Övre och Nedre Gärdsjö
Rättvik, Övre Gärdsjö Landsväg 28Byarna Nedre och Övre Gärdsjö med omgivande odlingsmarker är ett ålderdomligt och välbevarat kulturlandskap. Detta landskap präglas av de täta, oskiftade byarna, den stora mängden av ängslador och det småbrutna odlingslandskapet. Här finns inom ett begränsat område unika möjligheter att uppleva äldre bebyggelse- och odlingsmönster, typiska för Siljansområdet.
De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet i Gärdsjöområdet utgörs av två klubbor från yngre stenåldern (4000 - 1800 f Kr). Dessa fynd tyder på att området under vissa tider utnyttjats av stenålderns fångst- och jägarfolk.
Fast bosättning och uppodling av bygden tog sannolikt sin början under yngre järnåldern (400-1050 e Kr). Den kalkrika, bördiga jorden gav goda naturliga förutsättningar för jordbruk. Den tidigaste bosättningen i området skedde i det som nu är Nedre Gärdsjö. Byn har ett för järnåldern typiskt strandnära läge vid Gärdsjön. Bland de många odlingsrösen som finns i Gärdsjöområdet utmärker sig några särskilt stora rösen på höjdsträckningen mellan Nedre och Övre Gärdsjö. Höjdläget och storleken antyder att det handlar om vikingatida gravar.
Under medeltidens första århundraden expanderade Gärdsjöbygden och fick sin form. Mot medeltidens slut blev Övre Gärdsjö en egen bybildning. Många timmerhus med medeltida timringsteknik finns bevarade i området. Det äldsta är årsringsdaterad till 1293-1294. Under 1500-talet framträder Gärdsjö i skattelängderna som en av de största byarna i Rättviks socken. Övre Gärdsjö tillväxte starkt under 1600-talet och blev snart jämnstor med moderbyn.
Under slutet av 1700- och början av 1800-talen ökade befolk¬ningen snabbt. Den odlingsbara jorden delades upp alltmera. För att råda bot på den alltmera besvärande ägosplittringen genomförs skiftesreformer som innebar att de många, spridda ägorna som hörde till en gård samlades i färre och större enheter. I Gärdsjö genomfördes storskiftet på 1830-talet. Vid denna tid fanns i Övre Gärdsjö 64 gårdar med 208 kor, 41 hästar samt 672 får och getter. I Nedre Gärdsjö fanns vid samma tid 67 gårdar med 222 kor, 45 hästar samt 787 får och getter. Till skillnad från i många andra delar av Sverige medförde inte skiftet här en utflyttning av gårdarna från byarna.
Under 1800-talets lopp skedde en modernisering av jordbruket med bl a införande av vallodling. Övergången från ett självhus¬håll¬ningsjordbruk till en mera avsaluinriktad produktion kom till uttryck bl a genom att bymejerier anlades i Övre och Nedre Gärdsjö. Efterkrigstidens strukturrationaliseringar av jordbruket har inneburit en koncentration av brukandet till ett litet antal aktiva jordbrukare. De gamla naturliga ängsmarkerna och uppodlade myrmarkerna har övergivits och vuxit igen.
Landskap och odling
Djurhållningen utgjorde grunden för jordbruket i Gärdsjöområdet. Det brukningssystem som funnits innebar att stora om¬råden utanför byarna utnyttjades för att skaffa foder och bete till boskapen. Genom att låta djuren gå på sommarbete i fäbodar långt från hembyarna och hämta vinterfoder på stora arealer av slåtter¬marker, slogar, kunde en relativt liten åkerareal ge bärgning åt ett bondehushåll.
Åkermarken är nu koncentrerad till sluttningarna mellan byarna Övre och Nedre Gärdsjö. Detta ålderdomliga odlingslandskap, som är uppdelat i ett stort antal ägor, bär fortfarande många spår av äldre tids odling. Här finns en rik mängd odlings¬rösen, hägnader, brukningsvägar och hölador. Nätet av bruk¬ning¬svägar som binder samman byarna och de många utspridda ägolotterna kan spåras tillbaka till storskifteskartorna från 1830-talet. Många vägar är dock betydligt äldre.
Byarna
Namnen Öfra och Nedra Gärdsjö tillkom under storskiftet, men i kyrkböckerna fortsatte prästen att skriva Öfra och Nedra Gersse. Ännu tidigare, på 1600-talet, skrevs det Ovaåkrôn och Utaåkrôn, benämningar som ännu används i dagligt tal.
I Övre och Nedre Gärdsjö har bebyggelsens ålderdomligt täta karaktär bevarats. Gårdarna ligger utmed ett system av bygator. Från det leder brukningsvägar ut i det omgivande odlingslandskapet. Många av gårdarna är kringbyggda. En del har bevarat delar av den för regionen traditionella fyrkantsformen. Gårdarna bär fortfarande prägel av det månghus-system, med separata byggnader för olika funktioner, som är utmärkande för det äldre byggnadsskicket i Dalarna.
Bebyggelsen i byarna är av varierande ålder. På flera gårdar står välbevarade, äldre parstugor, hus med ett rum på vardera sidan om en farstu i mitten. Denna byggnadstyp var i äldre tid vanlig som boningshus på gårdarna i Dalarna. I Övre Gärdsjö finns mejeri, missionshus och vattentorn bevarade. Dessa byggnader av mera allmän karaktär tillkom kring sekelskiftet 1900. De kan ses som uttryck för hur den moderna tiden med nya idéer och ändrade ekonomiska villkor kom att påverka byarna.
