Långö Liebruk

Här fanns en gång ett samhälle, ett bruk, där stångjärnshamrarna dunkade och slog dag och natt. Där smederna svettades floder över ässjans glöd och sliparna skärpte stålen på liarna som gjorde Långöns namn känt över hela världen. Här bodde som mest cirka 300 personer med egen affär, egen skola och egen samlingslokal.

I början av 1800-talet fick Elfdalens Porfyrverk stora svårigheter med avsättning av sina produkter. För att stödja Porfyrverket togs beslutet att ett järnbruk skulle anläggas vid Långön. Stångjärnstillverkningen började år 1809 men lades ner redan 1817. År 1818 var brukets första stora byggnadsperiod avslutad. 1836 var verksamheten i stort nedlagd. Under 1840-talet tog en sakkunnig och företagsam ledning över driften av Långö. Stångjärnstillverkningen och ämnessmidet återupptogs och ökade, samtidigt som lietillverkningen kom igång. Det tillverkades även "ploglästjärn", kärraxlar, borrjärn samt yx- och hästskojärn. År 1851 ombildades Långö till aktiebolag. 1895 fanns ca. 300 personer som bodde på Långö. Tillverkningen blomstrade ända in på 1900-talet. Lietillverkningen fortsatte oavbrutet och produktionen såldes förutom i Sverige även till bl.a. Norge, Finland, Ryssland och USA. Bruket hedrades vid flera industri- och lantbruksutställningar. Efter 1890-talet så levererade bruket liar. Trots detta så var 1890-talet Långö Bruks glansperiod. Då byggdes bl.a. samlingshuset, skolhus, dansbana och ett stort bostadshus. Efter sekelskiftet började lieproduktionen att stagnera och antalet anställda sjönk. Bruksdriften var ej längre lönsam. Idag syns inte mycket av det liv som levdes här. Bara grundstenarna och högarna efter murstockarna finns kvar samt 2 byggnader. Men, letar man under ytan så kan man hitta många spår efter verksamheten. Vill man veta mer om Långö Liebruk så har Porfyr & Hagströms museet en utställning och mer information.