vill att fler ska inse det. Älvdalen är navet för deras löpning, även om de har totalt nio löpargrupper runt om i landet. Det är också i Älvdalen de genomför sitt populära äventyrslopp Älvdalen Backyard Ultra och ultraloppet UKA PAIN. De arrangerar löparläger och löparresor, ofta i fjällen i Dalarna. Kärnan i allt är kärleken till löpningen. – Det finns en enkelhet i löpningen. Du kan göra precis när det passar, starta när du vill starta. Löpningen har inga öppettider. Det är den stora charmen. Har man en jobbig dag och vill rensa huvudet, går man ut och springer och har ett möte med sig själv för att sortera tankarna. Du kan göra ett hårt pass om du vill ha pulsen eller välja ett lugnare. Ett långt eller ett kort. Det finns hur mycket som helst i löpningen. Även om det finns en charm i att springa på egen hand är det ändå gemenskapen och att springa tillsammans som hjälpt Petra och Marcus allra mest. – Vi sprang och springer flera timmar tillsammans. Ingen annan stör oss. Det han säger lyssnar jag på. Ingen håller på med tvättmaskin eller städar. Man bara är där bredvid och lyssnar, säger Petra. Äventyrslopp i Älvdalen Älvdalen Backyard Ultra, 15 juni Sportkullan Adventure Race, 13 juli Sportcenterloppet (MTB), 27 juli UKA PAIN Ultra, 28 september UKA PAIN MTB, 5 oktober

Vackert och väglöst - naturreservatet Gyllbergen mellan Borlänge och Ludvika bjuder på sommarens finaste familjeäventyr. Här finns orörda skogar, stora klippblock och trolsk natur som passar för både små och stora barn att upptäcka. Gyllbergen är södra Dalarnas största väglösa vildmarksområde, vilket gör att endast skogens sus bryter genom den sköna tystnaden. Bruset från bilar är långt borta och det elektriska ljuset från staden ersätts av naturens egna ljus. Tack vare att Gyllbergens högsta punkt är nästan 500 meter över havet, liknar landskapet en riktig fjällidyll. Det är enkelt att ta sig till Gyllbergen med bil och parkeringar finns vid Gyllfäbodarna, Spånsfäbodarna, Prästbodarna och Långmyran. Vid de tre förstnämnda finns även vindskydd med eldplatser, perfekt ifall man behöver fylla på med energi innan vandringen. En populär dagstur för barn är den fem kilometer långa vandringen från Gyllfäbodarna till Fjortasjön. Det är lätt terräng där leden passerar de mytomspunna platserna Saras sjö och Jättebordet. Sjön sägs ha uppkallats efter Sara, en vallkulla som slutade sina dagar i den vackra tjärnen. Hon väntade barn men var ogift, något som inte var acceptabelt förr i tiden, och ”gick i sjön” som det gamla uttrycket heter. Jättebordet är en stor sten som ser ut att ligga utslängd mitt på myren. Det sägs att Gyllbergets jättar förr i tiden använde stenen som sitt middagsbord – och med lite fantasi kan man tänka sig att dagens jättar också gör det också. På vägen tillbaka till Gyllfäbodarna passerar leden Dragsjön där det finns raststugor, eldstäder och en kolarkoja för övernattning. Strax väster om sjön ligger Dragbergsgatan som är en av Gyllbergens största sevärdheter. Det är en förkastning som är cirka 400 meter lång, 10 meter bred och har en 10 meters djup klyfta i berget. Här närmar sig den trolska skogen på riktigt. Bland urskogslika furor, gamla granar och porlande, underjordiskt vatten vandrar man i trollens rike. Det finns flera vandringsleder i området med allt från lätta på bara några kilometer till medelsvåra turer på lite över milen. En längre vandringsled är Vildmarksleden som med sina 35 kilometer löper längs fäbodar, myrar, gammelskog och annat av naturens sevärdheter. Långväga besökare som åker till Gyllbergen hittar ett mysigt boende på Rämsbyns