De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet i Gärdsjöområdet utgörs av två klubbor från yngre stenåldern (4000 - 1800 f Kr). Dessa fynd tyder på att området under vissa tider utnyttjats av stenålderns fångst- och jägarfolk. Fast bosättning och uppodling av bygden tog sannolikt sin början under yngre järnåldern (400-1050 e Kr). Den kalkrika, bördiga jorden gav goda naturliga förutsättningar för jordbruk. Den tidigaste bosättningen i området skedde i det som nu är Nedre Gärdsjö. Byn har ett för järnåldern typiskt strandnära läge vid Gärdsjön. Bland de många odlingsrösen som finns i Gärdsjöområdet utmärker sig några särskilt stora rösen på höjdsträckningen mellan Nedre och Övre Gärdsjö. Höjdläget och storleken antyder att det handlar om vikingatida gravar. Under medeltidens första århundraden expanderade Gärdsjöbygden och fick sin form. Mot medeltidens slut blev Övre Gärdsjö en egen bybildning. Många timmerhus med medeltida timringsteknik finns bevarade i området. Det äldsta är årsringsdaterad till 1293-1294. Under 1500-talet framträder Gärdsjö i skattelängderna som en av de största byarna i Rättviks socken. Övre Gärdsjö tillväxte starkt under 1600-talet och blev snart jämnstor med moderbyn. Under slutet av 1700- och början av 1800-talen ökade befolk¬ningen snabbt. Den odlingsbara jorden delades upp alltmera. För att råda bot på den alltmera besvärande ägosplittringen genomförs skiftesreformer som innebar att de många, spridda ägorna som hörde till en gård samlades i färre och större enheter. I Gärdsjö genomfördes storskiftet på 1830-talet. Vid denna tid fanns i Övre Gärdsjö 64 gårdar med 208 kor, 41 hästar samt 672 får och getter. I Nedre Gärdsjö fanns vid samma tid 67 gårdar med 222 kor, 45 hästar samt 787 får och getter. Till skillnad från i många andra delar av Sverige medförde inte skiftet här en utflyttning av gårdarna från byarna. Under 1800-talets lopp skedde en modernisering av jordbruket med bl a införande av vallodling. Övergången från ett självhus¬håll¬ningsjordbruk till en mera avsaluinriktad produktion kom till uttryck bl a genom att bymejerier anlades i Övre och Nedre Gärdsjö. Efterkrigstidens strukturrationaliseringar av jordbruket har inneburit en koncentration av brukandet till ett litet antal aktiva jordbrukare. De gamla naturliga ängsmarkerna och uppodlade myrmarkerna har övergivits och vuxit igen. Landskap och odling Djurhållningen utgjorde grunden för jordbruket i Gärdsjöområdet. Det brukningssystem som funnits innebar att stora om¬råden utanför byarna utnyttjades för att skaffa foder och bete till boskapen. Genom att låta djuren gå på sommarbete i fäbodar långt från hembyarna och hämta vinterfoder på stora arealer av slåtter¬marker, slogar, kunde en relativt liten åkerareal ge bärgning åt ett bondehushåll. Åkermarken är nu koncentrerad till sluttningarna mellan byarna Övre och Nedre Gärdsjö. Detta ålderdomliga odlingslandskap, som är uppdelat i ett stort antal ägor, bär fortfarande många spår av äldre tids odling. Här finns en rik mängd odlings¬rösen, hägnader, brukningsvägar och hölador. Nätet av bruk¬ning¬svägar som binder samman byarna och de många utspridda ägolotterna kan spåras tillbaka till storskifteskartorna från 1830-talet. Många vägar är dock betydligt äldre. Byarna Namnen Öfra och Nedra Gärdsjö tillkom under storskiftet, men i kyrkböckerna fortsatte prästen att skriva Öfra och Nedra Gersse. Ännu tidigare, på 1600-talet, skrevs det Ovaåkrôn och Utaåkrôn, benämningar som ännu används i dagligt tal. I Övre och Nedre Gärdsjö har bebyggelsens ålderdomligt täta karaktär bevarats. Gårdarna ligger utmed ett system av bygator. Från det leder brukningsvägar ut i det omgivande odlingslandskapet. Många av gårdarna är kringbyggda. En del har bevarat delar av den för regionen traditionella fyrkantsformen. Gårdarna bär fortfarande prägel av det månghus-system, med separata byggnader för olika funktioner, som är utmärkande för det äldre byggnadsskicket i Dalarna. Bebyggelsen i byarna är av varierande ålder. På flera gårdar står välbevarade, äldre parstugor, hus med ett rum på vardera sidan om en farstu i mitten. Denna byggnadstyp var i äldre tid vanlig som boningshus på gårdarna i Dalarna. I Övre Gärdsjö finns mejeri, missionshus och vattentorn bevarade. Dessa byggnader av mera allmän karaktär tillkom kring sekelskiftet 1900. De kan ses som uttryck för hur den moderna tiden med nya idéer och ändrade ekonomiska villkor kom att påverka byarna.
Visa mer Visa mindre