fritidsby. Här finns möjlighet att hyra egen lägenhet, med balkong, grill, privat strand, wifi och andra moderna bekvämligheter. Boendet ligger i en mil söder om Idkerberget, som i sin tur finns några kilometer från Gyllbergen. Andra alternativ är att hyra egen stuga med sjön intill och skogen runt knuten för att njuta av naturen på bästa sätt. Förutom vandring i Gyllbergen finns många andra roliga aktiviteter för hela familjen. Strax bortanför Gyllbergen finns det lilla familjeägda mejeriet Murboannas ost. Den gamla släktgården har väckts till liv igen och här produceras delikatessostar från gårdens egna kor. Ostarna, med fyndiga namn som Gertruds mjuka och Hinsbos lycka, kan köpas på plats men också avnjutas i det lilla caféet. En annan rolig aktivitet i närheten är att rida hos Sör Sellnäs islandshästar, som ligger bara 30 minuters bilresa från Gyllbergen. För badsugna finns äventyrsbadet Aqua Nova i Borlänge med svindlande vattenruschkanor, vågmaskiner och tropiska bubbelpooler. 2047 Science Center, också den i Borlänge, är ett annat bra tips för barn (och vuxna) som gillar att experimentera och lära sig mer om bland annat rymden. En förmiddag i Gyllbergen är en naturupplevelse med känslan att vara mil och åter mil ifrån städer och folkliv – men eftermiddagens aktiviteter ligger förvånansvärt nära och gör familjesemestern till upplevelserika dagar! Läs mer: Gyllbergen Naturreservat

Hur börjar man springa trail? Att springa i naturen är något helt annat än att springa på asfalt. Här delar löparcoachen Petra Ekenstierna med sig av sina bästa tips på hur du kan komma igång med löpning. Petra Ekenstierna är medgrundare till löpargruppen Sweden Runners. Med utgångspunkt i Älvdalen i norra Dalarna, anordnar hon tillsammans med maken Marcus Ekenstierna flera äventyrslopp och ultralopp. Dessutom arrangerar de löparläger, löparresor och har ett flertal löpargrupper. – För oss blev träningen en gemenskap, en extra familj. Det ville vi sprida vidare. När vi väl insåg hur mycket det gjorde för oss ville vi göra vår egen lilla familj, säger Petra. Hon själv började från noll med både löpning och träning. Genom att successivt öka mängd och längd på löppassen byggde hon en grundkondition – och behöll samtidigt träningsglädjen. – Jag sprang två minuter, gick en och upprepade det tio gånger. Så gjorde jag i 12 veckor, sen sprang jag 5 km. Petra Ekenstierna. Foto: Tobbe Nilsson. Börja springa: Petras bästa tips Stressa inte. Felet jag tror många gör är att de springer så mycket snabbare än de egentligen ska göra, för att de tycker det går för långsamt annars. Resultatet blir att man orkar ett par minuter, sen är man slut. Då är det inte kul och motiverande att gå ut igen nästa gång. Värm upp ordentligt! Det tar 20–25 minuter för kroppen att bli varm och mjuk. Vet man det, att det är en uppvärmningsfas, är det mer okej om det tar emot lite i början av ett pass. Spring två minuter och gå en, eller tvärt om. Och springa är att jogga, ett lugnt tempo. Anpassa gången, långsamt eller lite raskare. Försök hålla två minuter av det ena och en av det andra. Gör det tio gånger så tar det 30 minuter. Ha gärna en klocka så att du ser framstegen. Men utgå bara från dig själv, försök komma lite längre eller lika långt på lite kortare tid, eller lägg till en intervall. Är du i naturen gör det inte så mycket att gå emellanåt. Det är så lekfullt att vara ute i naturen. Vartannat träd, räkna lyktstolpar. Var lite påhittig, tyck att det är roligt så man känner sig berikad. Har du hund – ha den med dig och rasta den samtidigt. Välj pass efter dagsform. Spring flackt om du behöver rensa tankarna och tänka igenom det som hänt under dagen. Vill du hellre bara koppla bort allt och få lugn och ro – spring trail i skogen. Då tänker man bara på var man sätter fötterna och kan inte lägga fokus på annat. Sänk tempot och sänk kraven på sig själv, då är det roligare så man är motiverad till nästa pass. Äventyrslopp i Dalarna När träningen rullar på – utmana dig själv och kanske ett par kompisar med ett äventyrslopp. Det finns flera löptävlingar och lopp runt om i Dalarna. Här har vi samlat fem av dem. Älvdalen Backyard Ultra, Älvdalen, 15 juni Mora Trail, Mora, 7 juli Sportkullan Adventure Race, Älvdalen, 13 juli Stora Stöten Swimrun, Falun, 10 augusti Ultravasan 45 / 90, Sälen-Mora, 17 augusti Sälen Fjällmaraton, Sälen, 23-24 augusti Idre Fjällmaraton, Idre, 24 augusti

Malingsbo-Kloten är ett av Sveriges största naturreservat, där chanserna är stora att uppleva de skandinaviska vilda djuren på riktigt. Vandraren Sanna Rosell berättar om sin första nära-älg-upplevelse och skildrar ett dygns vandring i de djupa skogarna i södra Dalarna. Följ med henne ut på vandringstur. Det prasslar i buskarna och knakar om grenarna. Plötsligt står den där, som en ståtlig skogsstaty, och våra blickar möts tvärs över stigen. Stora, bruna ögon klipper med de långa ögonfransarna och iakttar mig blickstilla. Skogens konung, eller kanske drottning, har överraskat mig och mitt vandringssällskap på vår tur genom Malingsbo-Kloten. Ett prassel senare är älgen några stora skutt bort och lämnar mig med min första nära-älg-upplevelse. Jag svär lite över att jag inte var snabb nog med mobilkameran och grämer mig över att ha gått miste om en sådan toppbild till Instagram. Sveriges sydligaste vildmarksområde är vackert och vargrikt Malingsbo-Kloten ligger i södra Dalarna och området sträcker sig även in i grannlänen. Det är ett av Sveriges älgrikaste områden, men det finns också många vargar och bävrar samt en del björn, lo och rådjur här. De vidsträckta skogarna flätar samman södra Dalarna med norra Västmanland och kallas Sveriges sydligaste vildmark. För nog är Malingsbo-Kloten vilt – och vidunderligt vackert. Vi vandrar den klassiska Malingsbo-Klotenrundan mot Abbortjärnen, med en avstickare till utsiktstornet i Gräsberg. Det är en stekande het sommardag, men skogen ger oss välbehövlig skugga. Tiden då granarna är som gladast Grantopparnas taggiga siluett möter oss långt innan vi kommer in i själva skogen, som en skyddande mur mot omvärlden. Det sägs att granen är skogens sorgsnaste träd, en riktig dysterkvist. Kanske är det de mörka barren eller de tunga, slokande grenarna? Dock finns det en tid när till och med granarna lever upp – och den tiden är nu. I skiftet mellan juni och juli, när natten knappt gör skäl för sitt namn och hundkäxen skummar. Då smyckas granarnas fingertoppar med ljusgröna skott som är mjuka som videkissar. Granarna speglar sig i sjöns stilla vatten och på en udde badar ett litet vindskydd i kvällssolens strålar. Vi har hittat det perfekta sovstället för natten och rullar trötta och nöjda ut våra sovsäckar på träbritsen. Solnedgången målar hela udden i lejongult och terrakottarött, men när natten väl kommer är det bara glöden i vår falnande eld som lyser som eldflugor. Dagen därpå väcker fåglarna oss med sin kvittrande orkester. Förutom det är skogen så tyst att det nästan väser i öronen. Mina stadsöron har ännu inte vant med den stilla, sköna ljudlösheten som kommande vandringsveckor ska bjuda på. Tystnaden bryts dock av ett plums i vattnet när jag vinglar fram på stenarna på sjöbottnen. Vattnet i tjärnen är friskt och sätter tonen och temperaturen för dagens vandring. Orörd natur trots fyrahundra år med människan Vi lämnar vår sovplats precis som vi fann den – bara fotspåren i mossan skvallrar om att någon sovit med trädtopparna som tak här i natt. Trots att Malingsbo-Kloten har präglats av flera sekler av skogs-, järn- och bergsbruk, syns knappt några spår. Skogen har återtagit det som människan under fyrahundra år brukade och formade. Under dagen går vi längs skogsstigar och grusvägar och passerar ett oräkneligt antal tjärnar. Det är inte så konstigt att fiske lockar många att besöka Malingsbo-Kloten. Naturen skiftar mellan trolsk barrskog och öppna ängar och ger skön variation för ögat att vila blicken på. Jag lyssnar efter prassel i buskarna och hoppas få se den majestätiska älgen igen. Nu har jag ju mobilen i handen och är beredd att föreviga ögonblicket! Men älgarna håller sig på tryggt avstånd från att bli fotade och mobilens batteri tickar snart ut. Och… kanske är det just det som är poängen? Att samla minnen istället för att fånga dem i mobilen. Kanske är det just det som älgen vet och låter mig bevara stunden vi möttes på stigen i mitt eget minne istället. Tips! Det finns flera vandringsleder att välja mellan i Malingsbo-Kloten. En av de mest klassiska är leden som är 35 kilometer lång och går mellan de små byarna Malingsbo, Kloten och Nyfors. Vill man inte sova i tält eller vindskydd finns det bed & breakfast i Kloten eller vildmarkscamping i Nyfors som erbjuder bekvämare sovmöjligheter. De flesta leder utgår från torget i Kloten. Läs mer: Naturreservatet Malingso-Kloten

En nio mil lång vandring längs Vasaloppsleden för Friluftssinglar. Vi säger Hallå där till Ulf Olmats, initiativtagare till den singelvandring från Sälen till Mora som kommer att genomföras i juni 2019. Hur kommer det sig att du tog initiativ till vandringen längs Vasaloppsleden? – Det är egentligen inte konstigare att jag bor i Mora. Jag läste i Facebook-gruppen Friluftssinglar att det anordnades vandringar både här och där, men ingen i mitt närområde. Plus att jag har haft funderingar på att gå leden i sommar. Så på den vägen är det. Har du vandrat leden tidigare? – Jag har gått halva leden tidigare, från starten i Berga till strax före Evertsberg. Då fick jag lov att avbryta på grund av skoskav. Trots att det året måste ha varit det regnigaste i mannaminne, var det ändå helt otroligt att gå på spägerna över myrarna. Naturupplevelsen. Det mysiga att komma in i stugorna för att värma sig och torka kläderna. Berätta mer om Facebook-gruppen Friluftssinglar! – Jag är fortfarande väldigt ny i gruppen och den var okänd för mig helt en helt okänd grupp tills att en bekant bjöd in mig. Till skillnad från en del andra grupper jag är med i på Facebook så tycker jag att det är en väldigt avslappnad ton i gruppen. Sen att vissa lägger upp helt underbara naturbilder gör ju inte saken sämre. Har du varit med på liknande vandringar tidigare? – Nej det här kommer att bli den första. Hur har responsen på just Vasaloppsvandringen varit hittills? – Responsen har varit stor! Sen är ju helt ideellt och jag öppnar upp mitt hem för långväga gäster för att de skall kunna mellanlanda både före och efter vandringen. Hur tror du att vandringen kommer att bli? – Jag hoppas ju på att den kommer att bli helt underbar med perfekt väder, lagom varmt och lagom med mygg. Jag ser också fram emot att få träffa människorna bakom Facebooks-profilerna. Det enda jag önskar nu är att fler killar ska anmäla sig. Jag är ensam kille just nu så... Ulf Olmats arrangerar Singelvandring längs Vasaloppsleden.

Det sägs att utsikten från Hykjeberg utanför Älvdalen är så fantastiskt svindlande att det nästan går att ta på molnen. Under en guidad tur tillsammans med Maria Olsson från Ut & Njut Äventyr, utforskar vi det dramatiska naturreservatet, tar selfies vid Prinsbänken och njuter av vyerna från toppen. Vi följer riksväg 70 från Mora, rakt genom Älvdalen. Därefter fortsätter vi ytterligare en liten bit, fram till Rot, innan vi viker av mot Klitten och vidare in i de djupa dalaskogarna. Här slingrar vi oss fram på grusvägar omgivna av ståtliga barrträd, men det är ingen risk att hamna fel – det är välskyltat. Snart vi anländer vi till grusplanen som utgör parkering. Just i dag är det bara vi, tystnaden och ett äldre norskt par på plats. De sitter i godan ro vid matsäcksbordet och smuttar på sina kaffekoppar medan vi sätter på oss våra ryggsäckar. Med oss har vi Maria Olsson, som driver företaget Ut & Njut Äventyr tillsammans med sin man Erik Persson. Sommartid guidar hon grupper i de spännande omgivningarna runt Älvdalens. Under turen upp på Hykjeberg berättar om såväl naturen som områdets historia. – Kännetecknande för Älvdalen är skogsvägarna, som slingrar sig fram så man tror man ska åka vilse. Sen plötsligt kommer man fram till en fantastisk utsikt, slående vy eller en fäbod. Så man ska inte döma Älvdalen för snabbt och bara se centrum. Älvdalen är allt som finns på sidorna runt omkring. På höjderna och i de djupa dalarna. Det är just en av de här höjderna vi ska besöka på dagens tur. Med sina branta stup sticker Hykjeberget upp som en jätte i skogslandskapet. Carl von Linné besökte berget redan på 1700-talet och beskrev den säregna floran nedanför bergsbranten. Den unika naturen kommer av att berget vetter mot söder och därmed fångar många av solens varma strålar. Här finns arter som annars är ovanliga i trakterna, som lönn, lind, skogstry, sötvedel, getrams och gaffelbräken. Utsikten från toppen av Hykjeberg är milsvid och de dramatiskt branta klipporna sticker ut i det omgivande skogslandskapet. Sen var det ju det här med den milsvida utsikten från toppen. För att belöna sig med den krävs förstås en viss fysiskt insats och stigen börjar snart luta uppåt. Det är ingen lång vandring upp på toppen, ungefär 1 km, men nog kommer flås och andning igång. Vi rundar vindskyddet på toppen och vårt godmodiga vandringsprat dör genast ut. Istället står vi tysta och försöker ta in det som finns framför oss. Blånande berg och vidsträckta barrskogar. En slående utsikt som sträcker sig bort mot horisonten. Uttrycken känns slitna och klyschiga i sammanhanget. Bilder talar bättre. Men frågan är om ens de på ett rättvist sätt kan matcha upplevelsen av att på plats blicka ut över landskapet. De branta klipporna dyker rakt ner i skogen nedanför, så det stadiga stängslet som står mellan oss och stupen känns trygga och stabila. – Någon som vill ha lite fika? Här finns frukt- och nötbollar, hojtar Maria och plockar fram en burk med härligt söta godsaker. Vi mumsar på, tar klunkar ur våra vattenflaskor och plockar sedan fram våra kameror. Dags att ta en bild på den omtalade Prinsbänken – den stenbänk i älvdalssandsten som Dalarna gav i bröllopspresent till prins Carl Philip och prinsessan Sofia. Lämpligt nog finns dessutom en ställning att placera mobilen eller kameran på för den som tagit sig upp på egen hand, men fortfarande vill föreviga sig själv på toppen med utsikten i bakgrunden. – Att vara ute, utöva friluftsliv och till exempel vandra är lugna sätt att umgås på. Man får inte bara vyerna och den fantastiska naturen, det händer något med en också, när man rör sig framåt, konstaterar Maria. Efter ett tag är det så ändå dags att slita oss från utsikten och bege oss in i skogen. Vi möter och säger hej till det norska paret från parkeringen, som med stavar i högsta hugg stegar mot toppen. Men på nedvägen viker vi av från den uppmärkta stigen och rör oss i obanad terräng med Maria i spetsen. Hon pekar på växter, berättar om träden, om områdets historia och om djuren som lever här. Tiden och höjdmetrarna flyger förbi och snart är vi tillbaka på grusplanen igen. När vi skumpar tillbaka mot Älvdalen längs de slingrande grusvägarna, med Hykjebergs klippor majestätiskt tronande i bakrutan, är vi rikare på både kunskaper och vyer. Läs mer: Vandring till Hykjeberg med Ut & Njut Äventyr

På Städjan och Nipfjället trivs han som bäst. När utmanande höjdmetrar finns utanför dörren och det alltid är nära till varierad träning. Traillöparen Kalle Andersson flyttade till Idre för den unika naturen och möjligheterna Dalarna har att erbjuda. Det var dags för en förändring. Kalle Andersson och hans familj ville röra på sig och löpare som han är var ett avgörande kriterium att det skulle finnas bra träningsmöjligheter. Familjen hade stuga i Fjätervålen, de hade kontakter i området och visste att Idre med omgivning levererade unik natur. Flyttlasset gick således norrut från Skövde. – Det är så lättillgängligt att komma ut på fina stigar i Dalarna. De finns runt knuten för alla, oavsett var man bor. Det är aldrig långt att komma ut. Sen är löpningen varierad. Det finns alltifrån fina skogsstigar till kalfjäll och den variationen är unik i Dalarna. På kort avstånd kan du få allt. Av förklarliga skäl springer han mest i trakterna kring den nya hemorten. – Mitt favoritställe är Städjan och Nipfjället. Det är här jag samlar på mig alla mina höjdmeter. Men hela Dalarna är väldigt fint. Dessutom har det kommit många fina lopp i området som lockar folk, som fjällmaraton i Idre och Sälen och Mora Trail. Han själv är involverad i arrangemanget kring Idre Fjällmaraton och efter förra årets succépremiär är han nu taggad på år två. – Det var fantastiskt och alla var nöjda och glada. Ett fjällmaraton är speciellt på så sätt att man gör det på sin egen nivå och egen hastighet. Det är mer skonsamt, inte lika monotont och hårt som att springa på asfalt. Att springa i fjällen är friare. Terrängen är mer varierad. Vyerna är maffigare, mer spektakulära. Den dramatiska naturen kräver också en viss respekt. – Man är ute i naturen och måste tänka på att väder och vind styr betydligt mer. Är man ute i skogen och uppe på ett fjäll behöver man ha med sig en extra jacka. Vädret kan slå om snabbt. Det går inte att bara ge sig ut, utan respekt för naturen man är i. Sen ska man också tänka på att om man brukar springa en mil, motsvarar det kanske fem kilometer som trail. Samma distans tar längre tid. Det är viktigt att komma ihåg, så man inte tar sig vatten över huvudet. Just det att ta sig vatten över huvudet och tro att det går att springa på samma sätt och i samma tempo ”som vanligt” är något Kalle Andersson ofta ser hos de som precis börjat springa trail. – Det vanligaste felet är att man springer lite för fort. Börja hellre lite lugnt och gå när du blir trött, man behöver inte jaga tider eller hastigheter. Bara ut och njut av omgivningen. Man blir bättre och bättre för varje gång. Sen är det mycket mindre fokus på hastigheter i trail och bergslöpning. Han själv har tidigare hållit på med multisport. Både sprungit, cyklat och paddlat. Löpningen var det som var roligast och på den vägen är det. – Det har gradvis gått över till löpning, mest i fjäll och berg. Det är ju utmaningen i det som är rolig. Att man får alla höjdmeter och varierande terräng med stenar och kalfjäll och skog. Det är variationen i det. Det är utmanande och lite tuffare. Kalles tre bästa platser att springa trail i Dalarna 1. Idre med Nipfjället och Städjan. Städjan är ett dramatiskt fjäll, brant och häftigt. Det sticker ut, med sin spets som står rakt upp. 2. Grövelsjön. Jättefint och hur mycket som helst att välja på. Det är enormt stort och där kan man få allt man vill. 3. Sälen. Jättefint att springa i. Verkligen lättillgängligt och inte så höga toppar. Det är bra ordnat och alla kan springa där.

Guidade turer i Älvdalen, med fokus på vandring, friluftskunskap och en stor portion gemenskap. Maria Olsson på Ut & Njut Äventyr ser till att skapa minnesvärda utomhusupplevelser för hela familjen – på platsen där livet är enkelt och det är inte ett projekt att ta sig ut i naturen. Röken från elden sticker lite i ögonen och sätter sig i jackan på det där sättet som bara röken från en öppen eld kan göra. På Skärklitts fäbodar utanför Älvdalen rör Maria Olsson runt i muurikkan. Där fräser champinjoner, paprika, lök, broccoli och morot tillsammans med soja och kryddor. Hon knäcker upp ett par ägg vid sidan av woken och börjar göra äggröra. Efterrätten – som i dag består av äppel- och rabarberpaj – puttrar i en gryta över en andra eld lite längre bort. – Det är frihet att få vara sin egen. Jag älskar träffa människor och vara ute. Här sker riktiga samtal, över en eld eller ute på vandringsleden. Man kommer innanför huden på folk och det gillar jag. Sen älskar jag att guida. Det är ett väldigt dynamiskt jobb. Tillsammans med maken Erik ”Bamse” Persson driver hon Ut & Njut Äventyr. De genomför guidade turer och utomhusaktiviteter som innefattar vandringar, bushcraft, friluftskunskap och -säkerhet.  Guidat har hon gjort länge och runt om i hela världen: Italien, Frankrike, Kanada och Sverige. När hon ville komplettera erfarenheten med en utbildning och Älvdalen hade dåtidens bästa, till Fjäll- och äventyrsledare, blev det således en flytt till Dalarna. – Jag har jobbat i länder där det finns en otrolig stolthet hos befolkningen. Det finns inte på samma sätt i Sverige generellt eller där jag växte upp i Västergötland. Men den kärleken och stoltheten över sin hembygd finns här i Älvdalen. För alla älvdalingar älskar verkligen Älvdalen. Vi svenskar kan vara så inåtvända, men här är det lätt att känna sig välkommen när de märker att jag som inte är härifrån vill vara här. Sen är ju naturen och omgivningarna fantastiska. Det är ett enklare liv här och det är inte ett projekt att ta sig ut i naturen. När barnen kom flyttade hon och Bamse ändå söderut en sväng igen. Bodde på olika platser, men när Bamse fick heltidsjobb i Mora, gick flyttlasset till Dalarna permanent. De köpte ett gammalt kapell i Älvdalsbyn Klitten och med åren började tanken på en egen guideverksamhet växa sig starkare. I januari 2018 tog de steget. – Vi ville prova och se om vi kunde få snurr på det hela. Jag har sedan starten guidat en del i Fulufjällets Nationalpark, framför allt till Old Tjikko, världens äldsta träd. Annars har det främst varit turer kring Älvdalen. Det är också vandringar i de olika naturreservaten häromkring jag gärna vill göra fler av. Och fjällkurser för barn. Det finns så många barn som vill ut och testa friluftsliv, men där föräldrarna inte vet hur man gör. Planerna är många och kunskaperna Maria och Bamse besitter är stora. Det märks inte minst under dagen på Skärklitt. Maria guidar med van hand till de säkraste sätten att greppa kniven när det ska täljas eller späntas ved. Visar hur gnistor skapas med tändstålet. När turen på Skärklitts fäbodar genomförs dagtid är det primärt en familjeaktivitet med fokus på att lära sig använda kniven, göra upp eld och njuta av gott fika. Ut & Njut Äventyr anordnar också kvällsvarianter för vuxna, där de lagar trerätters middag över öppen eld tillsammans. Även då finns inslag av friluftskunskap med. – Både jag och Bamse är scouter i grund och botten. Vi har fostrats in i att göra saker med kniv och eld. Plus att jag älskar mat. Det är ett väldigt trevligt sätt att umgås på. Det blir fokus på här och nu, vilket jag tror är vad människor behöver idag. Att man får aktivitet, men att det handlar om att göra saker tillsammans. Efter att ha njutit av grönsakswok, äggröra och en härligt gojsig äppelpaj i slogboden börjar dagen på Skärklitt lida mot sitt slut. Maria packar ihop knivar, tändstål och matlagningsprylar. En dag på jobbet som egen. – Jag läste faktiskt till ekonom först, men jag mådde inte bra av att sitta still inomhus. Nu får jag vara ute och röra på mig. Det mår jag väldigt bra av. Det och att få vara kreativ och skapa allt det här. Att få se andra må bra och få andra att må bra.